Lyckligtvis inte arachnofobisk
Jag hade en naturupplevelse här i Skövde igen. För några veckor sedan hittade jag en ganska redigt stor krabat i ett hörn i lägenheten, en spindel kategori större. Jag var lite besvärad av dess storlek, men jag tänkte att den nog äter irriterande flugor och myggor, så jag lät den komma undan med en kortare fotosession.
I måndags skulle jag ta bussen in till skolan och på väg ombord på bussen tyckte jag att det killade lite på örat. Jag tänkte att det var konstigt att det killade i med att jag hade klippt mig här om dagen och att håret inte når ner till öronen längre. Jag viftade till vid örat med handen och vandrade vidare in i bussen. När jag böjer mig fram för att sätta mig på ett säte märker jag hur något tar ett snabbt litet smidigt skutt från min hatt. Min käre kamrat från lägenheten ville tydligen följa med till skolan. Personligen hade jag låtit den vara kvar på bussen men de som satt på sätena bredvid tyckte inte att det var kalaskul med en stor spindel lös på bussen, så för att undvika allmän panik tvingades jag tvingades jag hastigt avbryta dess resa.
Jag är inte speciellt rädd för spindlar, men jag tror jag kommer vara lite nojjig ett par dagar över allt som killar lite. Om ni ser mig hysteriskt skaka hatten eller vifta händerna längs benen så vet ni varför.
Började två nya kurser den här veckan. Om det finns någon studievägledargud så sitter han/hon nog och är ganska upprörd över mina synder. Den ena kursen ser jag som någon slags utfyllnad och den andra är en kurs jag vill ha för att bättre klara av ett examensarbete jag vill ta mig an. Synd bara att det examensarbetet nog inte ligger inom mitt huvudområde, vilket innebär att jag i vilket fall nog inte får som jag vill. Jag fruktar den dagen jag måste övertyga min examinator om att min vision om examensarbete visst ryms inom ämnet maskinteknik, men det är sorger för en annan dag.
Nu ska jag skutta iväg till min föreläsning i mikrostyrkretsar
//Valross – Det inte FRA vet, har man inte ont av.
En lurig filur som tänkte planka på bussen.
I måndags skulle jag ta bussen in till skolan och på väg ombord på bussen tyckte jag att det killade lite på örat. Jag tänkte att det var konstigt att det killade i med att jag hade klippt mig här om dagen och att håret inte når ner till öronen längre. Jag viftade till vid örat med handen och vandrade vidare in i bussen. När jag böjer mig fram för att sätta mig på ett säte märker jag hur något tar ett snabbt litet smidigt skutt från min hatt. Min käre kamrat från lägenheten ville tydligen följa med till skolan. Personligen hade jag låtit den vara kvar på bussen men de som satt på sätena bredvid tyckte inte att det var kalaskul med en stor spindel lös på bussen, så för att undvika allmän panik tvingades jag tvingades jag hastigt avbryta dess resa.
Jag är inte speciellt rädd för spindlar, men jag tror jag kommer vara lite nojjig ett par dagar över allt som killar lite. Om ni ser mig hysteriskt skaka hatten eller vifta händerna längs benen så vet ni varför.
Började två nya kurser den här veckan. Om det finns någon studievägledargud så sitter han/hon nog och är ganska upprörd över mina synder. Den ena kursen ser jag som någon slags utfyllnad och den andra är en kurs jag vill ha för att bättre klara av ett examensarbete jag vill ta mig an. Synd bara att det examensarbetet nog inte ligger inom mitt huvudområde, vilket innebär att jag i vilket fall nog inte får som jag vill. Jag fruktar den dagen jag måste övertyga min examinator om att min vision om examensarbete visst ryms inom ämnet maskinteknik, men det är sorger för en annan dag.
Nu ska jag skutta iväg till min föreläsning i mikrostyrkretsar
//Valross – Det inte FRA vet, har man inte ont av.
En lurig filur som tänkte planka på bussen.
Comments
Trackback
