University of Skövde

Ja, nu är det officiellt, jag har officiellt hemlängtan, och det hade en topp förrgår kväll. Då satt jag trött, fattig, hungrig och uttråkad på hotellrummet med en skriftlig uppgift jag skulle lämna in dagen efter. Man kan tillägga att jag inte tyckte om uppgiften. Då kom det krypande... längtade tillbaka till Skövde där man känner en massa folk, längtade hem till svenskt klimat, längtade till en sån banal sak som att sitta och äta en halvdan matlåda i G-huset. Sen kom jag på att det var onsdag och att kåren var öppen. Mmmm.... kallare godare öl som är billigare. Och inte kräver de någon 10% extra bara för att den serveras. Våra inhemska förare som har bussat runt på oss under resan säger att det är både lugnare tempo och lägre priser om man bara kör till utkanterna i Amman, och när man tittar på gatubilden verkar det stämma. Åker jag hit igen ska jag tveklöst försöka hålla mig i någon stadsdel en bra bit utanför centrum.

Igår var vi tillslut på ett minfält där man krattade upp minorna med krattor. Det kändes minns sagt läskigt när de stog där och rafsade med krattorna ovanpå de skarpa minorna, men tydligen så utövar inte krattan så högt tryck på minan att den rimligen kan lösa ut. Fick inte riktigt grepp på hur ofta det sker olyckor, och när jag frågade om olyckor så hade de inte haft någon minrelaterad olycka sen... ja, sedan länge. Däremot berättade de att en av minröjarna hade fått syn på en orm och helt fallit för lockelsen att jaga och lyfta upp den. Han hamnade på sjukhus i två veckor.

Fick höra en annan intressant historia: De hade hittat en mina strax innan de slutade för dagen, så minan stack upp lite ur marken. Men morgonen efter när de kom dit och skulle fortsätta var minan borta! När man började titta nogrannare på gropen där minan hade varit kunde man se en massa små fotavtryck i sanden. Det visade sig att en ökenräv hade funnit tycke för minan, grävt upp den, lekt med den en stund, burit bort den och grävt ner den på en annan plats. Typiskt obra. Bra historia dock.

Det förra minfältet vi besökte, där hade de ont om bilar, så vi fick åka i militärambulansen från minfältet till närmsta väg. Minfältet igår var det samma procedur, men då fick vi sitta bak på flaket på en pickup. Det är fullt möjligt att jag aldrig i mitt liv har varit så dammig förr! Den bosniske minröjaren som körde bilen verkade först generad över hur dammiga vi blev där bak på flaket, men jag tror nog egentligen att han tyckte att det var ganska roligt att smutsa ner ett gäng bortskämda minröjnarturister.

Plöjde igenom kursens sista hemuppgift igår. Den var inte lika betyngade som den förra, men om det beror på att jag var på bättre humör eller om uppgiften var bättre är svårt att säga.

Nu ska jag packa mina pryttlar och pinaler för vi ska åka land och rike runt för att lyssna på någon föreläsare i Petra.

//Valross



PS: Ses på kåren på lördag!