Jag är hemma, men min mage har jetlag.

Jaha, då var man hemma igen med all rutin och vanlighet. Smack i nyllet inser man att livet gick vidare trots att man åkte här ifrån. Kom idag till skolan och trodde jag skulle på ett ganska intressant studiebesök, men det visade sig inte vara så som dagen skulle te sig. Väl vid bussen som skulle gå från högskolan blir jag informerad om att jag inte står på deltagarlistan! Jag söker i mitt inre för att lista ut hur detta kommer sig, och besviket inser jag att det epostet jag skickade till läraren innehöll informationen om att jag inte kunde delta på det förra studiebesöket, men jag missade att säga att jag skulle med på detta. Tydligen är det så att de gärna har koll på vem de släpper in i sina högteknologiska fabriker nu för tiden, så jag fick inte följa med. En av lärarna föreslog muntert att jag skulle följa med och sitta utanför fabriken och sen fråga dem vad de hade sett medan bussen brummar tillbaka till Skövde. Jag tyckte inte det lät som en speciellt bra idé.

Moloken vaggar jag in i G-huset för att sätta mig och blogga lite. Inser snart att alla inställningar för det trådlösa nätverket här borta sedan jag installerade om min dator innan jag åkte till Jordanien förra veckan. Räddare i nöden var en snäll studievägledare som gav mig filerna i hopp om att lindra mina sorger. Trots hennes goda insats löste sig inte problemet, då det visade sig att man inte använder sitt vanliga lösenord till det trådlösa nätet, och det lösenordet jag skulle använda fanns i ett sedan länge raderat epost. IT-enheten öppnade inte på dryga timman, så nått lösenord bidde det inte. (Kan tilläggas att när jag senare på dagen släpade mig dit visade det sig att personalen som kunde ge mig ett nytt lösenord var på möte. Blev lovad ett epost till nästa dag.)

Uppgivet lutar jag mig tillbaka i soffan i korridoren. Ögat fastnar på en trottoarpratare som informerar om ett antal föreläsningar som ska pågå under dagen. Sakta men säkert börjar jag minnas att vår programansvarig hade skickat ut epost där han mer eller mindre berättade för oss att vi ville gå på de här föreläsningarna, men jag kastade det epostet ungefär samtidigt som jag fick det då jag visste att det krockade med studiebesöket. Lycklig över att dagen inte var ett misslyckande släpade jag mig in och tog del av föreläsningarna.

Det var faktiskt en ganska intressant blandning av föreläsare. Det var en från den akademiska världen, en från den militära världen, och en från frivilligorganisationsvärlden. Jag ska ärligt säga att jag inte minns vad temat var, men det var någon slug fras i stil med ?Det militära biståndet?. Varför jag säger slug är för att de hade försökt provocera lite, men jag tror att de flesta som såg titeln bara ryckte på axlarna utan att fundera mer på det. Det skulle tydligen vara lika otänkbart med militärt bistånd som fyrkantiga cirklar eller rika studenter, men det var inte så många som fattade det. Bra blev det i alla fall.

Fick sökt mina kurser igår, vårterminen är räddad! Eller ja, jag vet i alla fall vilka kurser jag ska läsa. Och jag är ganska säker på att jag kommer ha ett smått vidrigt schema, men det är smällar man får ta när man inte följer strömmen. Min ryskakurs som jag sökte passar ungefär inte alls in med resten av schemat, och en av kurserna som jag skulle läsa är inställd, så våren är ett saligt hopkok. En distanskurs i ryska, en campuskurs i kris- och katastrofpsykologi, en distanskurs i CAD och en campuskurs i vattenkvalitet. Den arbetsgivare som tycker att jag har en för smal utbildning kan ta sig i brasan!

Sitter just nu på balkongen i shorts och låtsas att det ännu är lite sommar. Mina tår är så kalla att de antagligen skulle ge ett metalliskt ljud ifrån sig om knacka dem mot bordsbenet. Det är inte sommar. Jag tänker gå in. Jag tänker inte skriva mer idag.

//Valross



PS: Vad vill jag då ha sagt med dessa bilder? Ingenting? Kanske att det är kul att se mönstret av en svensktillverkad 90-känga i dammiga jordanska öknen och en ulandstillverkad gympadojja på en kladdig svensk busshållplats. Kanske vill jag ha sagt att det det blev en temperaturchock att komma hem. I själva verket ville jag kanske bara pynta lite för att bloggen annars skulle vara så färglös och tråkig...

Comments

Comment the post:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog:

Comments:

Trackback
RSS 2.0