Har man sagt A får man säga Bankomat

Det har varit en del efterfrågningar på historien jag nämnde i förra inlägget, och då får jag väl blidka mina läsare. Det hela utspelade sig andra fredagen på introduktionen 06. Jag sitter hemma på eftermiddagen och inser att jag varken har mat eller pengar hemma, varpå jag vandrar mot bankomaten och affären i Ryd. Väl framme vid bankomaten stoppar jag in mitt bankomatkort och slår in kod och summa. Kortet skickas i vanlig ordning ut igen och maskinen väntar på att jag ska ta mitt kort innan pengarna kommer ut. Det var här problemen började. Den nesligt försåtliga maskinen tyckte nämligen att det var en bra idé att skicka ut kortet två millimeter istället för de mer ergonomiska två centimetrarna som är tänkt.

Förbluffad börjar jag försöka lirka ut mitt kort utan framgång. Maskinen suger in kortet igen och skickar på nytt ut kortet två millimeter. Hastigt får jag upp en nyckel och försöker pilla med, utan framgång. Kortet sögs in igen. Tredje gången försöker jag meckla ut kortet med hjälp av allehanda tillhyggen som fanns i mina fickor, men kortet var fast i bankomatens våld. Det var den sista gången jag såg skymten av kortet som nu försvann in i väggen. ?Kortet omhändertaget? stod informativt på monitorn.

Nu hopade sig problemen: Inga kontanter. Jag äger varken något master- eller visakort. Busskortet gick ut vid midnatt. Nästa gång banken är öppen är på måndag. Jag har ingen mat. Smått desperat ringer jag till bankens kundtjänst för att fråga hur jag snabbast möjligt fick tillbaka mitt kort. Efter en relativt lång telefonkö i dyr teletaxa kommer jag fram. ?Dufårpratameddinegenbankvikanintehjälpadig. Klick?. Samtalet var över på några sekunder. Perplex av det totala ointresset jag möttes av i luren lämnade mig ståendes någon minut blängandes på telefonen. Efter att ha hämtat mig ringer jag upp en gång till men denna gången i syftet att felanmäla bankomaten ? jag menar det kan ju knappast vara meningen att maskinen ska äta upp korten. Efter samma dyra telefonkö kommer jag fram igen. ?Vifårseomviskickarnånförattkollapåden. Klick?.

Nu vart jag irriterad. Jag kan leva med att de inte kunde hjälpa mig, men ett litet ?Tråkigt att höra detta, men vi kan tyvärr inte hjälpa dig.? hade ju räddat läget. Med denna irritationen sätter jag mig och ringer till min egen bank. Inte så farligt lång telefonkö, och nu hade jag väntat till efter 19.00 när telefontaxan var bättre.

- Hej, jag har blivit av med mitt bankomatkort, jag behöver ett nytt.
- Vilket konto vill du koppla ditt Maestro-kort till?
- Nej, jag vill ha ett bankomatkort, och jag har bara ett konto så jag vill ha det kopplat till dit.
- Du vill inte öppna ett nytt konto?
- Nej, jag vill ha ett precis likadant bankomatkort som förut, kopplat till samma konto och med samma inställningar.
- Du vill inte ha ett VISA-kort då? Det är väldigt förmånligt.
- Nej, jag vill ha ett bankomatkort som bara fungerar i bankomater och som inte går att betala med.
- Som student kan du få ett VISA-kort väldigt förmånligt.
- Jag vill ha ett bankomatkort.
- Du vill inte börja spara i fonder?
- Jag vill ha ett bankomatkort. När får jag mitt nya bankomatkort?
- Det kommer om tre arbetsdagar.
- Och när jag får det kan jag ta ut pengar?
- Nej, först när du har fått koden kan du göra det och den kommer om sex arbetsdagar.

Samtalet fortsatte troligen efter detta, men nu var jag så sur och så långt nere i stresskonen att jag inte minns något. Jag hade fortfarande inga pengar och ingen mat, och fem timmar senare skulle jag dessutom vara strandsatt här i Ryd, för busskortet gick ut. Historien fick ett någorlunda bra slut, för jag hade fortfarande några kronor på mobilen, och en fantastiskt bra kompis räddade mitt skinn genom att möta upp mig vid en bankomat bredvid högskolan och låna ut pengar så jag höll mig flytande till måndagen.

Några hundringar tätare vandrar jag upp till en affär och köper lite basvaror, men innan resan hem går jag ner till Bryggeriet för en öl. Jag är inte säker, men att servera mig den ölen, den dagen, det ögonblicket, kan vara det bästa en ekonom någonsin har gjort för mig. En öl och 45 minuter senare sätter jag mig på bussen hem. Lagade den kanske godaste lasagnen någonsin.

Vad har jag nu lärt mig på allt detta. Jo, jag har lärt mig att samtal med bankers kundtjänst borde klassas som tortyr, att inte använda bankomaten i Ryd utan en tång nära till hands men inte minst att vänner är bra skit. Jag har räddat mitt bankomatkort en gång med hjälp av tången, men jag gick förbi en kille en dag som inte hade någon tång med sig. Hoppas han hade en lika bra kompis som jag.

//Valross

På något märkligt sätt anar jag att min kompis hade blivit gladare om jag hade lagt upp en annan bild, men inga goda gärningar går obestraffade. Här kommer en bild på min kompis som letar efter en bortslarvad dagstidning i en tunna med returpapper. Beklagar bildkvaliteten, men på den tiden hade jag ingen bra mobilkamera.


Comments
Postat av: Smörgås

Hördu Valross, vad var det för låt du gick och visslade på efter konserten i Karlstad? Undrat det länge men glömt att fråga.

Och den där bankomaten har jag då aldrig haft problem med, men man kanske skulle börja ha med sig tånt utifall att. :P

2007-11-12 @ 19:10:04
Postat av: Valross

Det kan ha varit så att en av oss var i ett mer minnesbenäget skick än den andre, och jag råkar minnas att jag faktiskt berättade vilket stycke det var: Glädjens Blomster. Om man ännu inte i sitt liv har valt sig en kompositörshjälte, är Hugo Alfvèn ett säkert val, han har gjort många grymma kördängor.

2007-11-13 @ 15:06:47
Postat av: Netza

Hm... låter dock som ett dåligt drag att köpa öl om man har ont om pengar. :P

2007-11-14 @ 09:26:16
URL: http://www.netza.se/blog

Comment the post:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog:

Comments:

Trackback
RSS 2.0