Stora skor och någonstans att hänga hatten.
Nu har jag kommit igång med mitt sommarjobb och det var faktiskt oväntat roligt. Uppgifterna är inte raketforskning, men klart över nivån att rensa ogräs i nån fånig förortsrabatt. Mitt jobb består egentligen av fyra olika uppgifter som jag roterar mellan en gång i halvtimmen: jag kör lite truck, jag övervakar förpackningsmaskinerna, jag kvalitetskontrollerar produkter och jag är allt-i-allo. Det senare innebär att man hjälper till med det som behövs eller äter lite mat. Först tyckte jag det var lite märkligt att man inte fick en uppgift och höll sig till den, men det löser massor med problem att ha ett rullande schema: man lindrar tristessen, man minskar risken för belastningsskador, man slipper ha stopp i produktionen för lunch men inte minst har man skapat ett redundant system där inte allt stannar för att någon nyckelperson är sjuk eller på semester.
Kollegorna är riktigt trevliga, även detta över förväntan. Det verkar som smörjmedlet i personkemin är två deviser: ”Det går fint” och ”Du ska inte va' blyg”. Att inte vara blyg vet jag inte riktigt när det är viktigt att tänka på, men att det går fint är svårt att släppa tanken på. Frasen står att finna på små etikettremsor uppsatta lite här och var, uppfört med spritpennor på plåtskåp eller skrivet i dammet på en smutsig I-balk i taket. Egentligen hade jag velat lägga ut lite bilder på det, men det är visst så att ur konkurrenssynpunkt så var det inte helt hundra att jag tog foto inne i fabriken, men jag ska se om jag kan prata med lämplig chef i detta ärende.
Jag bor nu i en mycket trång trea hos ett syskon till en bekant. (Fantastiskt vad man kan åstadkomma med lite kontaktnät.) Synd bara att det kommer flytta in ännu fler i den lilla lägenheten, rummet jag bor i tillhör en sjuårig tjej, att maten i affären i Hällekis är dyr och att tåget dit och därifrån går precis så att det inte funkar med mina skift på fabriken. Men jag är inte bitter.
Midsommarhelgen har skapat en lucka i mitt arbetsschema och jag kommer lufsa hem till mor&far för att meka klart min kära moped. Den ser bättre och bättre ut för varje dag jag mekar med den, men hade jag varit duktig hade den säkerligen varit ännu snyggare. När man inte är i garaget kan man roa sig med att designa dekaler eller prova olika sätt man kan lacka i en bildbehandlare. Sist gång jag var hemma och mekade, fick jag för all del ihop mopeden, men när jag skulle fylla på lite soppa i tanken visade det sig att jag hade glömt nycklarna i Skövde. Ett mopedmekarantiklimax så illa som något.
Det pågår som kanske bekant en antilangningskampanj nu och med det i åtanke tänkte jag citera min gamla tyskalärare:
Det är en såndär spritpenna man blir blind av! - G. Lossman, 1999
//Valross
En gullig liten sak från rummet jag bor i, djuret som sover ca 2 meter från mina fötter och till sist men kära moped.
Kollegorna är riktigt trevliga, även detta över förväntan. Det verkar som smörjmedlet i personkemin är två deviser: ”Det går fint” och ”Du ska inte va' blyg”. Att inte vara blyg vet jag inte riktigt när det är viktigt att tänka på, men att det går fint är svårt att släppa tanken på. Frasen står att finna på små etikettremsor uppsatta lite här och var, uppfört med spritpennor på plåtskåp eller skrivet i dammet på en smutsig I-balk i taket. Egentligen hade jag velat lägga ut lite bilder på det, men det är visst så att ur konkurrenssynpunkt så var det inte helt hundra att jag tog foto inne i fabriken, men jag ska se om jag kan prata med lämplig chef i detta ärende.
Jag bor nu i en mycket trång trea hos ett syskon till en bekant. (Fantastiskt vad man kan åstadkomma med lite kontaktnät.) Synd bara att det kommer flytta in ännu fler i den lilla lägenheten, rummet jag bor i tillhör en sjuårig tjej, att maten i affären i Hällekis är dyr och att tåget dit och därifrån går precis så att det inte funkar med mina skift på fabriken. Men jag är inte bitter.
Midsommarhelgen har skapat en lucka i mitt arbetsschema och jag kommer lufsa hem till mor&far för att meka klart min kära moped. Den ser bättre och bättre ut för varje dag jag mekar med den, men hade jag varit duktig hade den säkerligen varit ännu snyggare. När man inte är i garaget kan man roa sig med att designa dekaler eller prova olika sätt man kan lacka i en bildbehandlare. Sist gång jag var hemma och mekade, fick jag för all del ihop mopeden, men när jag skulle fylla på lite soppa i tanken visade det sig att jag hade glömt nycklarna i Skövde. Ett mopedmekarantiklimax så illa som något.
Det pågår som kanske bekant en antilangningskampanj nu och med det i åtanke tänkte jag citera min gamla tyskalärare:
Det är en såndär spritpenna man blir blind av! - G. Lossman, 1999
//Valross
En gullig liten sak från rummet jag bor i, djuret som sover ca 2 meter från mina fötter och till sist men kära moped.
Same same but different
Nu har semestern börjat: dags att börja arbeta! Det är lite bittert, man är sällan helt ledig som student, även om vissa perioder är klart lugnare än andra. Veckan som gick var dock mycket lugn och skön. Jag var hemma och mekade på min kära moped och mot slutet var jag med och gratulerade min kusin som precis tagit studenten.
Jag tänker tyvärr inte bli så långvarig idag, anledningen är att jag behöver packa väskorna innan jag drar till Hällekis för att sommarjobba, men det är även så att jag ådragit mig en gruvlig nackspärr. Jag avslutar med ett par sommarbilder från Skövde och från trakten kring mina föräldrars hus.
Jag har gått igenom ganska mycket gammla papper i helgen, och jag skulle vilja avsluta med ett citat från en mycket klok datalärare på Östrabogymnasiet i Uddevalla (om han nu fortfarande jobbar där). Han beskrev här ett klumpigt lösningsförslag i databashantering.
Det kan bli väldigt komplicerat, som en tallrik spagetti ungefär... - SOA, 2001
//Valross
Jag tänker tyvärr inte bli så långvarig idag, anledningen är att jag behöver packa väskorna innan jag drar till Hällekis för att sommarjobba, men det är även så att jag ådragit mig en gruvlig nackspärr. Jag avslutar med ett par sommarbilder från Skövde och från trakten kring mina föräldrars hus.
Jag har gått igenom ganska mycket gammla papper i helgen, och jag skulle vilja avsluta med ett citat från en mycket klok datalärare på Östrabogymnasiet i Uddevalla (om han nu fortfarande jobbar där). Han beskrev här ett klumpigt lösningsförslag i databashantering.
Det kan bli väldigt komplicerat, som en tallrik spagetti ungefär... - SOA, 2001
//Valross
Ut med de gamla, in med de nya
Min sista blogg för terminen får samma tema som min första. Det är söndagseftermiddag, lägenheten är stökig och sviterna från kvällen/natten kväser all initiativförmåga. Det var bartömning igår på Boulogner och vad det innebär är egentligen bara att det är sista öppetkvällen för säsongen och att priserna är något lägre än vanligt. Trots dessa mindre skillnader brukar det vara full fart och långa köer för att överhuvudtaget komma in. Även om kvällen slutade där så var vägen dit ganska lång. Det började med en ganska omfattande ölprovning, det var nog drygt 20 sorter som skulle gås igenom. De första fick av någon märklig anledning djupare analys än de sista.
Tentor och sånt läskigt är över för ett tag, det kommer omtentor och sånt innan terminen börjar i höst, men det tänker jag blunda för i någon vecka. Jag har medvetet sökt sommarjobb i världens avkrok i syfte att få lite studiero, men risken att jag är för trött för att plugga när jag kommer hem från jobbet är överhängande. Jag satsar dock på att knåpa ihop två eller tre tentor till hösten - får se var det landar.
En sak som är lite sorglig med sommaren är att hela ens sociala krets sprids vind för våg över landet. Ännu läskigare är att sisådär en tredje- eller fjärdedel av alla ens vänner kommer inte tillbaka efter sommaren, de tar examen och ger sig ut och jobbar. Om ett år finns risken att jag är en av dem som lämnar alla underbara människor i Skövde och flyttar iväg. Inte för att jag vet vart jag kommer ta vägen, eller ens om jag kommer vara klar, men lite skrämmande tanke är det. Förmodligen var det lika skrämmande när man gick ur gymnasiet, men det var jättelänge sen. Så länge sen att jag behövde kamma mig på morgnarna.
Till alla er som tog examen och blev riktiga människor: jättegrattis och jag kommer sakna många av er! Till alla er som kommer i höst: jättegrattis, det är kalas att vara student i den här staden! Sen hoppas jag lite egoistiskt att några av er kommer sakna lilla mig när jag ger mig ut för att rädda världen som nybakad biståndsingenjör, men den diskussionen kan vi ta när den är aktuell.
//Valross
Tentor och sånt läskigt är över för ett tag, det kommer omtentor och sånt innan terminen börjar i höst, men det tänker jag blunda för i någon vecka. Jag har medvetet sökt sommarjobb i världens avkrok i syfte att få lite studiero, men risken att jag är för trött för att plugga när jag kommer hem från jobbet är överhängande. Jag satsar dock på att knåpa ihop två eller tre tentor till hösten - får se var det landar.
En sak som är lite sorglig med sommaren är att hela ens sociala krets sprids vind för våg över landet. Ännu läskigare är att sisådär en tredje- eller fjärdedel av alla ens vänner kommer inte tillbaka efter sommaren, de tar examen och ger sig ut och jobbar. Om ett år finns risken att jag är en av dem som lämnar alla underbara människor i Skövde och flyttar iväg. Inte för att jag vet vart jag kommer ta vägen, eller ens om jag kommer vara klar, men lite skrämmande tanke är det. Förmodligen var det lika skrämmande när man gick ur gymnasiet, men det var jättelänge sen. Så länge sen att jag behövde kamma mig på morgnarna.
Till alla er som tog examen och blev riktiga människor: jättegrattis och jag kommer sakna många av er! Till alla er som kommer i höst: jättegrattis, det är kalas att vara student i den här staden! Sen hoppas jag lite egoistiskt att några av er kommer sakna lilla mig när jag ger mig ut för att rädda världen som nybakad biståndsingenjör, men den diskussionen kan vi ta när den är aktuell.
//Valross
Högt i tak men inte golv djupt nog
Vi hade ministerbesök idag igen, denna gång var det socialminister Göran Hägglund. Det var visst tänkt att han skulle prata om specialistsjuksköterskeutbildningarna och om det ”senaste från socialdepartementet”, men jag gick ändå dit i hopp om att han skulle säga något om sjukvård för studenter. Han sa ganska mycket saker, men inget om studenternas situation.
Som tur är jag fortfarande relativt ung och frisk, men jag har vid flera tillfällen hört att som student har 30 karensdagar. Jag är inte helt säker på begreppet, men vad jag förstod så innebär det att man måste vara sjuk 30 dagar innan man kan bli sjukskriven och få sjukersättning. För att ge mötet lite mer studentfokus ställde jag frågan om vad han hade för tankar om våra 30 karensdagar. Han funderade lite kort och bad mig beskriva problemet lite noggrannare. Katastrof! Nog för att jag hade ungefärlig koll trodde jag inte att jag skulle få frågan tillbakabollad och var inte det minsta förberedd på att förklara systemet i närmare detalj. Jag svamlade ihop något kryptiskt, sjönk generat ner i stolen, för att sedan sjunka genom golvet.
Jag fick som tur var senare tillfälle att förklara att min specialitet var kvalitets- och utbildningsfrågor men att det var skarpsinnigt att genomskåda att jag inte hade någon aning om sjukersättningssystemet eller området jag frågade om. Jag tror inte man som minister är van vid att folk är fullt så ärliga, för erkännandet över mitt tillkortakommande framkallade ett ganska gott skratt. Jag bjöd gärna på det, jag fick ta en bild.
Det är nästan lite festligt hur mycket man lär sig i skolan och hur lite man lär sig om sig själv, i början av varje termin lovar man sig själv att man ska plugga och vara flitigare redan från start. Likväl sitter man här i plågad slutet i terminen. Den här gången hade jag dock förberett mig, mekatronikkursen hade fått ganska mycket uppmärksamhet och tid, den programmeringen jag behövde göra var nästan klar: Trodde jag! Bakom ryggen på mig när jag sitter i labbsalen hör jag ett samtal mellan handledaren och en annan student. Studenten frågar hur man gör för att komma runt problemet att mikroprocessorn bara klarar av fyra separata processer. Det enda man behöver förstå av den förra meningen är att prylen jag satt och programmerade på hade en teknisk begränsning och tyvärr var det så att jag inte hade uppmärksammat den begränsningen i manualen.
Jag försökte panikslaget i ett par dagar rädda mitt arbete, men det slutade med att natten innan presentationen av arbetet slängde jag allt och började om från början. Klockan halv fem på natten hade jag ett resultat jag var nöjd med. Jag lade mig och sov knappt två timmar och gled in till skolan tills när den öppnade vid halv åtta. Efter någon timmes finjustering fick vi allt att fungera! Underbart! Synd bara att vi fick en kortslutning under presentationen, men jag tog det med ro då min programmering inte var orsaken.
I förbifarten vill jag även nämna att ur brännbollsmatchen mellan studentkåren och högskolan gick studentkåren ut som segrare. För det första vann studentkåren på poäng och för det andra hade vi bara en skadad axel och högskolan fick ett brutet ben. Vill dock påpeka att det inte rörde sig om kollisioner utan singelolyckor.
//Valross
En glad minister, samme ministers kampanjbil, en prorektor som nästan fångade en lyra, mitt skrivbord på natten före ovan nämnda projektpresentation, finjusteringarna inför densamma samt en mås med illa vald häckningsplats.
Som tur är jag fortfarande relativt ung och frisk, men jag har vid flera tillfällen hört att som student har 30 karensdagar. Jag är inte helt säker på begreppet, men vad jag förstod så innebär det att man måste vara sjuk 30 dagar innan man kan bli sjukskriven och få sjukersättning. För att ge mötet lite mer studentfokus ställde jag frågan om vad han hade för tankar om våra 30 karensdagar. Han funderade lite kort och bad mig beskriva problemet lite noggrannare. Katastrof! Nog för att jag hade ungefärlig koll trodde jag inte att jag skulle få frågan tillbakabollad och var inte det minsta förberedd på att förklara systemet i närmare detalj. Jag svamlade ihop något kryptiskt, sjönk generat ner i stolen, för att sedan sjunka genom golvet.
Jag fick som tur var senare tillfälle att förklara att min specialitet var kvalitets- och utbildningsfrågor men att det var skarpsinnigt att genomskåda att jag inte hade någon aning om sjukersättningssystemet eller området jag frågade om. Jag tror inte man som minister är van vid att folk är fullt så ärliga, för erkännandet över mitt tillkortakommande framkallade ett ganska gott skratt. Jag bjöd gärna på det, jag fick ta en bild.
Det är nästan lite festligt hur mycket man lär sig i skolan och hur lite man lär sig om sig själv, i början av varje termin lovar man sig själv att man ska plugga och vara flitigare redan från start. Likväl sitter man här i plågad slutet i terminen. Den här gången hade jag dock förberett mig, mekatronikkursen hade fått ganska mycket uppmärksamhet och tid, den programmeringen jag behövde göra var nästan klar: Trodde jag! Bakom ryggen på mig när jag sitter i labbsalen hör jag ett samtal mellan handledaren och en annan student. Studenten frågar hur man gör för att komma runt problemet att mikroprocessorn bara klarar av fyra separata processer. Det enda man behöver förstå av den förra meningen är att prylen jag satt och programmerade på hade en teknisk begränsning och tyvärr var det så att jag inte hade uppmärksammat den begränsningen i manualen.
Jag försökte panikslaget i ett par dagar rädda mitt arbete, men det slutade med att natten innan presentationen av arbetet slängde jag allt och började om från början. Klockan halv fem på natten hade jag ett resultat jag var nöjd med. Jag lade mig och sov knappt två timmar och gled in till skolan tills när den öppnade vid halv åtta. Efter någon timmes finjustering fick vi allt att fungera! Underbart! Synd bara att vi fick en kortslutning under presentationen, men jag tog det med ro då min programmering inte var orsaken.
I förbifarten vill jag även nämna att ur brännbollsmatchen mellan studentkåren och högskolan gick studentkåren ut som segrare. För det första vann studentkåren på poäng och för det andra hade vi bara en skadad axel och högskolan fick ett brutet ben. Vill dock påpeka att det inte rörde sig om kollisioner utan singelolyckor.
//Valross
En glad minister, samme ministers kampanjbil, en prorektor som nästan fångade en lyra, mitt skrivbord på natten före ovan nämnda projektpresentation, finjusteringarna inför densamma samt en mås med illa vald häckningsplats.
Mer hud - mindre hett
Det är mycket nu igen... vårt projektarbete i mekatroniken ska redovisas på onsdag och för varje problem man löser hittar man två nya. En av handledarna som hjälpte mig med ett av problemen fnissade lite och påpekade att ”Ja, det är så det är med PBL!” Ni som är pedagoger vet säkert vad det betyder, men det är inte så ofta jag möter begreppet ProblemBaserat Lärande. Visst tusan lär jag mig en hel drös med grejer, men det känns som man kommer längre och längre från projektets mål för varje litet problem jag ger mig an. Hoppas det blir ordning på saker och ting i morrn.
Sommaren som var här förra veckan och förpestade studierna har tappat farten och återgått till det mer studievänliga rusket. Jag är dock obstinat nog att inte låta mig kuvas av dåligt väder och vandrar fortfarande omkring i shorts. Ganska korkat egentligen, det är ingen som tackar mig för att jag blir blöt om benen när det regnar eller berömmer mig för att somriga brunbrända ben. Kan i och för sig bero på att jag inte är ute och solar dem så mycket och hade det inte varit för att de är lite lurviga hade de nog varit lika skrikigt vita som ett par hörnstoplar på ett fotbollsmål. Jag är inte så sportig, men jag vill minnas att de brukar vara vita. Förhoppnings är de även skrikigt vita annars har jag gjort en ganska usel liknelse.
I morgon är det brännbollsmatch mellan högskoleledningen och studentkåren, ska bli spännande att se hur det kommer gå. Jag gissar att högskolan tycker att det ligger mer prestige i att vinna än vad studentkåren gör, men får studentkåren in några rabiata tävlingsmänniskor i laget kan det nog bli kontaktsport av brännboll med. Jag förmodar att samma regler gäller i den här matchen som gäller på kårhuset: Finns det inga vittnen, har det aldrig hänt. Tyvärr kryllar kårhuset av vittnen och kameror så felsteg och genanta incidenter blir både ihågkomna och i värsta fall dokumenterade.
Nu ska jag vresa ihop en flygande jakob så jag har något att äta i morgon.
//Valross
Denna veckas bilder: En köttmanövrerad gräsklippare, en omanövrerad gräsklippare, en anmärkningsvärd DVD-samling i ett grupprum på översta våningen hos Högskoleverket, en biblioteksdator som tycker att jag har varit student för länge och till sist en kasserad skalenlig kalkkuvös.
Sommaren som var här förra veckan och förpestade studierna har tappat farten och återgått till det mer studievänliga rusket. Jag är dock obstinat nog att inte låta mig kuvas av dåligt väder och vandrar fortfarande omkring i shorts. Ganska korkat egentligen, det är ingen som tackar mig för att jag blir blöt om benen när det regnar eller berömmer mig för att somriga brunbrända ben. Kan i och för sig bero på att jag inte är ute och solar dem så mycket och hade det inte varit för att de är lite lurviga hade de nog varit lika skrikigt vita som ett par hörnstoplar på ett fotbollsmål. Jag är inte så sportig, men jag vill minnas att de brukar vara vita. Förhoppnings är de även skrikigt vita annars har jag gjort en ganska usel liknelse.
I morgon är det brännbollsmatch mellan högskoleledningen och studentkåren, ska bli spännande att se hur det kommer gå. Jag gissar att högskolan tycker att det ligger mer prestige i att vinna än vad studentkåren gör, men får studentkåren in några rabiata tävlingsmänniskor i laget kan det nog bli kontaktsport av brännboll med. Jag förmodar att samma regler gäller i den här matchen som gäller på kårhuset: Finns det inga vittnen, har det aldrig hänt. Tyvärr kryllar kårhuset av vittnen och kameror så felsteg och genanta incidenter blir både ihågkomna och i värsta fall dokumenterade.
Nu ska jag vresa ihop en flygande jakob så jag har något att äta i morgon.
//Valross
Denna veckas bilder: En köttmanövrerad gräsklippare, en omanövrerad gräsklippare, en anmärkningsvärd DVD-samling i ett grupprum på översta våningen hos Högskoleverket, en biblioteksdator som tycker att jag har varit student för länge och till sist en kasserad skalenlig kalkkuvös.
Jag yrkar dito men vägrar jämka mig!
Det underbara vädret har hunnit hela vägen till Skövde, men för att ta ner en på jorden igen har jag varit fjättrad vid olika sorters inomhusaktiviteter den mesta av tiden. Höjden av detta inomhusarbete har nåtts i helgen då det nationella samverkansorganet för studentkårer (Sveriges Förenade Studentkårer) hade sitt årsmöte. Jag har inte varit på andra stora kongresser och årsmöten än just SFS årsmöten, men det är då verkligen en upplevelse. Tänk dig en sal fylld av viktigpettrar, förståsigpåare, uppviglare, rättshaverister, idealister, stadgenördar och puttifrånkorvar från hela landet. 500 kårmuppar som ska stöta och blöta, vända och vrida, kohandla och rävsälja i dagarna tre, det är ganska utmattande. Som tur är nästan alla dessa kårmuppar fantastiskt trevliga och förutom att lära sig förhandlingsteknik, mötesteknik och lite hur man slugt avfärdar folk som vill att man ska stödja deras idéer, så skaffar man sig en hel drös underbara vänner.
Inte bara trevliga saker händer på SFSFUM, en stuga på en kolonilott som låg bredvid lokalerna där vi höll till brann ner. Det hade vad jag förstod varit ett myller av blivande akademiker som sprungit runt och letat vattenslangar och hinkar, och även om stugan brann ner så tycks studenterna förhindrat att branden spred sig, det sa i alla fall brandkårens insatschef. Han berättade även att vi var på ett av de sämre ställena i stan när det gäller brandkårens utryckningstid, det var tydligen långt från alla brandstationer och en utryckning kunde visst ta upp mot 7-8 minuter. För Skövdes brandkår att ta sig till vår högskola tar det i runda slängar 2 minuter och det märker man de gånger brandlarmet har löst ut på Boulogner, de är nästan där innan man hinner ut genom dörren.
Den här veckan som har gått har präglats av konstig konst. Det första jag möttes av när jag kom till skolan var att någon slyngel hade klottrat sin signatur på säkert 20 – 30 ställen på de olika husen. Jag vet inte i detta ögonblick vad det kostade, men jag är helt säker på att de pengarna det kostar att låta en saneringsfirma tvätta bort färgen kunde använts på mer konstruktivt sätt.
Annan konstig konst som varit i ropet är de två fotomontage som skolan plockade ner för några år sedan. Dessa bilder hade ådragit sig så mycket klagomål att de plockades ner och lades i ett förråd, men nu skulle högskolan sätta upp dem igen. Jag är ju skeptisk om vi är mindre känsliga idag än vad vi var för 5 år sedan. Det har varit ganska mycket uppståndelse kring de här verken och det kan man ganska lätt förstå när man ser dem. Jag är för nästan all konst – även denna – men jag hade inte saknat dem om de försvann igen, men å andra sidan är det nyttigt att låta sig bli provocerad ibland.
Nu ska jag krypa till kojs, i morgon ska jag fippla med en operationsförstärkare!
//Valross
En brandbilfrån Göteborg med gullig maskot, minister Leijonborg får en klurig fråga, vårt campus med löpartävling i bra väder, pressbevakning av de nygamla konstverken, en handkontroll till vårt projektarbete samt numera borttvättat färgstarkt pubertalt revirkissande.
Inte bara trevliga saker händer på SFSFUM, en stuga på en kolonilott som låg bredvid lokalerna där vi höll till brann ner. Det hade vad jag förstod varit ett myller av blivande akademiker som sprungit runt och letat vattenslangar och hinkar, och även om stugan brann ner så tycks studenterna förhindrat att branden spred sig, det sa i alla fall brandkårens insatschef. Han berättade även att vi var på ett av de sämre ställena i stan när det gäller brandkårens utryckningstid, det var tydligen långt från alla brandstationer och en utryckning kunde visst ta upp mot 7-8 minuter. För Skövdes brandkår att ta sig till vår högskola tar det i runda slängar 2 minuter och det märker man de gånger brandlarmet har löst ut på Boulogner, de är nästan där innan man hinner ut genom dörren.
Den här veckan som har gått har präglats av konstig konst. Det första jag möttes av när jag kom till skolan var att någon slyngel hade klottrat sin signatur på säkert 20 – 30 ställen på de olika husen. Jag vet inte i detta ögonblick vad det kostade, men jag är helt säker på att de pengarna det kostar att låta en saneringsfirma tvätta bort färgen kunde använts på mer konstruktivt sätt.
Annan konstig konst som varit i ropet är de två fotomontage som skolan plockade ner för några år sedan. Dessa bilder hade ådragit sig så mycket klagomål att de plockades ner och lades i ett förråd, men nu skulle högskolan sätta upp dem igen. Jag är ju skeptisk om vi är mindre känsliga idag än vad vi var för 5 år sedan. Det har varit ganska mycket uppståndelse kring de här verken och det kan man ganska lätt förstå när man ser dem. Jag är för nästan all konst – även denna – men jag hade inte saknat dem om de försvann igen, men å andra sidan är det nyttigt att låta sig bli provocerad ibland.
Nu ska jag krypa till kojs, i morgon ska jag fippla med en operationsförstärkare!
//Valross
En brandbilfrån Göteborg med gullig maskot, minister Leijonborg får en klurig fråga, vårt campus med löpartävling i bra väder, pressbevakning av de nygamla konstverken, en handkontroll till vårt projektarbete samt numera borttvättat färgstarkt pubertalt revirkissande.
Skattjakt
Jag har lärt mig någonting idag. Det är inte alltid de smartaste människorna som blir cykeltjuvar. Om man blir rädd och glömmer både cykeln man kom dit på och cykeln man tänkte stjäla, är det en ganska bra idé att hålla sig borta några timmar, inte stanna kvar runt hörnet och vänta på att personen som jagade bort en ska gå där ifrån, än mindre i dryga 20 minuter. Man hinner nästan halvvägs till stan på 20 minuter om man går i måttligt fart. Men de här killarna tyckte att det var en bra idé att stanna kvar och vänta ut mig. Men jag väntade på farbror blå och utan att de fattade det, väntade de också på farbror blå. Vet inte riktigt vad jag uppnådde med hela den här svängen, men det blev väl någon liten nuffra i någon statistik någonstans och förhoppningsvis ett gäng generade föräldrar.
Om man bortser från detta lilla intermezzo så har helgerna varit förvånansvärt gemytliga. Jag har varit ute och sjungit i lite parker, en kyrka och ett ålderdomshem; jag förstår inte varför jag inte började i kören tidigare! Annat gemytligt denna veckan är att jag har varit kattvakt åt en programkamrat som skulle på lite semester på västkusten. Katten tog sig nog igenom alla känslointervall en katt kan tänkas ha under vistelsen här, fantastiskt arg den var på min dammsugare.
På tal om dammsugare: Jag har nu lyckats genomföra en hel vårstädning! Jag har slängt mängder med bråte och hittat bråte jag inte visste att jag hade. Roligast är att jag har hittat en massa roliga prylar jag kan använda till mekatronikkursen där vi har ett ganska stort projektarbete. Galet många små lampor och motorer som låg och skräpade i mina lådor. Satt här om dagen och labbade på en liten krets som skulle fungera som en primitiv liten varvräknare. Lösningen hade jag tjuvat ur en lärobok men det visade sig att det straffade sig. Efter flera timmars trocklande med tampar och tåtar trodde jag först att jag hade bränt det chippet som var hjärnan i kretsen, men efter en stunds surfande på nätet visade det sig att jag helt enkelt hade varit korkad och missförstått hur den fungerade. Med blandade känslor fick jag i alla fall igång min varvtalsräknare och projektet tog ett litet men kort skutt framåt.
Nu är det dags att peta in den där deklarationen. Jag har nämnt tidigare att jag lyssnar ganska mycket på P1 och min bestämda uppfattning är att det är en fantastiskt bra kanal. Man blir inte sprallig och hipp, men man blir upplyst och nördig, två epitet som ligger mig varmt och hjärtat. Nu senast lyssnade jag på ett avsnitt av Plånboken och det handlade säsongsenligt om deklaration. Den ene jeppen på programmet var någon slags förståsigpåare som jobbade på skatteverket och han tipsade om tre rätt spännande avdrag, jag föreslår att ni studenter och blivande studenter lyssnar lite på det programmet. Man kan tydligen dra av på skatten när man har tillfälligt jobb på annan ort än där man är skriven, man kan dra av för dubbelt boende, extra matkostnader och även för resor mellan platsen jobbet är på och platsen man är skriven på. Det luktar tusenlappar om detta så det ska jag hålla ögonen på...
Nä, nu ska jag tömma en tvättmaskin, ha det bra!
//Valross
En styck kendorustning som fick hitta en ny plats i lägenheten, en söt liten snäcka, ett gäng laddade sångare, mitt skrivbord strax efter ett logiskt genombrott samt en okynnesklisterlapp.
Om man bortser från detta lilla intermezzo så har helgerna varit förvånansvärt gemytliga. Jag har varit ute och sjungit i lite parker, en kyrka och ett ålderdomshem; jag förstår inte varför jag inte började i kören tidigare! Annat gemytligt denna veckan är att jag har varit kattvakt åt en programkamrat som skulle på lite semester på västkusten. Katten tog sig nog igenom alla känslointervall en katt kan tänkas ha under vistelsen här, fantastiskt arg den var på min dammsugare.
På tal om dammsugare: Jag har nu lyckats genomföra en hel vårstädning! Jag har slängt mängder med bråte och hittat bråte jag inte visste att jag hade. Roligast är att jag har hittat en massa roliga prylar jag kan använda till mekatronikkursen där vi har ett ganska stort projektarbete. Galet många små lampor och motorer som låg och skräpade i mina lådor. Satt här om dagen och labbade på en liten krets som skulle fungera som en primitiv liten varvräknare. Lösningen hade jag tjuvat ur en lärobok men det visade sig att det straffade sig. Efter flera timmars trocklande med tampar och tåtar trodde jag först att jag hade bränt det chippet som var hjärnan i kretsen, men efter en stunds surfande på nätet visade det sig att jag helt enkelt hade varit korkad och missförstått hur den fungerade. Med blandade känslor fick jag i alla fall igång min varvtalsräknare och projektet tog ett litet men kort skutt framåt.
Nu är det dags att peta in den där deklarationen. Jag har nämnt tidigare att jag lyssnar ganska mycket på P1 och min bestämda uppfattning är att det är en fantastiskt bra kanal. Man blir inte sprallig och hipp, men man blir upplyst och nördig, två epitet som ligger mig varmt och hjärtat. Nu senast lyssnade jag på ett avsnitt av Plånboken och det handlade säsongsenligt om deklaration. Den ene jeppen på programmet var någon slags förståsigpåare som jobbade på skatteverket och han tipsade om tre rätt spännande avdrag, jag föreslår att ni studenter och blivande studenter lyssnar lite på det programmet. Man kan tydligen dra av på skatten när man har tillfälligt jobb på annan ort än där man är skriven, man kan dra av för dubbelt boende, extra matkostnader och även för resor mellan platsen jobbet är på och platsen man är skriven på. Det luktar tusenlappar om detta så det ska jag hålla ögonen på...
Nä, nu ska jag tömma en tvättmaskin, ha det bra!
//Valross
En styck kendorustning som fick hitta en ny plats i lägenheten, en söt liten snäcka, ett gäng laddade sångare, mitt skrivbord strax efter ett logiskt genombrott samt en okynnesklisterlapp.
Glad sås
Nu är det sådär igen, massor att skriva om, men jag vet inte vart jag ska börja. Enklast är väl att börja med att vi har blivit utsedda till årets studentstad! Tokroligt! Det är verkligen en helt underbar stad att vara student i så det var på tiden att vi fick den här utmärkelsen.
Det var invigning av det nya husbygget i fredags eftermiddag, tydligen är det så att ingen ur högskoleledningen regelbundet läser bloggen, så när jag berättade att jag i mitt förra blogginlägg redan hade invigt bygget blev de minst sagt överraskade.
Efter att ha haft ytterligare en dust med den onda bankomaten i Ryd fick jag till sist mina CSN-pengar i fredags, inte en sekund för sent. Det var ungefär bara smulor och damm kvar i skåpen. Jag har bestämt mig för att hålla i pengarna nu framöver, men jag tog mig trots detta ut och slog runt rätt redigt på kåren, och jag motiverade det med att jag inte fyller år så nedrans ofta utan att jag borde kunna kosta på mig lite rajraj. Fantastiskt trevlig kväll, kanske var den just så trevlig för att jag inte hade varit ute och festat på ett tag.
Innan jag gav mig ut på kåren tog jag mig i kragen och städade i min plånbok, ett ganska överskådligt projekt som jag trodde skulle gå fort. Det gick relativt fort, men för det första blev det en stor hög med kvitton att slänga och för det andra blev min trogna plånbok alldeles sladdrig. Jag är inte så bekymrad över det estetiska problemet av att ha en sladdrig plånbok, men nu trillar både busskort och körkort ut om vartannat när man använder plånboken. Jag ska försöka fylla den med kvitton så snart som möjligt igen...
Våren har kommit på allvar nu och björkarna har börjat slå ut. Det finns flera fördelar med våren men om jag ska välja en så skulle det nog vara att folk börjar röra sig ute på helt annat sätt än när det är blött och ruskigt. Campus har varit belamrat med soldyrkande studenter flera dagar nu, mycket trevligt! En annan fördel skulle väl vara att man som körsångare får sjunga vårsånger, men det är kanske inte riktigt så många som lägger det högt på sin lista.
Nu ska jag iväg till skolan och hålla i ett möte, förhoppningsvis är vi produktiva nog att presentera både en verksamhetsplan, en budget, en arbetsbeskrivning samt en dagordning.
//Valross
Jo, idag är det ett soligt campus, knoppbristande björk samt ett återinvigt högskolebygge.
PS: För dem som blir förvånade över att jag idag bloggar mitt på dagen så beror det på att det skulle vara driftstopp i systemet i natt.
Det var invigning av det nya husbygget i fredags eftermiddag, tydligen är det så att ingen ur högskoleledningen regelbundet läser bloggen, så när jag berättade att jag i mitt förra blogginlägg redan hade invigt bygget blev de minst sagt överraskade.
Efter att ha haft ytterligare en dust med den onda bankomaten i Ryd fick jag till sist mina CSN-pengar i fredags, inte en sekund för sent. Det var ungefär bara smulor och damm kvar i skåpen. Jag har bestämt mig för att hålla i pengarna nu framöver, men jag tog mig trots detta ut och slog runt rätt redigt på kåren, och jag motiverade det med att jag inte fyller år så nedrans ofta utan att jag borde kunna kosta på mig lite rajraj. Fantastiskt trevlig kväll, kanske var den just så trevlig för att jag inte hade varit ute och festat på ett tag.
Innan jag gav mig ut på kåren tog jag mig i kragen och städade i min plånbok, ett ganska överskådligt projekt som jag trodde skulle gå fort. Det gick relativt fort, men för det första blev det en stor hög med kvitton att slänga och för det andra blev min trogna plånbok alldeles sladdrig. Jag är inte så bekymrad över det estetiska problemet av att ha en sladdrig plånbok, men nu trillar både busskort och körkort ut om vartannat när man använder plånboken. Jag ska försöka fylla den med kvitton så snart som möjligt igen...
Våren har kommit på allvar nu och björkarna har börjat slå ut. Det finns flera fördelar med våren men om jag ska välja en så skulle det nog vara att folk börjar röra sig ute på helt annat sätt än när det är blött och ruskigt. Campus har varit belamrat med soldyrkande studenter flera dagar nu, mycket trevligt! En annan fördel skulle väl vara att man som körsångare får sjunga vårsånger, men det är kanske inte riktigt så många som lägger det högt på sin lista.
Nu ska jag iväg till skolan och hålla i ett möte, förhoppningsvis är vi produktiva nog att presentera både en verksamhetsplan, en budget, en arbetsbeskrivning samt en dagordning.
//Valross
Jo, idag är det ett soligt campus, knoppbristande björk samt ett återinvigt högskolebygge.
PS: För dem som blir förvånade över att jag idag bloggar mitt på dagen så beror det på att det skulle vara driftstopp i systemet i natt.
En sked och en kupp
Det är lite fascinerande över hur lite som krävs för att göra ens liv besvärligt. Jag slarvade bort hörlurarna till min mobil i helgen och trots att inte så många ringer till mig och jag inte har några pengar att ringa för, känner jag mig ändå nästan lite invalidiserad. Jag lyssnar nämligen väldigt mycket på radio. Eller ja, inte nu längre. Och i normala fall hade jag skuttat (ja nästan skuttat i alla fall) till närmaste affär med mobiltillbehör för att köpa nya, men nu har detta sammanfallit med en månad med små siffror på kontot och jag får koncentrera mig för att pengarna ens ska räcka till mat.
Egentligen är inte ont om pengar ett sådär jättestort problem, jag tycker faktiskt att jag blir lite kreativare, bland annat i min matlagning när ekonomin tryter. Möjligen är kreativ fel adjektiv, modig eller skogstokig är nog mer beskrivande. Som frukost sitter just nu och äter flingor och mjölk, men istället för mjölk körde jag pulvermjölk, för det hade jag i skåpet. Nu vet jag att det var vidrigt, men det verkar vara ungefär lika nyttigt som vanlig mjölk, och borstar jag bara tänderna fort efter frukost kommer jag sitta i skolan och plugga i flera timmar utan att märka någon skillnad. En annan bra grej är wokpanna. Man kan ta ungefär allt möjligt som påminner om mat och välta i och röra om. Oddsen för en ätlig maträtt är säkert över 50% och det är rätt bra för slumpvalda ingredienser. Wokpannor är magiska!
Nu ska man visst ha sökt sina kurser för hösten. Högskolan har precis infört något nytt system för oss programstudenter som gjort att vi nästan helt slipper knega med ansökningpapper, klart uppskattat. Jag gillar inte papper. De blir lätt en massa små bitar av dem om de blir blöta, de blir fula av solljus, man kan skada sig på dem och blir dessutom äckliga små monster om man spiller mat på dem, framför allt om man sitter och pluggar efter midnatt. Ju mer jag tänker på det ju fler likheter mellan papper och gremlins hittar jag och gremlins vill man ju inte ha på kontoret! Både det moderna pappret och Mogwais (gremlins) lär dessutom ha sitt ursprung i Kina, även om det i sig inte är en orsak att ogilla dem. Men läskiga är de.
Högskolan ska tydligen expandera nu igen, ett nytt bygge är på gång och de ska visst ha en ceremoni i slutet av denna veckan för att ta första spadtaget. Jag har tyvärr lite dåliga nyheter för högskolan, jag var där i helgen och tjuvstartade bygget med en liten grop som jag okynnesgrävde med min trogna plastsked. Jag kommer stå där på ceremonin och mysa när de gräver gropen med sin treskaftade spade: Tänk om de visste att bygget faktiskt startade redan förra veckan!
//Valross
Första bilden: Ett litet skedtag för en student, men ett stort spadtag för högskolan.
Efter detta kommer en avlägsen gb-glassgubbe i ett träd, ett bevis för en undergroundrörelse som försöker förmå fler att läsa på högskola och till sist två ingenjörer som puttar en hundkoja upp för en backe. (Det finns en musikanläggning i hundkojan.)
Egentligen är inte ont om pengar ett sådär jättestort problem, jag tycker faktiskt att jag blir lite kreativare, bland annat i min matlagning när ekonomin tryter. Möjligen är kreativ fel adjektiv, modig eller skogstokig är nog mer beskrivande. Som frukost sitter just nu och äter flingor och mjölk, men istället för mjölk körde jag pulvermjölk, för det hade jag i skåpet. Nu vet jag att det var vidrigt, men det verkar vara ungefär lika nyttigt som vanlig mjölk, och borstar jag bara tänderna fort efter frukost kommer jag sitta i skolan och plugga i flera timmar utan att märka någon skillnad. En annan bra grej är wokpanna. Man kan ta ungefär allt möjligt som påminner om mat och välta i och röra om. Oddsen för en ätlig maträtt är säkert över 50% och det är rätt bra för slumpvalda ingredienser. Wokpannor är magiska!
Nu ska man visst ha sökt sina kurser för hösten. Högskolan har precis infört något nytt system för oss programstudenter som gjort att vi nästan helt slipper knega med ansökningpapper, klart uppskattat. Jag gillar inte papper. De blir lätt en massa små bitar av dem om de blir blöta, de blir fula av solljus, man kan skada sig på dem och blir dessutom äckliga små monster om man spiller mat på dem, framför allt om man sitter och pluggar efter midnatt. Ju mer jag tänker på det ju fler likheter mellan papper och gremlins hittar jag och gremlins vill man ju inte ha på kontoret! Både det moderna pappret och Mogwais (gremlins) lär dessutom ha sitt ursprung i Kina, även om det i sig inte är en orsak att ogilla dem. Men läskiga är de.
Högskolan ska tydligen expandera nu igen, ett nytt bygge är på gång och de ska visst ha en ceremoni i slutet av denna veckan för att ta första spadtaget. Jag har tyvärr lite dåliga nyheter för högskolan, jag var där i helgen och tjuvstartade bygget med en liten grop som jag okynnesgrävde med min trogna plastsked. Jag kommer stå där på ceremonin och mysa när de gräver gropen med sin treskaftade spade: Tänk om de visste att bygget faktiskt startade redan förra veckan!
//Valross
Första bilden: Ett litet skedtag för en student, men ett stort spadtag för högskolan.
Efter detta kommer en avlägsen gb-glassgubbe i ett träd, ett bevis för en undergroundrörelse som försöker förmå fler att läsa på högskola och till sist två ingenjörer som puttar en hundkoja upp för en backe. (Det finns en musikanläggning i hundkojan.)
Stridsblogg 90
I veckan var jag åter igen i den stora läskiga huvudstaden. Efter det besöket har jag hittat ännu en orsak till att jag är misstänksam mot 08-området: Inga hattar! Jag har vid två olika tillfällen gått runt (läs: vilse) och jag har verkligen tittat efter personer med hattar. De bygger om lite här och var, lite bygghjälmar såg jag, men inga hattar. Vill inte påstå att det är ett överflöd av hattar i Skövde, men man kan absolut gå igenom staden och träffa på en eller ett par till med hatt. Skandal. Jaja, de i Stockholm vaknar nog lagom till hösten när det blir säsong för hattar igen.
Efter att ha vandrat omkring en smula irrationellt, kommit dit jag skulle, tog jag en sväng förbi slottet. Under min värnplikt gjorde jag högvakten där och jag vandrade förbi och var lite nostalgisk. Jag minns inte nu hur många fönster som finns på slottsfasaden som vetter in mot yttre borggården eller hur många gatstenar som finns i gevärsbron, men jag minns att under mina första fyra timmar räknade jag inte mindre än 236 kamerabärande asiater.
På posten jag hade - post nr 1, gevärspost - stod denna dag en välrakad grabb, inte heller han med hatt. Jag informerade honom lite kort om att jag hade stått på den där lilla plätten i inte mindre än 56 timmar och att jag hyste sympati över honom där han stod. Det hände inte så mycket roligt när man stod där men av någon anledning har man glömt allt det tråkiga. Jag minns den polska tanten som vände kameran bak och fram och fick blixten i ögat, jag minns det nästan outhärdliga suget efter att få bajonettera den fula skåpbilen som lämnades med tomgången på framför kommendantsflygeln och jag minns fänrikens reaktion på post nr 5 som över radion begärde en bit bröd för att utfodra den halvtama musen de hade döpt till Carl Filip.
Jag sitter ibland och funderar på skillnader i undervisning mellan högskolan och lumpen. Ganska fritt beskrivet skulle man kunna säga att om man kliver in i en undervisningssal i lumpen berättar befälet vad man ska kunna när passet är över. Man lär sig det - och inget annat. I högskolan är det snarare så att man kommer in, man har en utgångspunkt och ibland en slutpunkt och sen börjar en ganska yvig föreläsning. Man vet inte riktigt vad man visste innan, man tror sig veta lite mer efteråt och man har en god aning om vart man hämtar mer information. Det kanske inte låter bättre, men det är det! Nån gång mot slutet kommer i allmänhet dessutom nån läskig tenta som kollar om man kan det man ska...
Det som är så vackert med högre utbildning är att ett och samma stoff kan användas till så mycket. Högskolan gav för ett tag sedan en grundkurs i mykologi ? svampkunskap. På den kursen fanns det biologer, ekologer, en ingenjör (undertecknad), en kock samt ett gäng sjuksköterskor från KSS. Biologen ville lära sig mer om svampars spridning, ekologen ville lära sig mer om dess funktion i ekosystemet, jag ville lära mig vilka svampar som bryter ner byggnadsmaterial, kocken ville laga mat gästerna inte dog av och sjuksköterskorna tyckte det var intressant att veta vilka svampar som ger vilka giftverkningar. Nu var detta en grundkurs, men läraren var duktig och hade bra koll på vart man kunde söka vidare. Vad jag vill ha sagt med detta är att en och samma kunskap kan användas till så många olika saker. Nu ska jag inte klanka ner på min grundutbildning i lumpen, den något mekaniska undervisningsform som jag stötte på där är nog så av en anledning. Även om mitt kreativa tänkande inte frodades har jag snorkoll på hur man gör patron ur, hur man apterar en sprängladdning och hur man putsar kängor.
Det var allt för idag!
//Valross
Jaha, då ska vi se: En välansad beväring med skarpladdat som vaktar några kasserade kanoner samt en böjd byggnad, min ukulele som heter Pozor, ett långsamt vårtecken på campus samt en skiss över en elektrisk komponent.
Efter att ha vandrat omkring en smula irrationellt, kommit dit jag skulle, tog jag en sväng förbi slottet. Under min värnplikt gjorde jag högvakten där och jag vandrade förbi och var lite nostalgisk. Jag minns inte nu hur många fönster som finns på slottsfasaden som vetter in mot yttre borggården eller hur många gatstenar som finns i gevärsbron, men jag minns att under mina första fyra timmar räknade jag inte mindre än 236 kamerabärande asiater.
På posten jag hade - post nr 1, gevärspost - stod denna dag en välrakad grabb, inte heller han med hatt. Jag informerade honom lite kort om att jag hade stått på den där lilla plätten i inte mindre än 56 timmar och att jag hyste sympati över honom där han stod. Det hände inte så mycket roligt när man stod där men av någon anledning har man glömt allt det tråkiga. Jag minns den polska tanten som vände kameran bak och fram och fick blixten i ögat, jag minns det nästan outhärdliga suget efter att få bajonettera den fula skåpbilen som lämnades med tomgången på framför kommendantsflygeln och jag minns fänrikens reaktion på post nr 5 som över radion begärde en bit bröd för att utfodra den halvtama musen de hade döpt till Carl Filip.
Jag sitter ibland och funderar på skillnader i undervisning mellan högskolan och lumpen. Ganska fritt beskrivet skulle man kunna säga att om man kliver in i en undervisningssal i lumpen berättar befälet vad man ska kunna när passet är över. Man lär sig det - och inget annat. I högskolan är det snarare så att man kommer in, man har en utgångspunkt och ibland en slutpunkt och sen börjar en ganska yvig föreläsning. Man vet inte riktigt vad man visste innan, man tror sig veta lite mer efteråt och man har en god aning om vart man hämtar mer information. Det kanske inte låter bättre, men det är det! Nån gång mot slutet kommer i allmänhet dessutom nån läskig tenta som kollar om man kan det man ska...
Det som är så vackert med högre utbildning är att ett och samma stoff kan användas till så mycket. Högskolan gav för ett tag sedan en grundkurs i mykologi ? svampkunskap. På den kursen fanns det biologer, ekologer, en ingenjör (undertecknad), en kock samt ett gäng sjuksköterskor från KSS. Biologen ville lära sig mer om svampars spridning, ekologen ville lära sig mer om dess funktion i ekosystemet, jag ville lära mig vilka svampar som bryter ner byggnadsmaterial, kocken ville laga mat gästerna inte dog av och sjuksköterskorna tyckte det var intressant att veta vilka svampar som ger vilka giftverkningar. Nu var detta en grundkurs, men läraren var duktig och hade bra koll på vart man kunde söka vidare. Vad jag vill ha sagt med detta är att en och samma kunskap kan användas till så många olika saker. Nu ska jag inte klanka ner på min grundutbildning i lumpen, den något mekaniska undervisningsform som jag stötte på där är nog så av en anledning. Även om mitt kreativa tänkande inte frodades har jag snorkoll på hur man gör patron ur, hur man apterar en sprängladdning och hur man putsar kängor.
Det var allt för idag!
//Valross
Jaha, då ska vi se: En välansad beväring med skarpladdat som vaktar några kasserade kanoner samt en böjd byggnad, min ukulele som heter Pozor, ett långsamt vårtecken på campus samt en skiss över en elektrisk komponent.
Ministern lovade mer beep-beep
Det har har varit en kreativitetens vecka, mycket vackra tankar och idéer och rent av en och annat förverkligat projekt. Som jag skrev i förra inlägget skulle vi få besök av Lars Leijonborg vilket vi mycket riktigt fick. Vad jag förstod så var inte besöket speciellt långt men vi var tydligen den första högskolan han besökte. Vår rektor var noga med att påpeka det. Ministern avslutade sitt besök med att hålla ett föredrag om hur viktigt det är med forskning och jag vill påstå att det var inte första gången han hade det föredraget. Mer spännande blev det när vi i salen fick ställa frågor. Frågorna han fick var inte direkt raka och svaren blev därefter, men det var ändå ganska underhållande. Tre saker fick jag med mig därifrån: Ministern verkar vilja att högskolorna ska profilera sig ytterligare, han verkar vilja höja studiemedlet och det verkar dessutom som han vill att högskolor med goda forskningsmiljöer kan få examensrättigheter på forskarnivå. Privat får jag väl hävda att dagen var en liten personlig seger, ministern lät sig fotograferas med min lille maskot.
Mekatronikkursen är fortfarande en måbrakurs! Vi har som projektuppgift att vi ska bygga en spelautomat och det lutar åt ett dragracing-spel. Två spelare, två gasreglage och två växelknappar: försten i mål vinner. Nu väntar bara att få idén godkänd av kursansvarig och sen blir det programmera, uppfinna och löda tills di två gråe mellan öronen svimmar. Att sitta och löda på skoltid fick dessutom inspirationen att flöda hemma. För ett tag sedan köpte jag mig en byggsats till ett motorcykelalarm och med detta hade jag två mål: larmet skulle tjuta om någon pillade på min moped och när jag stänger av larmet med fjärrkontrollen ska det säga beep-beep och blinka i blinkerslamporna. Vid den tidpunkten räckte studiemedlet bara till själva larmet, så batteri, fjärr och beep-beep får vänta. Igår fick jag i vilket fall till slut vresat ihop de delarna jag hade och få aktiviteter får mig på bättre humör än att leka med lödpennan eller greja med min dremel.
Jag lovade i en tidigare post att skriva något om ranking, så då jag gör väl det. Låt dig inte luras av namnet. Ranking är inget annat än lite statistik och lite värderingar ihopbakat i ett prydligt paket och jag hoppas att man är klok nog att veta att statistik säger det avsändaren vill att den ska säga och att värderingar inte är det samma som fakta. Med det sagt vill jag inte hävda att rankingar är dåliga. Rankingar är ett smidigt sätt att få en snabb överblick, men lita inte på dem för mycket. De organisationer som sysslar med ranking har oftast en hjärtefråga, det kan vara anknytning till arbetsmarknaden, det kan vara kvalitet på forskning eller det kan vara något så ytligt som en tidning som vill ha stora rubriker.
Oavsett vem som har gjort rankingen, välj ut ett antal alternativ och gräv lite på egen hand. En motiverad och driven student som trivs får nog en bra utbildning vilket lärosäte han eller hon hamnar på, och på samma sätt kommer man troligen som omotiverad student som vantrivs inte få några studier att jubla över oavsett hur högt utbildningen hamnar i ranking.
Det var allt för mig idag.
//Valross
Mekatronikkursen är fortfarande en måbrakurs! Vi har som projektuppgift att vi ska bygga en spelautomat och det lutar åt ett dragracing-spel. Två spelare, två gasreglage och två växelknappar: försten i mål vinner. Nu väntar bara att få idén godkänd av kursansvarig och sen blir det programmera, uppfinna och löda tills di två gråe mellan öronen svimmar. Att sitta och löda på skoltid fick dessutom inspirationen att flöda hemma. För ett tag sedan köpte jag mig en byggsats till ett motorcykelalarm och med detta hade jag två mål: larmet skulle tjuta om någon pillade på min moped och när jag stänger av larmet med fjärrkontrollen ska det säga beep-beep och blinka i blinkerslamporna. Vid den tidpunkten räckte studiemedlet bara till själva larmet, så batteri, fjärr och beep-beep får vänta. Igår fick jag i vilket fall till slut vresat ihop de delarna jag hade och få aktiviteter får mig på bättre humör än att leka med lödpennan eller greja med min dremel.
Jag lovade i en tidigare post att skriva något om ranking, så då jag gör väl det. Låt dig inte luras av namnet. Ranking är inget annat än lite statistik och lite värderingar ihopbakat i ett prydligt paket och jag hoppas att man är klok nog att veta att statistik säger det avsändaren vill att den ska säga och att värderingar inte är det samma som fakta. Med det sagt vill jag inte hävda att rankingar är dåliga. Rankingar är ett smidigt sätt att få en snabb överblick, men lita inte på dem för mycket. De organisationer som sysslar med ranking har oftast en hjärtefråga, det kan vara anknytning till arbetsmarknaden, det kan vara kvalitet på forskning eller det kan vara något så ytligt som en tidning som vill ha stora rubriker.
Oavsett vem som har gjort rankingen, välj ut ett antal alternativ och gräv lite på egen hand. En motiverad och driven student som trivs får nog en bra utbildning vilket lärosäte han eller hon hamnar på, och på samma sätt kommer man troligen som omotiverad student som vantrivs inte få några studier att jubla över oavsett hur högt utbildningen hamnar i ranking.
Det var allt för mig idag.
//Valross
Vinter eller vår?
Wohoo! Det verkar som min misstanke om att den här kursen var sanna, det ÄR en måbra-kurs! Satt idag och programmerade en liten robot som körde omkring på golvet, inget märkvärdigt egentligen, men så tokigt mycket idéer som skuttar igenom huvudet. Den här kursen kombinerat med lite digitalteknik gör att man kan bygga en hel drös med lattjo prylar, varför inte ett övervakningssystem för lägenheten, en rolig leksak till brorsonen eller kanske en automatisk sopmaskin för lägenheten. Ja, det blir nog till att köpa lite elektronik att leka med om jag får nått sommarjobb.
Suck, sommarjobb. Nu är jag lite bitter. Förra året var jag korkad och sökte inte sommarjobb i med att jag trodde jag bara kunde valsa in på det stället jag har sommarjobbat i en massa år och att de skulle sakna mig. De saknade mig tydligen inte mer än att de hade ersatt mig. Resultatet var att jag fick leva på ruinens brant halva sommarn och låna pengar av morsan andra halvan. Lyckades få jobb några veckor i slutet av sommarn, men jag släpar fortfarande med lånet.
I år har jag varit riktigt ambitiös, skrivit snyggt CV och sökt säkert 10-15 platser. Resulterade i tre ynka intervjuer. På det första stället sa administratören att det skulle ta två veckor, men de som höll i intervjun trodde inte att det skulle vara klart före april. Nu är det april. Inget svar. Lite kluven på om jag ska ringa och fråga, jag har varit på en annan intervju på ett företag som verkade mycket roligare och nog mer tekniskt än det första, men det kommer troligen innebära att jag får bo i husvagn större delen av sommaren. Väntar på spänning hur det här kommer lösa sig, det vore katastrof att även gå halva denna sommaren utan jobb.
Vårstädade lite idag, vädret gav absolut inspiration till det. En sak som är ganska jobbig som student är att man sällan har råd med en bil. Det brukar normalt inte generera några större problem, men när det kommer till att köpa stora saker eller slänga stora saker är det jobbigt. Som tur var slängde jag idag inget krångligare än en uttjänt gammal cykel som gick att rulla till återvinningscentralen, men jag bävar för när jag behöver slänga någon av mina gamla monitorer. 15 minuters promenad med en fullkomligt oergonomisk glasklump med hängande sladdar är inte det bästa promenadsällskap man kan ha.
Lars Leijonborg kommer visst på besök till Högskolan i Skövde i morrn. Undrar om han läser min blogg. Jag läser i vilket fall inte hans. Om han nu har någon. Jag vet inte om Lars är hönan eller ägget, men vi ska i alla fall ha en hel drös aktiviteter på campus i morrn, och man kan ju alltid hoppas att ministern är här för dem. Kul att han är på besök, det är lätt att tro att politikerna inte vågar sig utanför 08-området.
Nu ska jag nog drömma om alla roliga prylar jag aldrig kommer hinna bygga, det blir en lång dag i morgon.
//Valross
Dagens bilder består av en klimatöverraskad Funkia, en miljöbild från capus, smakförstärkta bananer, längst fram i salen på en föreläsning och utdrag ur en gammal telefonkatalog där de berättar att med hjälp av deras produkt Datapak får man tillgång till "all världens vetande". Man kan uppenbarligen inte vetat mycket på 80-talet.
Suck, sommarjobb. Nu är jag lite bitter. Förra året var jag korkad och sökte inte sommarjobb i med att jag trodde jag bara kunde valsa in på det stället jag har sommarjobbat i en massa år och att de skulle sakna mig. De saknade mig tydligen inte mer än att de hade ersatt mig. Resultatet var att jag fick leva på ruinens brant halva sommarn och låna pengar av morsan andra halvan. Lyckades få jobb några veckor i slutet av sommarn, men jag släpar fortfarande med lånet.
I år har jag varit riktigt ambitiös, skrivit snyggt CV och sökt säkert 10-15 platser. Resulterade i tre ynka intervjuer. På det första stället sa administratören att det skulle ta två veckor, men de som höll i intervjun trodde inte att det skulle vara klart före april. Nu är det april. Inget svar. Lite kluven på om jag ska ringa och fråga, jag har varit på en annan intervju på ett företag som verkade mycket roligare och nog mer tekniskt än det första, men det kommer troligen innebära att jag får bo i husvagn större delen av sommaren. Väntar på spänning hur det här kommer lösa sig, det vore katastrof att även gå halva denna sommaren utan jobb.
Vårstädade lite idag, vädret gav absolut inspiration till det. En sak som är ganska jobbig som student är att man sällan har råd med en bil. Det brukar normalt inte generera några större problem, men när det kommer till att köpa stora saker eller slänga stora saker är det jobbigt. Som tur var slängde jag idag inget krångligare än en uttjänt gammal cykel som gick att rulla till återvinningscentralen, men jag bävar för när jag behöver slänga någon av mina gamla monitorer. 15 minuters promenad med en fullkomligt oergonomisk glasklump med hängande sladdar är inte det bästa promenadsällskap man kan ha.
Lars Leijonborg kommer visst på besök till Högskolan i Skövde i morrn. Undrar om han läser min blogg. Jag läser i vilket fall inte hans. Om han nu har någon. Jag vet inte om Lars är hönan eller ägget, men vi ska i alla fall ha en hel drös aktiviteter på campus i morrn, och man kan ju alltid hoppas att ministern är här för dem. Kul att han är på besök, det är lätt att tro att politikerna inte vågar sig utanför 08-området.
Nu ska jag nog drömma om alla roliga prylar jag aldrig kommer hinna bygga, det blir en lång dag i morgon.
//Valross
Dagens bilder består av en klimatöverraskad Funkia, en miljöbild från capus, smakförstärkta bananer, längst fram i salen på en föreläsning och utdrag ur en gammal telefonkatalog där de berättar att med hjälp av deras produkt Datapak får man tillgång till "all världens vetande". Man kan uppenbarligen inte vetat mycket på 80-talet.
Sorgligt få knutar i tampen.
Märkligt detta, jag har massor att säga, men jag hittar aldrig tid att skriva det. I början av veckan började en sån där måbra-kurs. (Som teknolog är den i vilket fall tveklöst en måbra-kurs.) Kursen är en blandning mellan design och elektronik, och förr om åren har de gjort enklare robotar och maskiner. I år är det tänkt att vi ska bygga en spelautomat. För dem som undrar vad det skulle kunna vara så är flipperspel ett typiskt exempel. Vid sidan om det här projektet så ligger lite grundläggande programmering och ellära, men det här känns som en av de där kurserna man får leva ut lite mer av sin kreativitet. Jag har tyvärr inte träffat de andra i min arbetsgrupp, men det verkar som läraren medvetet har delat upp grupperna för att sprida kunskaperna i grupperna. Ingen av mina klasskamrater från biståndsingenjörsprogrammet hamnade i min grupp, men å andra sidan, vad vet vi om spelautomater.
Jag kan mycket väl vara den ende bloggaren i Sverige som sitter och bloggar i frack, och anledningen till denna udda klädsel är att jag ska iväg på en relativt ordnad studentskiva. Inte ofta man får damma av fracken så det ska bli roligt. Jag skulle inte tro att så många studenter har frack, och anledningen till att jag har en i garderoben är att jag var med i en universitetskör för ett tag sedan, och då fixade de fram billiga frackar som vi kunde ha vid konserter och dylikt.
Nu ska jag förbrylla min omgivning genom att sätta mig på bussen i min ganska stiliga frack och snitsiga teknologmössa. Det blir nog en ny blogg ganska snart, har en del att skriva av mig.
//Valross
Jag kan mycket väl vara den ende bloggaren i Sverige som sitter och bloggar i frack, och anledningen till denna udda klädsel är att jag ska iväg på en relativt ordnad studentskiva. Inte ofta man får damma av fracken så det ska bli roligt. Jag skulle inte tro att så många studenter har frack, och anledningen till att jag har en i garderoben är att jag var med i en universitetskör för ett tag sedan, och då fixade de fram billiga frackar som vi kunde ha vid konserter och dylikt.
Nu ska jag förbrylla min omgivning genom att sätta mig på bussen i min ganska stiliga frack och snitsiga teknologmössa. Det blir nog en ny blogg ganska snart, har en del att skriva av mig.
//Valross
Värme i kylan.
Helt galet mycket nu: tentor, påsk och vinterkyla. Jag trodde i min enfald att vintern var över och hade packat ner de sköna kängorna i förrådet. Nu när det kom snö och elände insåg jag dessutom att jag hade slarvat bort nyckeln till förrådet vilket föranledde en ofrivillig vårstädning. Ordningen i min lägenhet bygger som tur är på sediment och jag behövde inte ta mig längre ner än till andra lagret för att hitta nyckeln. Under en mattebok. Borde nog kanske ha bläddrat lite noggrannare i den där matteboken och rent av kanske ritat ett par streck till i CAD-kursen, men jag satte mig på tåget hem till familjen istället.
Påsk- och julledigheter är lite läskiga; de är inte fullt så mycket ledigheter som man skulle kunna önska. Oftast är de mindre stressiga än vanliga veckor, men jag hade en programansvarig en gång som så träffande kallade dessa ledigheter för ”ej schemalagda studier”. Jag fick inte med mig några böcker hem så några mer studier än lite knåpande med en ritning på ett armstöd lär det inte bli de här dagarna. Det blir nog lite mer slappna av och njuta av färdiglagad mat och stort garage där jag kan meka med min älskade moped. Nu när sommaren börjar närma sig blir det snart dags att släpa den tillbaka till Skövde, mycket värdefull när det gäller att pendla till sitt sommarjobb.
Sommaren och värmen känns ganska avlägsen nu, men vi fick i alla fall firat in våren med en ordentlig påsk. Trots nära 10 minusgrader släpade sig ett 20-tal personer till vår frusna lilla påskeld. Mer än så blir det inte idag, nu blir det påskgodis och film!
//Valross
Dagen till ära delar jag med mig av en frostig bild från högskolan, en frostig panoramabild från mor och fars hus (notera påskbrasan till höger/öster) samt en bild från när vi eldade upp vår påskbrasa. För dem som undrar vad en påskbrasa är så är det ungefär samma sak som en majbrasa, men eldas på påsk.
Påsk- och julledigheter är lite läskiga; de är inte fullt så mycket ledigheter som man skulle kunna önska. Oftast är de mindre stressiga än vanliga veckor, men jag hade en programansvarig en gång som så träffande kallade dessa ledigheter för ”ej schemalagda studier”. Jag fick inte med mig några böcker hem så några mer studier än lite knåpande med en ritning på ett armstöd lär det inte bli de här dagarna. Det blir nog lite mer slappna av och njuta av färdiglagad mat och stort garage där jag kan meka med min älskade moped. Nu när sommaren börjar närma sig blir det snart dags att släpa den tillbaka till Skövde, mycket värdefull när det gäller att pendla till sitt sommarjobb.
Sommaren och värmen känns ganska avlägsen nu, men vi fick i alla fall firat in våren med en ordentlig påsk. Trots nära 10 minusgrader släpade sig ett 20-tal personer till vår frusna lilla påskeld. Mer än så blir det inte idag, nu blir det påskgodis och film!
//Valross
Dagen till ära delar jag med mig av en frostig bild från högskolan, en frostig panoramabild från mor och fars hus (notera påskbrasan till höger/öster) samt en bild från när vi eldade upp vår påskbrasa. För dem som undrar vad en påskbrasa är så är det ungefär samma sak som en majbrasa, men eldas på påsk.
Vilken snygg katalog! Här måste jag plugga!
Suck, den här veckan var en dålig vecka. Fick massor med saker gjort men inte mycket som egentligen har med mina studier att göra, det här kommer bli tungt att jobba ikapp. Var dock på en väldigt spännande föreläsning som SAK höll i och det får man väl i alla fall nästan räkna som studier. Föreläsaren var nånjournalist som hette Nina Hjelmgren och hon berättade om situationen i Afghanistan och om hennes möten och upplevelser. Oftast när de ideella organisationerna med humanitär prägel ordnar liknande tillställningar brukar det vara en ganska homogen grupp med snittålder kring pensionsålder, men här var det oväntat blandat. En bra föreläsning var det i alla fall, kliade lite i exjobbsknölen. Kanske bygga något helgalet elverk på nån bergssluttning i Afghanistan nästa år?
Jag satt på ett möte i onsdags och pratade kvalitetsfrågor. Det var en herre från högskoleverket på mötet och han pratade om utvärderingar och granskningar av utbildningar i syfte att skapa underlag som gymnasieelever och andra kan använda när de ska bestämma sig för vad och var de ska plugga. Jag började fundera på vad som egentligen styrde mitt val. Inte tusan var det grundat på relevant fakta inte. Jag visste att jag ville plugga teknik, någon slags ingenjörsutbildning. Jag ville inte till Chalmers, Göteborg var lite för stort för min smak och det var stört omöjligt att hitta bostad. Skövde – där jag just avslutat min värnplikt – hade för all del en utbildning som verkade spännande, men erfarenheten från lumpen gav att det bara fanns otrevliga människor där och att staden var ungefär lika charmig som en rutten tomat. Karlstad, ja, där hade min bror pluggat och dessutom tagit examen. Stad med vettig storlek, bostadsgaranti fanns (iaf på den tiden) och från katalogen fick jag intrycket av att man efter utbildningen kunde jobba med robotar, vilket verkade spännande och stimulerande.
Det visade sig att Karlstad var ungefär så trevligt som jag trodde, i alla fall tills jag mötte en av lärarna i huvudämnet. Gubben har vid dags dato säkert pensionerats, men otrevligare karl får man leta efter. Jag var inte den förste studenten han skrämde bort den terminen och studentkåren hade tydligen stångats med honom i flera år. Jag bestämde mig i alla fall för att Skövde omöjligen kunde vara värre än att stå ut med den där gubben, så jag packade mina väskor och stack.
Varken innan beslutet om Karlstad eller beslutet om Skövde var det egentligen många tankar som berörde utbildningskvalitet. Mina beslut hade grundat sig på två informationskällor: Katalog/hemsida och personliga kontakter. Nu har jag inte kollat i någon utbildningskatalog den senaste tiden, men min erfarenhet säger att det är hysteriskt svårt att värdera lärosätens utbildningskvalitet mot varandra med hjälp av kataloger. Innehåll och examen går i allmänhet att hitta om, men ett lärosäte som inte talar annat än gott om sin utbildningskvalitet kan man leta länge efter.
Nu såhär i efterhand vet jag varför Skövde var så förbannat ruttet när jag gjorde lumpen. Som beväring är allt grönt och luktar någon nyans av brunt, jämnåriga ungdomar tycker sällan om lumparna och lumparna tycker av någon märklig anledning sällan om varandra. Som student ser man en helt annan sida av staden, och det gäller säkert de flesta lumparstäder.
Nu ska jag frysa in lite matrester och sen ska jag krypa till sängs. Ha det bra!
//Valross
Dagens bilder: Gammal nykterhetspropaganda från studentkåren, en konstig pryl jag byggde i högskolans verkstad samt förberedelser inför vad som nog får anses vara en ganska vanlig utekväll för mig. Äh, det är ju en blogg om högskolestudier, jag slänger väl med facit till en matematikdugga också.
Jag satt på ett möte i onsdags och pratade kvalitetsfrågor. Det var en herre från högskoleverket på mötet och han pratade om utvärderingar och granskningar av utbildningar i syfte att skapa underlag som gymnasieelever och andra kan använda när de ska bestämma sig för vad och var de ska plugga. Jag började fundera på vad som egentligen styrde mitt val. Inte tusan var det grundat på relevant fakta inte. Jag visste att jag ville plugga teknik, någon slags ingenjörsutbildning. Jag ville inte till Chalmers, Göteborg var lite för stort för min smak och det var stört omöjligt att hitta bostad. Skövde – där jag just avslutat min värnplikt – hade för all del en utbildning som verkade spännande, men erfarenheten från lumpen gav att det bara fanns otrevliga människor där och att staden var ungefär lika charmig som en rutten tomat. Karlstad, ja, där hade min bror pluggat och dessutom tagit examen. Stad med vettig storlek, bostadsgaranti fanns (iaf på den tiden) och från katalogen fick jag intrycket av att man efter utbildningen kunde jobba med robotar, vilket verkade spännande och stimulerande.
Det visade sig att Karlstad var ungefär så trevligt som jag trodde, i alla fall tills jag mötte en av lärarna i huvudämnet. Gubben har vid dags dato säkert pensionerats, men otrevligare karl får man leta efter. Jag var inte den förste studenten han skrämde bort den terminen och studentkåren hade tydligen stångats med honom i flera år. Jag bestämde mig i alla fall för att Skövde omöjligen kunde vara värre än att stå ut med den där gubben, så jag packade mina väskor och stack.
Varken innan beslutet om Karlstad eller beslutet om Skövde var det egentligen många tankar som berörde utbildningskvalitet. Mina beslut hade grundat sig på två informationskällor: Katalog/hemsida och personliga kontakter. Nu har jag inte kollat i någon utbildningskatalog den senaste tiden, men min erfarenhet säger att det är hysteriskt svårt att värdera lärosätens utbildningskvalitet mot varandra med hjälp av kataloger. Innehåll och examen går i allmänhet att hitta om, men ett lärosäte som inte talar annat än gott om sin utbildningskvalitet kan man leta länge efter.
Nu såhär i efterhand vet jag varför Skövde var så förbannat ruttet när jag gjorde lumpen. Som beväring är allt grönt och luktar någon nyans av brunt, jämnåriga ungdomar tycker sällan om lumparna och lumparna tycker av någon märklig anledning sällan om varandra. Som student ser man en helt annan sida av staden, och det gäller säkert de flesta lumparstäder.
Nu ska jag frysa in lite matrester och sen ska jag krypa till sängs. Ha det bra!
//Valross
Dagens bilder: Gammal nykterhetspropaganda från studentkåren, en konstig pryl jag byggde i högskolans verkstad samt förberedelser inför vad som nog får anses vara en ganska vanlig utekväll för mig. Äh, det är ju en blogg om högskolestudier, jag slänger väl med facit till en matematikdugga också.
Min indianpil är spetsigare än din!
Om man har en sådan läggning att man oroar sig för pengar, är just nu ett bra tillfälle att ha lite ångest. Då tänker jag inte på den horribla ekonomiska gropen hos CSN som jag står på botten av och gräver mig djupare och djupare ner i, utan jag tänker på det lite mindre avlägsna fenomenet av att man lätt kan bli löjligt fattig på sommaren. Var på arbetsintervju i tisdags, men jag är inte helt entusiastisk inför jobbet. Själva arbetsuppgifterna som sådana tror jag kan ge mycket goda erfarenheter för framtiden och lönen var vettig, men problemet är att de flaggade för lite udda arbetstider ibland och utan egen bil kan pendling mellan Skövde och Mariestad innebära lite problem.
Ett av alla de bemanningsföretagen som vänder sig mot studenter hörde av sig förra veckan angående ett jobb jag sökte hos dem. På det jobbet skulle man få förfogande över en firmabil och verksamheten skulle vara förlagd i Skövde, vilket gör jobbet väldigt intressant, men att skruva datorer och fixa trasig internetuppkoppling åt onkel Gustav och Frida Företagare är i och för sig något jag tror att jag skulle fixa rätt bra, men som student på biståndsingenjörsprogrammet hade det varit lite bättre med något sommarjobb som antingen har med mitt huvudämne (maskinteknik), eller en något mer humanitär prägel. Om det är någon av mina läsare som har några tips blir jag inte direkt ledsen om ni skriver någon klok rad som kommentar på bloggen. (Om ni inte vill att någon annan än jag ser inlägget får ni skriva det, annars kommer jag lägga ut kommentarerna så alla kan se dem.)
Jag går just nu en grundkurs i CAD, och för dem som inte vet vad det är för något kan man säga att det är en kategori programvaror man använder när man gör ritningar i datorn. För alla er på gymnasiet som suttit och slitit med handritade ritningar och überpedantiska lärare som anklagar en för att göra indianpilar eller dubbla måttsättningar, kan jag trösta er med att risken att man får uthärda det igen under en maskiningenjörsutbildning är överhängande. Det kanske inte lät som en tröst, men trösten ligger i att har man gjort det innan har man ett klart försprång på sina klasskamrater och man kommer troligen kunna lämna blyertsstift på 0,3 mm och ritmallar bakom er ganska fort. Inte för att jag någonsin skulle erkänna detta så någon av überpedantlärarna skulle höra det, men jag vill nog påstå att det är ganska nyttigt att ha den kunskapen i ryggen när man börjar rita i datorn.
Efter en ganska trevlig kväll på kårhuset Boulogner igår tog jag nattbussen hem vid 02. Bredvid mig sätter sig ett gäng ungdomar som jag uppfattar som över gymnasieålder och börjar prata. Då jag är av övertygelsen att studentoverall är ett förträffligt plagg (och den kvällen ville vara just så förträfflig), hade jag då förutom min odödliga hatt även min vackra overall på mig. Ganska snart tog ungdomarnas samtalsämnen slut och de frågade vad det var för obskyr klädsel jag hade. Jag förklarade lite kort att jag var student och varför man vill bära overall, och ganska snart började de berätta om sina planer för framtiden med utbildning och dylikt. Ju längre bussen åkte på sin tur, ju fler av ungdomarna gick av, och till slut var det bara en kvar. Hon berättade att hon kände igen mig sedan tidigare från att ha åkt samma buss. Dock var hon överraskad över att jag inte var fullt lika nördig som jag såg ut och att om man ansträngde sig gick det nästan att prata med mig. Jag skrattade och tackade för komplimangen och gick av på min busshållplats. När jag klivit ut ur bussen log jag lite för mig själv. Föga anade hon hur diger och omfattande min nördighet egentligen är. Jag stoppade lurarna i öronen, satte radion på P1 och gick hem.
//Valross
Ett av alla de bemanningsföretagen som vänder sig mot studenter hörde av sig förra veckan angående ett jobb jag sökte hos dem. På det jobbet skulle man få förfogande över en firmabil och verksamheten skulle vara förlagd i Skövde, vilket gör jobbet väldigt intressant, men att skruva datorer och fixa trasig internetuppkoppling åt onkel Gustav och Frida Företagare är i och för sig något jag tror att jag skulle fixa rätt bra, men som student på biståndsingenjörsprogrammet hade det varit lite bättre med något sommarjobb som antingen har med mitt huvudämne (maskinteknik), eller en något mer humanitär prägel. Om det är någon av mina läsare som har några tips blir jag inte direkt ledsen om ni skriver någon klok rad som kommentar på bloggen. (Om ni inte vill att någon annan än jag ser inlägget får ni skriva det, annars kommer jag lägga ut kommentarerna så alla kan se dem.)
Jag går just nu en grundkurs i CAD, och för dem som inte vet vad det är för något kan man säga att det är en kategori programvaror man använder när man gör ritningar i datorn. För alla er på gymnasiet som suttit och slitit med handritade ritningar och überpedantiska lärare som anklagar en för att göra indianpilar eller dubbla måttsättningar, kan jag trösta er med att risken att man får uthärda det igen under en maskiningenjörsutbildning är överhängande. Det kanske inte lät som en tröst, men trösten ligger i att har man gjort det innan har man ett klart försprång på sina klasskamrater och man kommer troligen kunna lämna blyertsstift på 0,3 mm och ritmallar bakom er ganska fort. Inte för att jag någonsin skulle erkänna detta så någon av überpedantlärarna skulle höra det, men jag vill nog påstå att det är ganska nyttigt att ha den kunskapen i ryggen när man börjar rita i datorn.
Efter en ganska trevlig kväll på kårhuset Boulogner igår tog jag nattbussen hem vid 02. Bredvid mig sätter sig ett gäng ungdomar som jag uppfattar som över gymnasieålder och börjar prata. Då jag är av övertygelsen att studentoverall är ett förträffligt plagg (och den kvällen ville vara just så förträfflig), hade jag då förutom min odödliga hatt även min vackra overall på mig. Ganska snart tog ungdomarnas samtalsämnen slut och de frågade vad det var för obskyr klädsel jag hade. Jag förklarade lite kort att jag var student och varför man vill bära overall, och ganska snart började de berätta om sina planer för framtiden med utbildning och dylikt. Ju längre bussen åkte på sin tur, ju fler av ungdomarna gick av, och till slut var det bara en kvar. Hon berättade att hon kände igen mig sedan tidigare från att ha åkt samma buss. Dock var hon överraskad över att jag inte var fullt lika nördig som jag såg ut och att om man ansträngde sig gick det nästan att prata med mig. Jag skrattade och tackade för komplimangen och gick av på min busshållplats. När jag klivit ut ur bussen log jag lite för mig själv. Föga anade hon hur diger och omfattande min nördighet egentligen är. Jag stoppade lurarna i öronen, satte radion på P1 och gick hem.
//Valross
För plånboken och samvetet i tiden!
Som student vill man ju hålla i pengarna så gott man kan och något många studenter har svårt att hitta pengar till är programvara till sina datorer. Jag vill tyvärr misstänka att ganska många skaffar sig sin mjukvara på otillbörligt sätt och det är nog inte alla som belastar sitt samvete speciellt mycket av detta. Jag tänkte dock dra mitt strå till stacken och försöka göra det enklare för en del att sova bättre. Till de flesta nödvändiga programvaror finns det gratisprogramvaror som har samma eller nästan samma funktioner. Min erfarenhet är att gratisprogramvarorna är något sämre, men gratis är oftast ändå grund för att säga att något är prisvärt. Jag har fokuserat på programvaror som fungerar i Windows och anledningen är att jag misstänker att de som är driftiga nog att använda andra operativsystem även är kapabla att leta gratisprogramvaror själva.
Något som nästan alla behöver till sin dator är ordbehandlare. Överlägset vanligast är MS Word och oftast finns även Excel och Powerpoint installerat på datorerna. Inte sällan pratar man om Office-paket. Den största gratiskonkurrenten till MS Office är OpenOffice, som precis som Microsofts paket innehåller ord-, kalkylblads- och presentationshanterare. Min personliga inställning till OpenOffice är att det är något sämre, men om det är en sak som är mycket sämre så är det stavningskontrollen. Men ska man jämföra 0 kr pengar mot 1000 - 2000 kr som studentlicensen för MS Office kostar, tycker jag OpenOffice vinner.
Inte alla tycker att det är viktigt, men jag blir ganska fort nipprig om jag inte har något program att redigera bilder och foton i. Den klart överlägset populäraste är Photoshop, men för det första kostar det en ordentlig slant att köpa och för det andra brukar det ta ganska lång tid att starta upp. Ett gratisalternativ är GIMP, men den har aldrig riktigt fallit mig i smaken. GIMP lär vara kraftfullare än de andra gratisprogramvarorna, men jag tycker det är krångligt att använda. GIMPs svar till alla oss som tycker att GIMP är jobbigt är att man kan använda GIMPshop, som är gjort så det ska likna Photoshop så mycket som möjligt. En annan kandidat är Paint.NET som jag tycker är enklare att använda, men det är nog en smaksak.
För er som behöver arbeta med vektorgrafik men inte har råd med Illustrator vill jag slå ett slag för InkScape. Inte fullt så avancerat och menyer och funktioner skiljer sig mycket åt, men det gick ganska fort att lära sig. Trist är att InkScape inte kan öppna Illustrators vanliga format, men om man ber sina kompisar med Illustrator spara sina filer i SVG-format har man löst sina problem.
Generellt anser jag det största problemet med att använda gratisprogramvaror är att det ibland är krångel med att öppna filer från de kommersiella programmen. T.ex. Powerpoint-filer med lite kluriga animationer kommer troligen krångla om man öppnar dem i OpenOffice Impress, men det är oftast färre problem åt andra hållet.
Det är i allmänhet lite mer krångel med gratisprogramvaror, men personligen tycker jag det är värt det både ur perspektivet ekonomi och samvete. Som det ser ut nu har jag tillgodosett alla mina mjukvarubehov med gratisprogram på alla områden utom två; jag har ännu inte hittat något bra notskrivarprogram och jag köper fortfarande datorspel.
Det var allt jag hade att säga idag. Jag misstänker att råd liknande mina med tiden kommer att finnas på Studieverkstaden som ligger inom projektet Student i Fokus, men i väntan på det så får ni hålla till godo med detta.
//Valross
Något som nästan alla behöver till sin dator är ordbehandlare. Överlägset vanligast är MS Word och oftast finns även Excel och Powerpoint installerat på datorerna. Inte sällan pratar man om Office-paket. Den största gratiskonkurrenten till MS Office är OpenOffice, som precis som Microsofts paket innehåller ord-, kalkylblads- och presentationshanterare. Min personliga inställning till OpenOffice är att det är något sämre, men om det är en sak som är mycket sämre så är det stavningskontrollen. Men ska man jämföra 0 kr pengar mot 1000 - 2000 kr som studentlicensen för MS Office kostar, tycker jag OpenOffice vinner.
Inte alla tycker att det är viktigt, men jag blir ganska fort nipprig om jag inte har något program att redigera bilder och foton i. Den klart överlägset populäraste är Photoshop, men för det första kostar det en ordentlig slant att köpa och för det andra brukar det ta ganska lång tid att starta upp. Ett gratisalternativ är GIMP, men den har aldrig riktigt fallit mig i smaken. GIMP lär vara kraftfullare än de andra gratisprogramvarorna, men jag tycker det är krångligt att använda. GIMPs svar till alla oss som tycker att GIMP är jobbigt är att man kan använda GIMPshop, som är gjort så det ska likna Photoshop så mycket som möjligt. En annan kandidat är Paint.NET som jag tycker är enklare att använda, men det är nog en smaksak.
För er som behöver arbeta med vektorgrafik men inte har råd med Illustrator vill jag slå ett slag för InkScape. Inte fullt så avancerat och menyer och funktioner skiljer sig mycket åt, men det gick ganska fort att lära sig. Trist är att InkScape inte kan öppna Illustrators vanliga format, men om man ber sina kompisar med Illustrator spara sina filer i SVG-format har man löst sina problem.
Generellt anser jag det största problemet med att använda gratisprogramvaror är att det ibland är krångel med att öppna filer från de kommersiella programmen. T.ex. Powerpoint-filer med lite kluriga animationer kommer troligen krångla om man öppnar dem i OpenOffice Impress, men det är oftast färre problem åt andra hållet.
Det är i allmänhet lite mer krångel med gratisprogramvaror, men personligen tycker jag det är värt det både ur perspektivet ekonomi och samvete. Som det ser ut nu har jag tillgodosett alla mina mjukvarubehov med gratisprogram på alla områden utom två; jag har ännu inte hittat något bra notskrivarprogram och jag köper fortfarande datorspel.
Det var allt jag hade att säga idag. Jag misstänker att råd liknande mina med tiden kommer att finnas på Studieverkstaden som ligger inom projektet Student i Fokus, men i väntan på det så får ni hålla till godo med detta.
//Valross
Någon som minns partypinglan Vivvi?
Ibland sitter man och rynkar sin panna och funderar på om det finns något hopp om att någonsin komma ut i verkligheten och skaffa jobb. Det är ganska enkelt att skaffa vänner och kontakter när man springer i samma korridorer och muttrar över samma tentor, men alla som har tagit examen och försvunnit ut i världen, hur träffar man dem? Det var lite rajraj på kåren i helgen och till kvällens ära dök det upp en drös med gamla sexmästeristyrelseledamöter. När man i vanliga fall pratar om lång tid i studentkåren brukar man mena tre fyra år. Anledningen till det är att generationerna är ungefär så långa – efter tre fyra år har man antingen tagit examen och/eller försvunnit härifrån. De här sexmästeristerna var dock av den äldre skolan, de flesta av dem tog examen förra millenniet.
Det var ganska intressant att prata med dem, både om hur högskolan och studentkåren har förändrats, men framför allt kändes det trevligt att träffa folk som tagit examen och skuttat in på arbetsmarknaden. Det kom inte direkt som någon överraskning att man får jobb efter att man tar examen (statistiken talar för det), men det är allt för sällan man faktiskt får möjlighet att prata med dem som har varit med och format högskolan och den kulturen som finns här idag. Det kanske inte är så viktigt att veta vem Vivvi var, hur jacket i taket i stora baren kom till eller att det fanns en leksaksaffär bredvid där högskolebiblioteket är idag, men för varje sån där liten fånig anekdot blir tillvaron här lite mer spännande. Nu tror jag inte att det är så många alumner som läser min blogg, men ring upp några gamla studentkompisar och kom tillbaka och häng med oss! De som var här i helgen gjorde detta återbesöket som en del av en svensexa, men jag tror de hade så roligt att de masar sig hit igen, utan att någon ska behöva gifta sig.
Apropå den där jeppen jag skrev om förra veckan, verkar det som att han har varit flitig. Jag hystade iväg ett epost till Polisen för att höra med dem om det är smidigare om folk anmäler i klump eller om de ska gå dit var för sig, men tyvärr har jag inte fått något svar än. Jag återkommer.
Nu ska jag försöka rita ett armstöd till en skogsmaskin. Låter kanske inte så roligt, men CAD är faktiskt ganska stimulerande.
//Valross
Det var ganska intressant att prata med dem, både om hur högskolan och studentkåren har förändrats, men framför allt kändes det trevligt att träffa folk som tagit examen och skuttat in på arbetsmarknaden. Det kom inte direkt som någon överraskning att man får jobb efter att man tar examen (statistiken talar för det), men det är allt för sällan man faktiskt får möjlighet att prata med dem som har varit med och format högskolan och den kulturen som finns här idag. Det kanske inte är så viktigt att veta vem Vivvi var, hur jacket i taket i stora baren kom till eller att det fanns en leksaksaffär bredvid där högskolebiblioteket är idag, men för varje sån där liten fånig anekdot blir tillvaron här lite mer spännande. Nu tror jag inte att det är så många alumner som läser min blogg, men ring upp några gamla studentkompisar och kom tillbaka och häng med oss! De som var här i helgen gjorde detta återbesöket som en del av en svensexa, men jag tror de hade så roligt att de masar sig hit igen, utan att någon ska behöva gifta sig.
Apropå den där jeppen jag skrev om förra veckan, verkar det som att han har varit flitig. Jag hystade iväg ett epost till Polisen för att höra med dem om det är smidigare om folk anmäler i klump eller om de ska gå dit var för sig, men tyvärr har jag inte fått något svar än. Jag återkommer.
Nu ska jag försöka rita ett armstöd till en skogsmaskin. Låter kanske inte så roligt, men CAD är faktiskt ganska stimulerande.
//Valross
Bekänna färg
Nu har solen börjat krypa fram och desperat har solskygga människor som jag varit tvungna att både rota fram solglasögon och dra ner persienner. Det kommer nog dröja ett par dagar innan jag har hunnit justera mig till det här vädret. Saker och ting ter sig annorlunda i ljuset, hittade bland annat en fläck på ett av husen där jag bor där de missat när de målade om. Från vad jag har hört så var de husen jag bodde i ett område det fanns många... erm... ekonomiskt missgynnade hushåll och det var tydligen lite stökigt. Jag tycker det är fantastiskt hur vackra lösningar de har på problemen är i staden: Vad de gjorde var att ta död på begreppet ”de blå husen” genom att måla om alla husen med någon intetsägande beige. Detta var före min tid här i staden, men kanske hjälpte det lite. Synd bara att loggan för området – en blå ekoxe – nu matchar fantastiskt dåligt.
Nu i vårsolen har även en annan filur letat sig fram: Sol-och-våraren. Träffade nyligen en kompis som berättade stolt att han hade hjälpt en utbytesstudent som hade slarvat bort sitt mastercard och behövde köpa en tågbiljett till Uppsala, han hade tydligen varit här och skrivit någon tenta. Han var tydligen från Kanada sa han, och tågbiljetten skulle kosta 600 spänn.
Min första reaktion var att fråga om han hade långt mörkt lite krulligt hår uppsatt i en hästsvans och om han var typ 170 cm lång. Det var han. Min kompis undrade hur tusan jag visste det. Då berättade jag att honom hade jag träffat utanför högskolan för några veckor sen, med samma historia. Varför han inte fick pengar av mig var inte för att jag var ond eller exceptionellt misstänksam, utan av den enkla anledningen att under hösten 2005 var samma kille helt plötsligt en utbytesstudent från Mexiko. Han hade inga pengar då heller och inte ens någonstans att bo. Nu lite senare hörde jag att en kille som matchade samma beskrivning hade försökt att hysa in sig i ett av husen med studentbostäder här nära campus.
Jag vet inte riktigt, men jag tycker nog förbaskat illa om honom för att han ger mig anledning att vara lite mer misstänksam mot mina medmänniskor, men lite imponerad är jag nog över hur fantastiskt kylig och bra skådespelare han är.
Nu ska jag skutta till bussen!
//Valross
På bilderna ser vi en 600 kronor fattigare DJ, ett ommålat blått hus, ett soligt campus samt en ren men trasig strumpa.
Nu i vårsolen har även en annan filur letat sig fram: Sol-och-våraren. Träffade nyligen en kompis som berättade stolt att han hade hjälpt en utbytesstudent som hade slarvat bort sitt mastercard och behövde köpa en tågbiljett till Uppsala, han hade tydligen varit här och skrivit någon tenta. Han var tydligen från Kanada sa han, och tågbiljetten skulle kosta 600 spänn.
Min första reaktion var att fråga om han hade långt mörkt lite krulligt hår uppsatt i en hästsvans och om han var typ 170 cm lång. Det var han. Min kompis undrade hur tusan jag visste det. Då berättade jag att honom hade jag träffat utanför högskolan för några veckor sen, med samma historia. Varför han inte fick pengar av mig var inte för att jag var ond eller exceptionellt misstänksam, utan av den enkla anledningen att under hösten 2005 var samma kille helt plötsligt en utbytesstudent från Mexiko. Han hade inga pengar då heller och inte ens någonstans att bo. Nu lite senare hörde jag att en kille som matchade samma beskrivning hade försökt att hysa in sig i ett av husen med studentbostäder här nära campus.
Jag vet inte riktigt, men jag tycker nog förbaskat illa om honom för att han ger mig anledning att vara lite mer misstänksam mot mina medmänniskor, men lite imponerad är jag nog över hur fantastiskt kylig och bra skådespelare han är.
Nu ska jag skutta till bussen!
//Valross
På bilderna ser vi en 600 kronor fattigare DJ, ett ommålat blått hus, ett soligt campus samt en ren men trasig strumpa.
Snigelspam, singelkväll och gubbkör
Idag hände något jag faktiskt trodde aldrig skulle hända: Jag fick snigelspam! Jag fick verkligen ett frankerat kuvert innehållande ett brev med ett erbjudande om att jag kunde investera i en oljekälla i Sydafrika. Brevet är frankerat och poststämlpat i Thailand den 6e februari och signaturen i brevet är daterat den 5e februari. Helt galet! Textens utformning och längd är precis som vilket spam som helst men det är ju helt vansinnigt att få det i brevlådan! Hur kan det löna sig? Portot verkar ha kostat 17 Baht vilket i runda slängar är 3,50 kr. Hur finansierar man det? Att skicka vanligt spam kostar typ inte mer än lite elräkning på den servern man skickar det från och eventuellt lite arbete, och enligt en sida jag kollade på kostar tar spamföretagen i storleksordningen 0,07 öre per mottagare. I vanlig ordning är det säkert billigare om man bygger sin egen spamserver.
Men hur tusan kommer det då sig att de har skickat detta till mig? Jag vet inte riktigt hur de har gått till väga för att få tag på mitt namn och min adress, men allt är rätt så när som på att ö blev o i Torbjörn och att de hade två mystiska siffror före mitt postnummer, men av någon anledning tyckte de att det var värt 3,50 kr att skicka spam just till mig. Varför? Har jag florerat på någon hemsida i Thailand för exceptionellt lättlurade personer? Inte nog med att de har lagt ner porto på mig, någon har faktiskt suttit och skrivit min adress för hand, och det är knappt mina vänner ids det :D
På tal om läskigheter: det var singelkväll på Boulogner i fredags. Alkoholens effekter är någorlunda välkända, bl.a.: hämningar släpper, man säger konstiga saker, blodcirkulationen i huden ökar. På förekommen anledning tycker jag att det finns gott fog för att uppföra röd varningstriangel på kårhuset när det är singenarrangemang, för i kombination med alkohol blir en del personer helt sinnesförvirrade. Naturligtvis var jag själv både nykter och sansad och betedde mig som en gentleman hela kvällen, precis som vanligt.
Jag har letat efter en kör sedan jag kom till Skövde och i onsdags tror jag att jag hittade den! Märkligare är att jag ännu inte listat ut vad den heter, men den heter nog Volvo-Skövde Manskör. (De repar om inte annat i Volvohuset på andra sidan Boulognerparken.) På väg från kören försökte jag komma på något sätt att beskriva stämningen, men jag kunde inte komma fram till någon bättre beskrivning än att den var ”härligt gubbig”. Detta dock undantaget den härligt tantiga körledaren som bossade omkring framme vid pianot och hon brassade iväg ett och annat minst sagt oförglömligt citat. Fler saker som fick mig att dra på smilbanden under kvällen var när vi sjöng Bellmans Gubben är gammal. Låten som sådan är bara lite rolig, men om man är 26 år och sitter i en kör där sångarnas snittålder är i trakterna 75 år, blir det faktiskt ganska mycket mer roligt!
Nu ska jag plugga en stund!
//Valross
PS: Äkta snigelspam! (Dekorerat med en fullkomligt oäkta valross).
Men hur tusan kommer det då sig att de har skickat detta till mig? Jag vet inte riktigt hur de har gått till väga för att få tag på mitt namn och min adress, men allt är rätt så när som på att ö blev o i Torbjörn och att de hade två mystiska siffror före mitt postnummer, men av någon anledning tyckte de att det var värt 3,50 kr att skicka spam just till mig. Varför? Har jag florerat på någon hemsida i Thailand för exceptionellt lättlurade personer? Inte nog med att de har lagt ner porto på mig, någon har faktiskt suttit och skrivit min adress för hand, och det är knappt mina vänner ids det :D
På tal om läskigheter: det var singelkväll på Boulogner i fredags. Alkoholens effekter är någorlunda välkända, bl.a.: hämningar släpper, man säger konstiga saker, blodcirkulationen i huden ökar. På förekommen anledning tycker jag att det finns gott fog för att uppföra röd varningstriangel på kårhuset när det är singenarrangemang, för i kombination med alkohol blir en del personer helt sinnesförvirrade. Naturligtvis var jag själv både nykter och sansad och betedde mig som en gentleman hela kvällen, precis som vanligt.
Jag har letat efter en kör sedan jag kom till Skövde och i onsdags tror jag att jag hittade den! Märkligare är att jag ännu inte listat ut vad den heter, men den heter nog Volvo-Skövde Manskör. (De repar om inte annat i Volvohuset på andra sidan Boulognerparken.) På väg från kören försökte jag komma på något sätt att beskriva stämningen, men jag kunde inte komma fram till någon bättre beskrivning än att den var ”härligt gubbig”. Detta dock undantaget den härligt tantiga körledaren som bossade omkring framme vid pianot och hon brassade iväg ett och annat minst sagt oförglömligt citat. Fler saker som fick mig att dra på smilbanden under kvällen var när vi sjöng Bellmans Gubben är gammal. Låten som sådan är bara lite rolig, men om man är 26 år och sitter i en kör där sångarnas snittålder är i trakterna 75 år, blir det faktiskt ganska mycket mer roligt!
Nu ska jag plugga en stund!
//Valross
PS: Äkta snigelspam! (Dekorerat med en fullkomligt oäkta valross).
