Utbildning och inbildning, undervisning och överbevisning

Jag vet inte hur det gick till, men helt plötsligt kommer alla och rycker i en samtidigt! Bemanningsföretagen ringer och ber en hoppa in någonstans, försvaret har det senaste skickat minst ett brev i veckan om att jag ska bli både vanlig officer, teknisk officer och dessutom ge mig ut nordic battle group eller nån utlandsmission, studentkåren har börjat med introduktionen för de nya, kören hade desperat behov av en tenor och ringde in mig mitt i pluggandet och inte minst alla stygga släpande kurser som ligger i bakhuvudet och gnager. Att engagera sig i olika aktiviteter har jag inte ångrat många gånger, men den veckan som gick var nog en av de värre.

På tal om kören – anledningen till att de ryckte och drog i mig var synnerligen behjärtansvärd. Det skulle hållas avslutningsceremonier i kyrkan, en för lärarstudenterna och en för sjuksköterskestudenterna, och det var faktiskt en ceremoni som i mitt tycke var ganska bra. Då högskolan i nuläget inte har någon aula hölls avslutningen i kyrkan. En del tycker det är kontroversiellt att hålla avslutningar i kyrkor, men personligen tycker jag att kyrkor är vackra byggnader med bra akustik, och så länge det inte hålls mässa eller bön går det utmärkt att ha ickereligiösa ceremonier i kyrkan.

Många trevliga och kanske framför allt personliga tal hölls, men speciellt var det ett tal på läraravslutningen som satte sig fast. Jag skulle inte lyckas göra något snyggt sammandrag av talet ens om jag försökte, men det berörde dilemmat med att kunskap både kan användas till gott och ont, och att man måste vara mycket försiktig vad man som lärare lär ut, och framför allt lägga mycket arbete på att eleverna som lämnar skolan har en bra människosyn. Brevet, som var skrivet av en rektor på en grundskola i USA, beskriver hur hennes tid i ett koncentrationsläger har byggt upp en stor misstänksamhet för alla högutbildade – läkare som förgiftar, barnskötare som dödar och misshandlar men inte minst ingenjörer som bygger gaskammare och kremeringsugnar. Jag minns inte helt vad momentet om etik i kursen Introduktion till ingenjörsvetenskap berörde, men tror jag ska lämna in ett förslag om att det här brevet skulle kunna läsas upp. Mycket tänkvärt.

Ceremonierna var inte vara tunga och tänkvärda, under lärarnas inmarsch hade lyckats övertyga kantorn om att på orgeln spela The Final Countdown, och det kan man lätt säga var ett musikstycke jag inte trodde jag skulle få höra spelad på en kyrkorgel. Det var nästan lika intressant som när jag första gången fick höra Smells Like Teen Spirit framförd av en ukuleleorkester. Mycket märkligt. Om vi biståndsingenjörer kommer ha någon egen avslutning i kyrkan hade jag velat höra vinjetten till MacGuyver på kyrkorgel, det hade blivit musik på närmast magiska höjder!

Nu ska jag masa mig iväg till terminens första föreläsning. Sköt om er!

//Valross

Comments
Postat av: Pierre

Jag vill inte verka petig, men "the final countdown" spelades på sjuksköterskornas examensdag (jag var ju där). Men det kan vara så att den spelades även på fredagen...

2008-01-14 @ 20:34:43

Comment the post:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog:

Comments:

Trackback
RSS 2.0