Någon som minns partypinglan Vivvi?
Ibland sitter man och rynkar sin panna och funderar på om det finns något hopp om att någonsin komma ut i verkligheten och skaffa jobb. Det är ganska enkelt att skaffa vänner och kontakter när man springer i samma korridorer och muttrar över samma tentor, men alla som har tagit examen och försvunnit ut i världen, hur träffar man dem? Det var lite rajraj på kåren i helgen och till kvällens ära dök det upp en drös med gamla sexmästeristyrelseledamöter. När man i vanliga fall pratar om lång tid i studentkåren brukar man mena tre fyra år. Anledningen till det är att generationerna är ungefär så långa – efter tre fyra år har man antingen tagit examen och/eller försvunnit härifrån. De här sexmästeristerna var dock av den äldre skolan, de flesta av dem tog examen förra millenniet.
Det var ganska intressant att prata med dem, både om hur högskolan och studentkåren har förändrats, men framför allt kändes det trevligt att träffa folk som tagit examen och skuttat in på arbetsmarknaden. Det kom inte direkt som någon överraskning att man får jobb efter att man tar examen (statistiken talar för det), men det är allt för sällan man faktiskt får möjlighet att prata med dem som har varit med och format högskolan och den kulturen som finns här idag. Det kanske inte är så viktigt att veta vem Vivvi var, hur jacket i taket i stora baren kom till eller att det fanns en leksaksaffär bredvid där högskolebiblioteket är idag, men för varje sån där liten fånig anekdot blir tillvaron här lite mer spännande. Nu tror jag inte att det är så många alumner som läser min blogg, men ring upp några gamla studentkompisar och kom tillbaka och häng med oss! De som var här i helgen gjorde detta återbesöket som en del av en svensexa, men jag tror de hade så roligt att de masar sig hit igen, utan att någon ska behöva gifta sig.
Apropå den där jeppen jag skrev om förra veckan, verkar det som att han har varit flitig. Jag hystade iväg ett epost till Polisen för att höra med dem om det är smidigare om folk anmäler i klump eller om de ska gå dit var för sig, men tyvärr har jag inte fått något svar än. Jag återkommer.
Nu ska jag försöka rita ett armstöd till en skogsmaskin. Låter kanske inte så roligt, men CAD är faktiskt ganska stimulerande.
//Valross
Det var ganska intressant att prata med dem, både om hur högskolan och studentkåren har förändrats, men framför allt kändes det trevligt att träffa folk som tagit examen och skuttat in på arbetsmarknaden. Det kom inte direkt som någon överraskning att man får jobb efter att man tar examen (statistiken talar för det), men det är allt för sällan man faktiskt får möjlighet att prata med dem som har varit med och format högskolan och den kulturen som finns här idag. Det kanske inte är så viktigt att veta vem Vivvi var, hur jacket i taket i stora baren kom till eller att det fanns en leksaksaffär bredvid där högskolebiblioteket är idag, men för varje sån där liten fånig anekdot blir tillvaron här lite mer spännande. Nu tror jag inte att det är så många alumner som läser min blogg, men ring upp några gamla studentkompisar och kom tillbaka och häng med oss! De som var här i helgen gjorde detta återbesöket som en del av en svensexa, men jag tror de hade så roligt att de masar sig hit igen, utan att någon ska behöva gifta sig.
Apropå den där jeppen jag skrev om förra veckan, verkar det som att han har varit flitig. Jag hystade iväg ett epost till Polisen för att höra med dem om det är smidigare om folk anmäler i klump eller om de ska gå dit var för sig, men tyvärr har jag inte fått något svar än. Jag återkommer.
Nu ska jag försöka rita ett armstöd till en skogsmaskin. Låter kanske inte så roligt, men CAD är faktiskt ganska stimulerande.
//Valross
Bon Voyage
You all must be wondering where I disappeared. I think if I continue with my mental tension I will just vanish away. It was a hectic week. My lab report is due on Sunday ( that means no weekend for me) and I really have to put in efforts doing it. Writing the content of the report isn?t a hard thing but writing it according to the required parameters is quite a disciplined task, a technique I still need to master. I always wonder why we can?t put the report according to what we think and how we like. I am spending more time doing the report formatting rather than writing the report. I actually didn?t sleep for one whole night and the other nights I dream that my report isn?t done on time or there is a major mistake. I think with more practice I will surely overcome this phobia. The computer mouse is used to the fullest. Write the report content, minimize the window, check the required formatting and redo the report.
I just wonder if there is any software to do my editing stuff. There is software which detects your voice and types the matter in the computer. No need to break our finger tips on the keyboard and keep our eyes wide open looking for the spelling and grammatical mistakes. URKUND is a good way to make students think and be more creative with their scientific writing. But then how many times can a student keep shuffling the words for writing introduction in various lab reports? It?s more of a writing style that one is used to and I wonder how many times I will be caught red-handed because of my own previous reports. I guess the best way to keep out of this entire problem is to read, read and understand various scientific literatures.
I feel so lucky that my seniors are helping us out with all the academic matters. But they will join their thesis work and we will be left alone. It?s was a heart breaking sight to watch them prepare for their approval letter and wait for their visa. Once they are through it they are happy and sad at the same time. Happy that they are going to join their thesis and sad to leave back all their friends, their family for the past one year. They all keep quarrelling and then they try to make up for the hard said things. May be they are trying to release their tension of parting with their friends. I guess this is what a friendship life is, good mutual understanding. All my new international friends feel that we know each other for more than a year. When I actually tell them that I know them since past one month they are really surprised. They find it a bit difficult to digest that within such a short time we can be really good friends. My guess is it?s a bit of cultural influence as well. Once my friends are gone I will be alone and make up new friends but never forgetting my old friends. It?s good to know that all are on their way to a good career. At the moment I will just like to add BON VOYAGE with my best wishes for them.
Bekänna färg
Nu har solen börjat krypa fram och desperat har solskygga människor som jag varit tvungna att både rota fram solglasögon och dra ner persienner. Det kommer nog dröja ett par dagar innan jag har hunnit justera mig till det här vädret. Saker och ting ter sig annorlunda i ljuset, hittade bland annat en fläck på ett av husen där jag bor där de missat när de målade om. Från vad jag har hört så var de husen jag bodde i ett område det fanns många... erm... ekonomiskt missgynnade hushåll och det var tydligen lite stökigt. Jag tycker det är fantastiskt hur vackra lösningar de har på problemen är i staden: Vad de gjorde var att ta död på begreppet ”de blå husen” genom att måla om alla husen med någon intetsägande beige. Detta var före min tid här i staden, men kanske hjälpte det lite. Synd bara att loggan för området – en blå ekoxe – nu matchar fantastiskt dåligt.
Nu i vårsolen har även en annan filur letat sig fram: Sol-och-våraren. Träffade nyligen en kompis som berättade stolt att han hade hjälpt en utbytesstudent som hade slarvat bort sitt mastercard och behövde köpa en tågbiljett till Uppsala, han hade tydligen varit här och skrivit någon tenta. Han var tydligen från Kanada sa han, och tågbiljetten skulle kosta 600 spänn.
Min första reaktion var att fråga om han hade långt mörkt lite krulligt hår uppsatt i en hästsvans och om han var typ 170 cm lång. Det var han. Min kompis undrade hur tusan jag visste det. Då berättade jag att honom hade jag träffat utanför högskolan för några veckor sen, med samma historia. Varför han inte fick pengar av mig var inte för att jag var ond eller exceptionellt misstänksam, utan av den enkla anledningen att under hösten 2005 var samma kille helt plötsligt en utbytesstudent från Mexiko. Han hade inga pengar då heller och inte ens någonstans att bo. Nu lite senare hörde jag att en kille som matchade samma beskrivning hade försökt att hysa in sig i ett av husen med studentbostäder här nära campus.
Jag vet inte riktigt, men jag tycker nog förbaskat illa om honom för att han ger mig anledning att vara lite mer misstänksam mot mina medmänniskor, men lite imponerad är jag nog över hur fantastiskt kylig och bra skådespelare han är.
Nu ska jag skutta till bussen!
//Valross
På bilderna ser vi en 600 kronor fattigare DJ, ett ommålat blått hus, ett soligt campus samt en ren men trasig strumpa.
Nu i vårsolen har även en annan filur letat sig fram: Sol-och-våraren. Träffade nyligen en kompis som berättade stolt att han hade hjälpt en utbytesstudent som hade slarvat bort sitt mastercard och behövde köpa en tågbiljett till Uppsala, han hade tydligen varit här och skrivit någon tenta. Han var tydligen från Kanada sa han, och tågbiljetten skulle kosta 600 spänn.
Min första reaktion var att fråga om han hade långt mörkt lite krulligt hår uppsatt i en hästsvans och om han var typ 170 cm lång. Det var han. Min kompis undrade hur tusan jag visste det. Då berättade jag att honom hade jag träffat utanför högskolan för några veckor sen, med samma historia. Varför han inte fick pengar av mig var inte för att jag var ond eller exceptionellt misstänksam, utan av den enkla anledningen att under hösten 2005 var samma kille helt plötsligt en utbytesstudent från Mexiko. Han hade inga pengar då heller och inte ens någonstans att bo. Nu lite senare hörde jag att en kille som matchade samma beskrivning hade försökt att hysa in sig i ett av husen med studentbostäder här nära campus.
Jag vet inte riktigt, men jag tycker nog förbaskat illa om honom för att han ger mig anledning att vara lite mer misstänksam mot mina medmänniskor, men lite imponerad är jag nog över hur fantastiskt kylig och bra skådespelare han är.
Nu ska jag skutta till bussen!
//Valross
På bilderna ser vi en 600 kronor fattigare DJ, ett ommålat blått hus, ett soligt campus samt en ren men trasig strumpa.
A wake up call !!
Mornings are so hard and my mornings are not that good when I have to go for my laboratory session. They aren't very early but yes they are early for me to have unfinished sleep. I am careful to be on time so that I don't have to bang on the locked doors. They don't open up but yes if I get in late I may have to undergo some punishment. The pre-test for the laboratory was rather quite tricky, but some-how I managed to get through it. I don't have any idea of the results of my next dugga (pre laboratory test). One thing that I learned from this horse race running experience was..early to bed early, early to rise in time saves you from extra trouble.
I have got some Swedish neighbours, really very knowledgeable. They are doing so many varied courses. I never gave it a thought that game programming, psychology, teaching and nursing can really be a good career. I should say that I am in really safe hands. Even if I hurt myself or need some counselling I don't have to search for help. When I see my neighbours cat, I really feel like playing with her. I say "hello kitty" and there she has a big question mark in her eyes. I guess she understands only Swedish. One thing I have observed is great care for the pets. May it be a cat or a dog they are treated just like family members. The pets which I encountered (on two different occasions two dogs actually pounced to befriend me) are not so aggressive. They don't even meow or bark too much. May be they are used to be sweet and friendly.
It's a bit lousy task to cook and eat but a must for me to maintain my standing, walking and talking posture. It's said time is money and so I saved my time by this new method to avoid the time saving chapati making. Should I share it with you? But only on one condition. Don't trust my taste buds, I can survive only on raw and boiled food. Very simple, just add a bit too much of water to the wheat flour and spread it on the pan. Your wheat pancake is ready. I should admit it's easy life over here. Automated cooking range, canned juices, cut vegetables and many more easy to pick up stuff. I had a discussion with my friends and they do agree that it is easy for them to plan their schedule and study. At times I still forget the timings for the stores and the bank and end up trekking a minimum of 2 Km.
The dugga itself had consumed up most of my sleep. How am I going to face the forth coming exams? I guess I better start studying studying from now, the minute next after this. There's an age old saying, I am not good at translating but it say: Start the work which you intend to do tomorrow, and do the work right now which you are supposed to do tomorrow. So I am going back to my study, I want to start it right now.
Snigelspam, singelkväll och gubbkör
Idag hände något jag faktiskt trodde aldrig skulle hända: Jag fick snigelspam! Jag fick verkligen ett frankerat kuvert innehållande ett brev med ett erbjudande om att jag kunde investera i en oljekälla i Sydafrika. Brevet är frankerat och poststämlpat i Thailand den 6e februari och signaturen i brevet är daterat den 5e februari. Helt galet! Textens utformning och längd är precis som vilket spam som helst men det är ju helt vansinnigt att få det i brevlådan! Hur kan det löna sig? Portot verkar ha kostat 17 Baht vilket i runda slängar är 3,50 kr. Hur finansierar man det? Att skicka vanligt spam kostar typ inte mer än lite elräkning på den servern man skickar det från och eventuellt lite arbete, och enligt en sida jag kollade på kostar tar spamföretagen i storleksordningen 0,07 öre per mottagare. I vanlig ordning är det säkert billigare om man bygger sin egen spamserver.
Men hur tusan kommer det då sig att de har skickat detta till mig? Jag vet inte riktigt hur de har gått till väga för att få tag på mitt namn och min adress, men allt är rätt så när som på att ö blev o i Torbjörn och att de hade två mystiska siffror före mitt postnummer, men av någon anledning tyckte de att det var värt 3,50 kr att skicka spam just till mig. Varför? Har jag florerat på någon hemsida i Thailand för exceptionellt lättlurade personer? Inte nog med att de har lagt ner porto på mig, någon har faktiskt suttit och skrivit min adress för hand, och det är knappt mina vänner ids det :D
På tal om läskigheter: det var singelkväll på Boulogner i fredags. Alkoholens effekter är någorlunda välkända, bl.a.: hämningar släpper, man säger konstiga saker, blodcirkulationen i huden ökar. På förekommen anledning tycker jag att det finns gott fog för att uppföra röd varningstriangel på kårhuset när det är singenarrangemang, för i kombination med alkohol blir en del personer helt sinnesförvirrade. Naturligtvis var jag själv både nykter och sansad och betedde mig som en gentleman hela kvällen, precis som vanligt.
Jag har letat efter en kör sedan jag kom till Skövde och i onsdags tror jag att jag hittade den! Märkligare är att jag ännu inte listat ut vad den heter, men den heter nog Volvo-Skövde Manskör. (De repar om inte annat i Volvohuset på andra sidan Boulognerparken.) På väg från kören försökte jag komma på något sätt att beskriva stämningen, men jag kunde inte komma fram till någon bättre beskrivning än att den var ”härligt gubbig”. Detta dock undantaget den härligt tantiga körledaren som bossade omkring framme vid pianot och hon brassade iväg ett och annat minst sagt oförglömligt citat. Fler saker som fick mig att dra på smilbanden under kvällen var när vi sjöng Bellmans Gubben är gammal. Låten som sådan är bara lite rolig, men om man är 26 år och sitter i en kör där sångarnas snittålder är i trakterna 75 år, blir det faktiskt ganska mycket mer roligt!
Nu ska jag plugga en stund!
//Valross
PS: Äkta snigelspam! (Dekorerat med en fullkomligt oäkta valross).
Men hur tusan kommer det då sig att de har skickat detta till mig? Jag vet inte riktigt hur de har gått till väga för att få tag på mitt namn och min adress, men allt är rätt så när som på att ö blev o i Torbjörn och att de hade två mystiska siffror före mitt postnummer, men av någon anledning tyckte de att det var värt 3,50 kr att skicka spam just till mig. Varför? Har jag florerat på någon hemsida i Thailand för exceptionellt lättlurade personer? Inte nog med att de har lagt ner porto på mig, någon har faktiskt suttit och skrivit min adress för hand, och det är knappt mina vänner ids det :D
På tal om läskigheter: det var singelkväll på Boulogner i fredags. Alkoholens effekter är någorlunda välkända, bl.a.: hämningar släpper, man säger konstiga saker, blodcirkulationen i huden ökar. På förekommen anledning tycker jag att det finns gott fog för att uppföra röd varningstriangel på kårhuset när det är singenarrangemang, för i kombination med alkohol blir en del personer helt sinnesförvirrade. Naturligtvis var jag själv både nykter och sansad och betedde mig som en gentleman hela kvällen, precis som vanligt.
Jag har letat efter en kör sedan jag kom till Skövde och i onsdags tror jag att jag hittade den! Märkligare är att jag ännu inte listat ut vad den heter, men den heter nog Volvo-Skövde Manskör. (De repar om inte annat i Volvohuset på andra sidan Boulognerparken.) På väg från kören försökte jag komma på något sätt att beskriva stämningen, men jag kunde inte komma fram till någon bättre beskrivning än att den var ”härligt gubbig”. Detta dock undantaget den härligt tantiga körledaren som bossade omkring framme vid pianot och hon brassade iväg ett och annat minst sagt oförglömligt citat. Fler saker som fick mig att dra på smilbanden under kvällen var när vi sjöng Bellmans Gubben är gammal. Låten som sådan är bara lite rolig, men om man är 26 år och sitter i en kör där sångarnas snittålder är i trakterna 75 år, blir det faktiskt ganska mycket mer roligt!
Nu ska jag plugga en stund!
//Valross
PS: Äkta snigelspam! (Dekorerat med en fullkomligt oäkta valross).
Some mintute observations
Last Saturday it was snowing very badly. Well that's my definition about bad as it was my first experience with so much of snow. My boots were deep inside the snow and I didn't know how to get back to my apartment. But lucky me, I managed to return safely. My actual concern was I might ski on the solidified snow layer but I was very cautious while walking and that helped me. I just wanted to get a feel of what it feels to hold the snow and indeed I got a really good feeling for sometime (my bare hands went numb and then bluish). The snow felt like extremely cold melting cotton. Have you read about hypothermia? The body temperature drops down if one exposes the body to cold temperature without wearing proper insulating clothing. The patient may die if left untreated. Most of our body heat is lost by uncovered body parts like head and hands. I had too much piercing pain even with cold water running down my nearly blue hands. It's a real miracle that snow can act as an insulator against it's own cold. The igloos are the so called snow houses constructed with other construction materials such as whalebone and hides. The snow bear actually swims in ice freezing cold water. I think I should have such good insulating fat layer (but an invisible one).
I am going around Skovde and my curious scientific eyes have noticed a few interesting things. At times I still have somewhat difficult time to adjust to the right hand traffic rule and I end up walking on the wrong side of the road. Interestingly I have never heard any vehicle honking. I had heard about the apple trees in every house in Sweden. I didn't get to see many apples on the trees but I managed to capture one. There aren't too many apples so search it out in the photograph. All the tress over here are covered with a variety of lichens. Lichens are pollution indicators, so I know that daily I am breathing fresh air. There's a photograph of the snow from my apartment window. I still have to set my hand for clicking the best of the photographs! And then I have the photo of the really shrunken socks. Can you imagine these WERE an adult's socks.They now appear some-what like a teenagers socks I guess the setting went wrong either for the machine or the dryer. My self learned basic Swedish language especially for edibles is helping me out. Not too much but some at least I have a rough idea of what I will be stuffing in my stomach.
It's time for the celestial phenomenon, the northern light. I gather that within Sweden Kiruna and Abisko are the best locations to look for them. It's a complex process to explain may be a physics student can explain it much better than I think what it is. I just want to enjoy them.
.....Namita......
Såga, svarva, ta i trä.
Nu har vintern äntligen kommit till Skövde, slasken ligger frusen längs gator och hus, trotoarerna är hala och hårda. Jag hoppades i min enfald att mina gympadojjor skulle ta mig genom den här vintern, men nu börjar det änna bli kyligt i fossingarna. Nu när jag faktiskt efter lite väntan och nervositet har fått CSN-pengar så kanske jag borde gå och skaffa mig ett par vinterskor, men å andra sidan känns det som en tokdålig investering att köpa ett par nu såhär i slutet av säsongen. Jag tror jag ska köpa mig en semla istället, på dem är det ta mig tusan högsäsong på idag.
För att undvika konfrontation med mina nya grannar har jag inte vågat köra tvättmaskinen under natten än. Jag tror inte att de stör sig på den, men jag tror jag väntar med att köra den på natten tills de har retat upp mig med sitt piano. Egentligen är det här en ganska fånig historia, vad jag borde göra är att ta min ukulele med mig och gå upp och jamma loss, men det vore alldeles för kreativt. Någon måtta får det allt vara.
Har precis avklarat introduktionskursen för att använda modellverkstaden. Jag anses nu kompetent nog att varken fastna med skägget i svarven eller att gnida mitt öga mot bandslipen. Egentligen är den här kursen bara ett förkunskapskrav för en annan kurs jag ska gå senare i vår, men det är faktiskt toktrevligt att ha lite koll på hur man rattar en fräs eller kör en vakuumpress. Kursen senare i vår är en kurs som heter mekatronik och även om jag är lite osäker på dess exakta innehåll har jag svårt att tro annat än att den skulle tilltala en tekniktomte som mig. Återkommer i den frågan.
Nu ska jag sätta mig och rita lite CAD och öva lite ryska. Kanske även starta en maskin med tvätt nu när det är dagtid.
//Valross
För att undvika konfrontation med mina nya grannar har jag inte vågat köra tvättmaskinen under natten än. Jag tror inte att de stör sig på den, men jag tror jag väntar med att köra den på natten tills de har retat upp mig med sitt piano. Egentligen är det här en ganska fånig historia, vad jag borde göra är att ta min ukulele med mig och gå upp och jamma loss, men det vore alldeles för kreativt. Någon måtta får det allt vara.
Har precis avklarat introduktionskursen för att använda modellverkstaden. Jag anses nu kompetent nog att varken fastna med skägget i svarven eller att gnida mitt öga mot bandslipen. Egentligen är den här kursen bara ett förkunskapskrav för en annan kurs jag ska gå senare i vår, men det är faktiskt toktrevligt att ha lite koll på hur man rattar en fräs eller kör en vakuumpress. Kursen senare i vår är en kurs som heter mekatronik och även om jag är lite osäker på dess exakta innehåll har jag svårt att tro annat än att den skulle tilltala en tekniktomte som mig. Återkommer i den frågan.
Nu ska jag sätta mig och rita lite CAD och öva lite ryska. Kanske även starta en maskin med tvätt nu när det är dagtid.
//Valross
