Någon som minns partypinglan Vivvi?
Ibland sitter man och rynkar sin panna och funderar på om det finns något hopp om att någonsin komma ut i verkligheten och skaffa jobb. Det är ganska enkelt att skaffa vänner och kontakter när man springer i samma korridorer och muttrar över samma tentor, men alla som har tagit examen och försvunnit ut i världen, hur träffar man dem? Det var lite rajraj på kåren i helgen och till kvällens ära dök det upp en drös med gamla sexmästeristyrelseledamöter. När man i vanliga fall pratar om lång tid i studentkåren brukar man mena tre fyra år. Anledningen till det är att generationerna är ungefär så långa – efter tre fyra år har man antingen tagit examen och/eller försvunnit härifrån. De här sexmästeristerna var dock av den äldre skolan, de flesta av dem tog examen förra millenniet.
Det var ganska intressant att prata med dem, både om hur högskolan och studentkåren har förändrats, men framför allt kändes det trevligt att träffa folk som tagit examen och skuttat in på arbetsmarknaden. Det kom inte direkt som någon överraskning att man får jobb efter att man tar examen (statistiken talar för det), men det är allt för sällan man faktiskt får möjlighet att prata med dem som har varit med och format högskolan och den kulturen som finns här idag. Det kanske inte är så viktigt att veta vem Vivvi var, hur jacket i taket i stora baren kom till eller att det fanns en leksaksaffär bredvid där högskolebiblioteket är idag, men för varje sån där liten fånig anekdot blir tillvaron här lite mer spännande. Nu tror jag inte att det är så många alumner som läser min blogg, men ring upp några gamla studentkompisar och kom tillbaka och häng med oss! De som var här i helgen gjorde detta återbesöket som en del av en svensexa, men jag tror de hade så roligt att de masar sig hit igen, utan att någon ska behöva gifta sig.
Apropå den där jeppen jag skrev om förra veckan, verkar det som att han har varit flitig. Jag hystade iväg ett epost till Polisen för att höra med dem om det är smidigare om folk anmäler i klump eller om de ska gå dit var för sig, men tyvärr har jag inte fått något svar än. Jag återkommer.
Nu ska jag försöka rita ett armstöd till en skogsmaskin. Låter kanske inte så roligt, men CAD är faktiskt ganska stimulerande.
//Valross
Det var ganska intressant att prata med dem, både om hur högskolan och studentkåren har förändrats, men framför allt kändes det trevligt att träffa folk som tagit examen och skuttat in på arbetsmarknaden. Det kom inte direkt som någon överraskning att man får jobb efter att man tar examen (statistiken talar för det), men det är allt för sällan man faktiskt får möjlighet att prata med dem som har varit med och format högskolan och den kulturen som finns här idag. Det kanske inte är så viktigt att veta vem Vivvi var, hur jacket i taket i stora baren kom till eller att det fanns en leksaksaffär bredvid där högskolebiblioteket är idag, men för varje sån där liten fånig anekdot blir tillvaron här lite mer spännande. Nu tror jag inte att det är så många alumner som läser min blogg, men ring upp några gamla studentkompisar och kom tillbaka och häng med oss! De som var här i helgen gjorde detta återbesöket som en del av en svensexa, men jag tror de hade så roligt att de masar sig hit igen, utan att någon ska behöva gifta sig.
Apropå den där jeppen jag skrev om förra veckan, verkar det som att han har varit flitig. Jag hystade iväg ett epost till Polisen för att höra med dem om det är smidigare om folk anmäler i klump eller om de ska gå dit var för sig, men tyvärr har jag inte fått något svar än. Jag återkommer.
Nu ska jag försöka rita ett armstöd till en skogsmaskin. Låter kanske inte så roligt, men CAD är faktiskt ganska stimulerande.
//Valross
Comments
Trackback
