Väck ej den pianist som sover
Mina poäng är inne! Efter några heroiska insatser av lite lärare och examinatorer har nu resultaten blivit inrapporterade, nu väntar jag bara på att CSN ska få tummen ur. Jag ska ringa och gnälla på dem i morrn, hoppas jag får in pengarna innan hyran ska vara betald. Kom inte och säg att livet som student är tråkigt, att inte ha pengar till hyran är hur spännande som helst!
Idag blev jag utsatt för något så läskigt som direktreklam. Inte nog med det, den var dessutom felriktad! Högskolan i Jönköping skickade en katalog till mig och tyckte att jag skulle börja plugga en magisterutbildning i maskinteknik hos dem i höst. Det kan de fetglömma. För det första trivs jag alldeles utmärkt i Skövde, för det andra ska jag påbörja mitt fjärde år på biståndsingenjörsprogrammet i höst och för det tredje har jag alldeles för mycket prylar för att sådär okynnesflytta bara för ett års studier.
Mina grannar på våningen över och pianot... Jag håller på att bli galen! Vad som är ännu mer irriterande är att jag inte riktigt har fog för att klaga, det spelas varken speciellt högt eller sent på natten. Dessutom misstänker jag att om jag går upp och gnäller över klinkandet kommer de säkerligen berätta för mig att de tycker jag är en rutten prutt som både kör tvättmaskinen och torktumlaren vid udda tider. Så jag ska se om jag kan uthärda tills de antingen blir bättre på piano – eller ännu bättre – tröttnar och lägger av.
Tror jag ska lägga mig tidigt idag, i morgon ska jag på en institutionsnämnd, ringa CSN och jobba på Boulogner. Kommer bli en lååång dag.
//Valross
Idag blev jag utsatt för något så läskigt som direktreklam. Inte nog med det, den var dessutom felriktad! Högskolan i Jönköping skickade en katalog till mig och tyckte att jag skulle börja plugga en magisterutbildning i maskinteknik hos dem i höst. Det kan de fetglömma. För det första trivs jag alldeles utmärkt i Skövde, för det andra ska jag påbörja mitt fjärde år på biståndsingenjörsprogrammet i höst och för det tredje har jag alldeles för mycket prylar för att sådär okynnesflytta bara för ett års studier.
Mina grannar på våningen över och pianot... Jag håller på att bli galen! Vad som är ännu mer irriterande är att jag inte riktigt har fog för att klaga, det spelas varken speciellt högt eller sent på natten. Dessutom misstänker jag att om jag går upp och gnäller över klinkandet kommer de säkerligen berätta för mig att de tycker jag är en rutten prutt som både kör tvättmaskinen och torktumlaren vid udda tider. Så jag ska se om jag kan uthärda tills de antingen blir bättre på piano – eller ännu bättre – tröttnar och lägger av.
Tror jag ska lägga mig tidigt idag, i morgon ska jag på en institutionsnämnd, ringa CSN och jobba på Boulogner. Kommer bli en lååång dag.
//Valross
Academic routine--pretty good
There's a saying in Marathi that what appears isn't true and that's why many fall pray to the illusions. I had expected some-what easy education, but it is pretty challenging. The concept is explained and it's left up to the students to decide till what depth they should study the topic. Yes the professors are always there to help you out, just in case you need them. Another discipline and a really quick and assured method to meet the professor is to mail or call them. The schedule is put up on the internet and there is always an email alert fro everything. You shouldn't really direct the university mails to your spam or thrash. The best part is the exam questions. They are all aptitude based questions. I think they are more similar to mathematics. The correct response to the first question takes you to the next question and the cascade continues. If you are wrong for the first question then you just had it. So what you have really understood counts more than what you have mugged up. It is even expected that you know the basics before you start your laboratory sessions. In a way it's good, the students read the topics and get a better understanding of the experiments. This reminds me of Kary Mullis, the Nobel Laureate behind the Polymerase Chain Reaction (PCR). He had this great idea while he was driving. Isn't that worth admiring? I wonder how many can think of work involving mathematical calculations and that too during a leisure drive.
As you all know the Nobel prizes are presented in Stockholm. I think every person should make it a point to at least visit the city. I haven't as yet but planning for it in the near future. I am still moving around Skovde. Over here I encountered a very strange problem. The products don't have a maximum retail prize (MRP) on them.They are priced differently in various stores. I did get the answers to this question but as yet I am not convinced. So I will detail this matter some time later.
I am not very sure if all the students are aware of the student forum. It's meant for the students help but not many have put in their academic or other problems. Many had discussed their accommodation problems and others wanted a part time job. And the responses were pretty fast and convincing. It's more in Swedish than in English but you can always post in your queries. Now that's why I insist that we all learn basic Swedish language. It's a afternoon and evening course and a real fun to attend. It's a learning and relaxing exercise. Learn the language and relax yourself from your routine subjects. I actually felt like a kid. The teacher asked us to repeat the alphabets and numbers after her. Obediently we did follow her up in a chorus. Later we had Swedish conversation and it sounded pretty funny with all the different dialects. Learning a language isn't enough. I had trouble speaking it out the next day. So I am going to practise it out daily.
I kläm mellan terminer
Här nu träffat min blogg-kollega, hon anlände häromdagen. Hon var visst lite besviken på att vi inte hade någon snö för hon hade både tänkt sig att åka skidor och skridskor, men vädret verkar inte bjuda på sådana nöjen på ett tag framöver.
På tal om skridskor: Jag satt på bussen för några dagar sedan och fick se en klisterlapp som roade mig. Det verkar som Västtrafik har haft lite besvärliga resenärer, de har både förbud mot rullskridskor och vanliga skridskor. Vet inte hur ofta det är folk som åker buss med skridskor, men om de ändå är i tagen och förbjuder ovanliga farliga saker borde de förbjuda styltor, rullskidor, varmluftballonger och kanske även lianer, för de verkar också farliga att ha på bussen.
CSN vill inte ge mig pengar. Klart jobbigt. Inte nog med det, de vill att jag ska betala IN pengar. Det är fullkomligt orimligt just nu. Varför är då CSN så sluga, slemmiga och snikna att de vill ha pengar istället för att dela ut dem? Jo det är nämligen så benäget att jag söker studiemedel över perioden vårtermin-hösttermin istället för hösttermin-vårtermin som alla normala människor. I vanlig ordning muttrar CSN när de inte har sett något studieresultat, och det som drabbar en om man söker för vårterminen är att man oftast inte får studiemedel förrän de tentor man gör i mitten av januari är rättade. Högskolans regler på rättning följer ganska exakt de riktlinjer högskoleverket har satt upp vilket gör att i en vacker värld har man som skövdestudent sina betyg senast 18 arbetsdagar efter att man gjort sin tenta. Detta betyder att man mycket väl kan behöva vänta till början av februari för sitt studiemedel, vilket rimmar rätt dåligt med att de flesta studenter både betalar hyra och köper mat – även i en så trist månad som januari. Jag hoppas jag inte behöver komma krypande till mor och far nu igen för pengar. Jaja, får väl tillsvidare glädja mig över att jag faktiskt har tagit poäng nog för CSN överhuvudtaget :)
Nu ska jag skriva en verksamhetsberättelse eller två, kanske även fila på en verksamhetsplan. Livet i studentkåren är inte bara en lek, ibland är det en dans på rosor :)
//Valross
(Både jag och kameran var skakig när bilden togs.)
På tal om skridskor: Jag satt på bussen för några dagar sedan och fick se en klisterlapp som roade mig. Det verkar som Västtrafik har haft lite besvärliga resenärer, de har både förbud mot rullskridskor och vanliga skridskor. Vet inte hur ofta det är folk som åker buss med skridskor, men om de ändå är i tagen och förbjuder ovanliga farliga saker borde de förbjuda styltor, rullskidor, varmluftballonger och kanske även lianer, för de verkar också farliga att ha på bussen.
CSN vill inte ge mig pengar. Klart jobbigt. Inte nog med det, de vill att jag ska betala IN pengar. Det är fullkomligt orimligt just nu. Varför är då CSN så sluga, slemmiga och snikna att de vill ha pengar istället för att dela ut dem? Jo det är nämligen så benäget att jag söker studiemedel över perioden vårtermin-hösttermin istället för hösttermin-vårtermin som alla normala människor. I vanlig ordning muttrar CSN när de inte har sett något studieresultat, och det som drabbar en om man söker för vårterminen är att man oftast inte får studiemedel förrän de tentor man gör i mitten av januari är rättade. Högskolans regler på rättning följer ganska exakt de riktlinjer högskoleverket har satt upp vilket gör att i en vacker värld har man som skövdestudent sina betyg senast 18 arbetsdagar efter att man gjort sin tenta. Detta betyder att man mycket väl kan behöva vänta till början av februari för sitt studiemedel, vilket rimmar rätt dåligt med att de flesta studenter både betalar hyra och köper mat – även i en så trist månad som januari. Jag hoppas jag inte behöver komma krypande till mor och far nu igen för pengar. Jaja, får väl tillsvidare glädja mig över att jag faktiskt har tagit poäng nog för CSN överhuvudtaget :)
Nu ska jag skriva en verksamhetsberättelse eller två, kanske även fila på en verksamhetsplan. Livet i studentkåren är inte bara en lek, ibland är det en dans på rosor :)
//Valross
(Både jag och kameran var skakig när bilden togs.)
Missing you!
Hello again! I am a bit sad. Today is India's Republic Day and I am really missing my country. This day there is a lot of patriotic atmosphere in schools, colleges and all the organizations. In schools and colleges flag hoisting is followed by speeches about the freedom fighters who had laid down their lives for our country. It takes much of dedication, strong will power and determination to devote your entire life for the country. Who knows when the worst of the situation can arise. It gives me goose bumps even thinking about this. I wish to dedicate my life to science. Inculcating any good quality is really very difficult and even more difficult is continuing it without any negative alteration, even under worst situation.
I went around Skovde, just hoping to brighten up my mood. Today for the first time I saw motor-bikes. They had too much of horse power pumped up in it. Once I get a steady hold on myself I will let you know about the student life in Skovde. That will be a Skovde tour for all the global students.
Part of my via Vienna journey
Wow what a lovely time it was in Vienna. I had not actually liked the take-off part of my plane journey but it was very much comfortable than what I had expected. I actually expected my stomach to expel out all the food but thankfully I wasn't left hungry. My tension was relieved by constant deep breathing. My co-passenger was really tensed about sitting next to me. I was a bit skeptical about European food but after tasting it I should admit it was extremely tasty. I enjoyed keeping a track of my flight and was rarely got to see the stars and harbor. When I finally landed in Vienna I froze up. But then I had to see the city and off I was in the train. The local people are so friendly and extremely helpful. They helped me out with the ticket vending machine and also with the directions. You can catch a glimpse of some very nice ancient churches and splendid architecture. My grey cells are very weak so I can't actually recollect which places these are but they are some where in Vienna city. Thanks to everyone I didn't board the train in the wrong directions. It's no fun speaking in sign language and its even more difficult understanding it.
I captured the details of this fine work.
Any guess about the height of the building? Hint: Even my zoomed camera lens failed to capture the entire picture.
I captured the details of this fine work. Any guess about the height of the building? Hint: Even my zoomed camera lens failed to capture the entire picture. Finally when I boarded the my plane to Gothenburg I felt so cramped up because of the small plane size. Thankfully I didn't suffer from any jet lag. After landing I had the same problem. Language and currency exchange. My all travel experiences are very good. A good gentleman helped me to withdraw Swedish currency and then another one helped me with the train ticket and guided me to my train and compartment. The worst of all feeling was the daylight times. I am not used to seeing dark after 7.00 A.M even on worst coldest Indian days. My first question to my co-passenger was when does the day break? It was really....to be frank a gloomy feeling. I mean rest is fine but it's a real nasty feeling not to see the bright daylight when you are up. It was a great muscle building exercise of dragging my extra baggage weight till my apartment and that to at 7.30 AM. I had a flash back of the comforts in India.
My greatest disappointment was the snow. I had expected too much of it but there was none. Ek katra tak nahi (not even a single bit of it). Just few hours after the day began, again it started turnimg dark.That was it! I wanted to cry out. After the perception of dark via my retina my stomach wanted some food, and this is going on till date. It's not that I am really hungry it's only the feeling. So except my stomach rest of body follows GMT+1hr time zone. That reminds me of cooking. I am getting used to cook canned food. It doesn't taste that bad. Now I am going to try the oven, the only prerequisite is I need to understand the Swedish instructions or else I might blow it up.
*Mutter mutter*
GRRRRRR!!! Mina grannar har köpt ett piano och redan efter 10 minuter är jag helt säker på att grannarna inte kunde störa mig mer ens om de försökte! Det är verkligen helt olidligt att lyssna på någon som som inte är duktig på piano och som övar helt odisciplinerat. Jag föredrar till och med när de springer omkring och skriker, för det är de faktiskt ganska duktiga att svära och skrika åt varandra.
Andra saker som är enkelt att störa sig på är fyrverkerier. Fram tills min granne skaffade sig ett piano var fyrverkerier den enskilt värsta saken med att bo i Södra Ryd. Runt jul och nyår smäller det säkert en gång var femte minut mellan tio på morgonen och elva tolv på natten. Nu verkar det dock som fler än jag har tröttnat på detta och kommunen har med kommunstyrelsens ordförande i spetsen haft något slags möte om frågan. Vet inte riktigt om jag är hoppfull, men det är nästan svårt att göra det värre.
Det verkar som irritation är det genomgående temat i denna posten. Jag sitter fortfarande och muttrar över ett arbete jag inte får ihop. För det första är jag sorgligt odisciplinerad, men för det andra får jag inte ihop någon bra text. Måste nog filura en stund till på vad mina frågeställningar egentligen är, men det känns som jag inte riktigt har tid med det.
Annat att irritera sig på är saker som är trasiga. Min kontorsstol är trasig. Mitt bälte gick sönder igår. Mina skor är trasiga. Mitt batteri till min bärbara dator börjar ge upp. Jag har inga hela jeans. Stoppknappen på bussen var trasig när jag försökte gå av bussen på väg hem. Till och med högskolans skylt vid huvudentrén är trasig! Vad är helt? Om jag så går ut i skogen och letar upp en mossig liten sten som inte fyller någon signifikant funktion kan man nog ge sig tusan på att inte heller den fungerar som den ska. Det är säkert nått smutsigt regn som har skvätt på den så att alla snälla lavar dör eller så har den stuckit upp lite tyket ur marken så något stackars djur har snubblat och slagit ihjäl sig på den.
Jag tog ett modigt steg och blandade alkoholfri punsch under helgen som passerade, och mottagandet av den var varierande. Det var punschälskare både bland de som gillade den och bland de som tyckte illa om den, men det är inte uteslutet att den alkoholfria punschen var en av de sötaste sörjor någonsin skapad av människan. Receptet var enkelt: en flaska punschextrakt från affären och blanda det med lite mindre sockerlag än vad man har punschextrakt.
Jag träffade rektorn i korridoren här om dagen och visade honom bilden på JAS-planet (nedan). Bilden tog jag i ett förråd på Räddningsskolan i Skövde, och huset med planet i användes tydligen för att bygga upp scenarier som räddningsledare skulle övas på. De ställer det där huset bland lite andra hus, petar in lite bomull för att simulera lite rök, och sen sätter de in en liten minikamera i miljön och lägger på en ljudmatta. Övningen går sen ut på att de ska tillkalla rätt personal och samordna olika organisationer och dessutom då reagera på det som händer i övningen. Rektorn (som har jobbat med JAS-projektet) kommenterade med att han tyckte det var skönt att se att de 35 år av sin karriär han har lagt på JAS-projektet hade givit resultat. Jag är inte säker på vad han menade med det, men kanske såg han att det är ett stort hål i huset, men inte så mycket som en repa på planet. Det är banne mig ett tåligt plan!
Nu ska jag åter förkovra mig i försenade inlämningsuppgifter.
//Valross
Ovan ses ett grönt och uppenbarligen oförstörbart JAS, en klart förstörbar skylt samt en artikel från SLA (080116).
Andra saker som är enkelt att störa sig på är fyrverkerier. Fram tills min granne skaffade sig ett piano var fyrverkerier den enskilt värsta saken med att bo i Södra Ryd. Runt jul och nyår smäller det säkert en gång var femte minut mellan tio på morgonen och elva tolv på natten. Nu verkar det dock som fler än jag har tröttnat på detta och kommunen har med kommunstyrelsens ordförande i spetsen haft något slags möte om frågan. Vet inte riktigt om jag är hoppfull, men det är nästan svårt att göra det värre.
Det verkar som irritation är det genomgående temat i denna posten. Jag sitter fortfarande och muttrar över ett arbete jag inte får ihop. För det första är jag sorgligt odisciplinerad, men för det andra får jag inte ihop någon bra text. Måste nog filura en stund till på vad mina frågeställningar egentligen är, men det känns som jag inte riktigt har tid med det.
Annat att irritera sig på är saker som är trasiga. Min kontorsstol är trasig. Mitt bälte gick sönder igår. Mina skor är trasiga. Mitt batteri till min bärbara dator börjar ge upp. Jag har inga hela jeans. Stoppknappen på bussen var trasig när jag försökte gå av bussen på väg hem. Till och med högskolans skylt vid huvudentrén är trasig! Vad är helt? Om jag så går ut i skogen och letar upp en mossig liten sten som inte fyller någon signifikant funktion kan man nog ge sig tusan på att inte heller den fungerar som den ska. Det är säkert nått smutsigt regn som har skvätt på den så att alla snälla lavar dör eller så har den stuckit upp lite tyket ur marken så något stackars djur har snubblat och slagit ihjäl sig på den.
Jag tog ett modigt steg och blandade alkoholfri punsch under helgen som passerade, och mottagandet av den var varierande. Det var punschälskare både bland de som gillade den och bland de som tyckte illa om den, men det är inte uteslutet att den alkoholfria punschen var en av de sötaste sörjor någonsin skapad av människan. Receptet var enkelt: en flaska punschextrakt från affären och blanda det med lite mindre sockerlag än vad man har punschextrakt.
Jag träffade rektorn i korridoren här om dagen och visade honom bilden på JAS-planet (nedan). Bilden tog jag i ett förråd på Räddningsskolan i Skövde, och huset med planet i användes tydligen för att bygga upp scenarier som räddningsledare skulle övas på. De ställer det där huset bland lite andra hus, petar in lite bomull för att simulera lite rök, och sen sätter de in en liten minikamera i miljön och lägger på en ljudmatta. Övningen går sen ut på att de ska tillkalla rätt personal och samordna olika organisationer och dessutom då reagera på det som händer i övningen. Rektorn (som har jobbat med JAS-projektet) kommenterade med att han tyckte det var skönt att se att de 35 år av sin karriär han har lagt på JAS-projektet hade givit resultat. Jag är inte säker på vad han menade med det, men kanske såg han att det är ett stort hål i huset, men inte så mycket som en repa på planet. Det är banne mig ett tåligt plan!
Nu ska jag åter förkovra mig i försenade inlämningsuppgifter.
//Valross
Ovan ses ett grönt och uppenbarligen oförstörbart JAS, en klart förstörbar skylt samt en artikel från SLA (080116).
From old scrap book
Yes finally I have made it! I am landing in Sweden within few hours from now. I am going to enjoy every moment over here and learn all that I can. But at the same time I will miss out my old days. I have a knack for writing and I am going to write a dairy on my experiences in Sweden. May be in future I can get it published and maybe I can be nominated for Pulitzer awards. I can even read it out just to recollect my golden days. Experimenting with science, words and machines is my hobby. But I try to stay away from electric points just to keep my hair style intact. Here´s my self composed biotech romantic love letter. Beware I am going to copy-right it.
Today we have Makar Sankrant. It´s not a major festival like Diwali, but is a really cool festival to enjoy. Small girls are gifted with "sugadi" a small earthern pot. It has some fresh tender chick pea, fresh sugarcane and other tender natural cereals with "Til Gul" ´Til Gul? is made from melted jaggery and sesame. It´s a real painful experience making ladoos (small round balls) from this semi liquid heated mixture. The principle is that if you eat this stuff during winter you have less change of catching cold and also it tends to increase your body heat. This was true especially during olden days when there wasn´t any high calorie and much of oily stuff. But if one has some extra calories then better refrain from having too many and even if you have them burn out the calories. It´s a strict no for all diabetic patients. ?Hurda? is another fiber rich dish prepared. It´s made from tender raw jowar or other cereals. Just roast them and eat them with salt and lime.
Oh my love,
My dear complimentary DNA, you are just made for me. My love for you is in pandemic stage. But you can turn it into epidemic stage. Let us give time for it to mature; just like the incubation time for restriction digestion.
Let our love be as eternal as the induced diving microbial cells and ever-budding like the yeast cells. Our love is complimentary as the self winding DNA strands. Our heated temperaments may separate us, but the effect is short lived like the denatured DNA. After cooling down we will desire for our complimentary partners. May the stone hearted humans like endonucleases try to divide us but I will seek only you as my complimentary partner. We will then patch up our little differences like the ligases.
Oh my love if u extract my soul you will find only pure love for you like the unaltered wild type DNA. You can see my fond memories with you just like the restriction site scattered all over the genome. My love for you is so pure and sure that no amount of recombination, alteration and deletion will alter my feeling. I am like a stubborn monocot plant withstanding any amount of Agrobacterium transformation. I may die in this evil process but my love for you will never alter.
Today we have Makar Sankrant. It´s not a major festival like Diwali, but is a really cool festival to enjoy. Small girls are gifted with "sugadi" a small earthern pot. It has some fresh tender chick pea, fresh sugarcane and other tender natural cereals with "Til Gul" ´Til Gul? is made from melted jaggery and sesame. It´s a real painful experience making ladoos (small round balls) from this semi liquid heated mixture. The principle is that if you eat this stuff during winter you have less change of catching cold and also it tends to increase your body heat. This was true especially during olden days when there wasn´t any high calorie and much of oily stuff. But if one has some extra calories then better refrain from having too many and even if you have them burn out the calories. It´s a strict no for all diabetic patients. ?Hurda? is another fiber rich dish prepared. It´s made from tender raw jowar or other cereals. Just roast them and eat them with salt and lime.
Utbildning och inbildning, undervisning och överbevisning
Jag vet inte hur det gick till, men helt plötsligt kommer alla och rycker i en samtidigt! Bemanningsföretagen ringer och ber en hoppa in någonstans, försvaret har det senaste skickat minst ett brev i veckan om att jag ska bli både vanlig officer, teknisk officer och dessutom ge mig ut nordic battle group eller nån utlandsmission, studentkåren har börjat med introduktionen för de nya, kören hade desperat behov av en tenor och ringde in mig mitt i pluggandet och inte minst alla stygga släpande kurser som ligger i bakhuvudet och gnager. Att engagera sig i olika aktiviteter har jag inte ångrat många gånger, men den veckan som gick var nog en av de värre.
På tal om kören – anledningen till att de ryckte och drog i mig var synnerligen behjärtansvärd. Det skulle hållas avslutningsceremonier i kyrkan, en för lärarstudenterna och en för sjuksköterskestudenterna, och det var faktiskt en ceremoni som i mitt tycke var ganska bra. Då högskolan i nuläget inte har någon aula hölls avslutningen i kyrkan. En del tycker det är kontroversiellt att hålla avslutningar i kyrkor, men personligen tycker jag att kyrkor är vackra byggnader med bra akustik, och så länge det inte hålls mässa eller bön går det utmärkt att ha ickereligiösa ceremonier i kyrkan.
Många trevliga och kanske framför allt personliga tal hölls, men speciellt var det ett tal på läraravslutningen som satte sig fast. Jag skulle inte lyckas göra något snyggt sammandrag av talet ens om jag försökte, men det berörde dilemmat med att kunskap både kan användas till gott och ont, och att man måste vara mycket försiktig vad man som lärare lär ut, och framför allt lägga mycket arbete på att eleverna som lämnar skolan har en bra människosyn. Brevet, som var skrivet av en rektor på en grundskola i USA, beskriver hur hennes tid i ett koncentrationsläger har byggt upp en stor misstänksamhet för alla högutbildade – läkare som förgiftar, barnskötare som dödar och misshandlar men inte minst ingenjörer som bygger gaskammare och kremeringsugnar. Jag minns inte helt vad momentet om etik i kursen Introduktion till ingenjörsvetenskap berörde, men tror jag ska lämna in ett förslag om att det här brevet skulle kunna läsas upp. Mycket tänkvärt.
Ceremonierna var inte vara tunga och tänkvärda, under lärarnas inmarsch hade lyckats övertyga kantorn om att på orgeln spela The Final Countdown, och det kan man lätt säga var ett musikstycke jag inte trodde jag skulle få höra spelad på en kyrkorgel. Det var nästan lika intressant som när jag första gången fick höra Smells Like Teen Spirit framförd av en ukuleleorkester. Mycket märkligt. Om vi biståndsingenjörer kommer ha någon egen avslutning i kyrkan hade jag velat höra vinjetten till MacGuyver på kyrkorgel, det hade blivit musik på närmast magiska höjder!
Nu ska jag masa mig iväg till terminens första föreläsning. Sköt om er!
//Valross
På tal om kören – anledningen till att de ryckte och drog i mig var synnerligen behjärtansvärd. Det skulle hållas avslutningsceremonier i kyrkan, en för lärarstudenterna och en för sjuksköterskestudenterna, och det var faktiskt en ceremoni som i mitt tycke var ganska bra. Då högskolan i nuläget inte har någon aula hölls avslutningen i kyrkan. En del tycker det är kontroversiellt att hålla avslutningar i kyrkor, men personligen tycker jag att kyrkor är vackra byggnader med bra akustik, och så länge det inte hålls mässa eller bön går det utmärkt att ha ickereligiösa ceremonier i kyrkan.
Många trevliga och kanske framför allt personliga tal hölls, men speciellt var det ett tal på läraravslutningen som satte sig fast. Jag skulle inte lyckas göra något snyggt sammandrag av talet ens om jag försökte, men det berörde dilemmat med att kunskap både kan användas till gott och ont, och att man måste vara mycket försiktig vad man som lärare lär ut, och framför allt lägga mycket arbete på att eleverna som lämnar skolan har en bra människosyn. Brevet, som var skrivet av en rektor på en grundskola i USA, beskriver hur hennes tid i ett koncentrationsläger har byggt upp en stor misstänksamhet för alla högutbildade – läkare som förgiftar, barnskötare som dödar och misshandlar men inte minst ingenjörer som bygger gaskammare och kremeringsugnar. Jag minns inte helt vad momentet om etik i kursen Introduktion till ingenjörsvetenskap berörde, men tror jag ska lämna in ett förslag om att det här brevet skulle kunna läsas upp. Mycket tänkvärt.
Ceremonierna var inte vara tunga och tänkvärda, under lärarnas inmarsch hade lyckats övertyga kantorn om att på orgeln spela The Final Countdown, och det kan man lätt säga var ett musikstycke jag inte trodde jag skulle få höra spelad på en kyrkorgel. Det var nästan lika intressant som när jag första gången fick höra Smells Like Teen Spirit framförd av en ukuleleorkester. Mycket märkligt. Om vi biståndsingenjörer kommer ha någon egen avslutning i kyrkan hade jag velat höra vinjetten till MacGuyver på kyrkorgel, det hade blivit musik på närmast magiska höjder!
Nu ska jag masa mig iväg till terminens första föreläsning. Sköt om er!
//Valross
Last working days
Oh my God! Finally it´s all over. Tomorrow it´s my last working day. I have many things to do before I fly; actually I am falling short of time but somehow I am getting an empty feeling. I have known this feeling twice before but then I had secured a job in another company that to without a day´s break. But now I am really sad that I will miss all my colleagues and most important thing is I have submitted my identity card. I was really fond of carrying it around my neck. When I got saturated I used to either keep tugging it or tug other´s cards. Of course not hard enough for them to choke! And worst of all I lost my official e-mail address. I was addicted to it since that was the only means of communication with the outside world during my office hours. I am sure I want to be a student but I think the transition is going to be a bit difficult. I have the habit of bossing around and now I have to follow orders. Oh! Why can´t life be as simple as we want it? Once we have electricity power shut down and we ran out of back up. Since we couldn' t do much referencing we had actually played our school days sports for almost 4-5 hours. It was good for refreshing our minds but the next day we were greeting each other with OOOH--AAAH--OOUCH. Our muscles were depleted of oxygen and glucose and then gradually stiffened. Our fingers ached even for a mouse click.
To be honest I have learned quite many things in the last few years. My work has inculcated in me patience, endurance, optimism, work planning, and punctuality. It has also increased my capacity to bear unwanted team-mates' existence. I remember how I used to abhor nagging team mates, but since I couldn't pound them I learned to tolerate their existence. I should confess yoga and meditation has helped me a lot to get over my impatient habit.
The work culture can sometimes be so systematic. I have ascended and descended a minimum of hundred steps (that?s a good exercise) to obtain a minimum of ten different signatures. After that I gobbled up my entire lunch. This reminds me of the students trying to get used to do their own work. It's hard for many students to cope with studies, laundry, part time job and cooking. Thankfully I have this experience since last two years, only that I was working more and studying less. I have learned healthy quick simple recipes. I enjoy trying my hypothesis about food flavour combination. May be you can try this.
Stir fry finely chopped garlic; add cleaned boneless chicken and when this is half cooked add some soya sauce. You are bound to like it. Of course cook the meat completely to avoid any gastric upsets.
Disclaimer: This message is intended for the exclusive use of students. Taste is a matter of personal taste buds perception. So if the above theory (hypothesis approved by me!!) doesn't suit you please do not try it on others or yourself.
To be honest I have learned quite many things in the last few years. My work has inculcated in me patience, endurance, optimism, work planning, and punctuality. It has also increased my capacity to bear unwanted team-mates' existence. I remember how I used to abhor nagging team mates, but since I couldn't pound them I learned to tolerate their existence. I should confess yoga and meditation has helped me a lot to get over my impatient habit.
The work culture can sometimes be so systematic. I have ascended and descended a minimum of hundred steps (that?s a good exercise) to obtain a minimum of ten different signatures. After that I gobbled up my entire lunch. This reminds me of the students trying to get used to do their own work. It's hard for many students to cope with studies, laundry, part time job and cooking. Thankfully I have this experience since last two years, only that I was working more and studying less. I have learned healthy quick simple recipes. I enjoy trying my hypothesis about food flavour combination. May be you can try this.
Stir fry finely chopped garlic; add cleaned boneless chicken and when this is half cooked add some soya sauce. You are bound to like it. Of course cook the meat completely to avoid any gastric upsets.
Disclaimer: This message is intended for the exclusive use of students. Taste is a matter of personal taste buds perception. So if the above theory (hypothesis approved by me!!) doesn't suit you please do not try it on others or yourself.
Fylleriövningar - inget för intron
Då sitter man här igen och försöker skapa vackra akademiska texter. Referenser är vackra när de väl är på plats, men de är då ett härke att samla ihop och prydligt passa in i sin väv och stycken av ord. Text lär visst komma av det. Väv. Ska tydligen vara samma ordbas som i textur, kontext och textil, men även besläktat med ordet teknik (SAOB, 2003).
Titta, en referens smög sig in! Inte för att det är korrekt referenshantering, men det struntar jag i. Min text är varken vetenskaplig eller uppe för bedömning som betygsunderlag så att jag inte har korrekta referenser är nära på helt i sin ordning. Helt plötsligt känner jag en fantastisk frihet i mitt bloggskrivande! Detta jag skriver här kommer inte bedömas, behöver inte rättas och troligen kommer ingen opponera på innehållet. Något som dock är lite bittert är insikten av att den här texten troligen kommer läsas hundratals gånger mer, och arbetet jag lägger ner mängder med tid på, skriver om, refererar i, blir opponerad på och till sist får betyg på, troligen bara kommer läsas tre fyra gånger av tre fyra personer. Å vad lärandeprocesser är bra för moralen :)
Hade en salstenta idag. Det var en s.k. fylleriövning. Man får alternativ och så fyller man i en ruta vid rätt svar eller de rätta svaren. Traditionellt anses de vara lätta, men hittar man rätt examinator kan de faktiskt bli riktigt stygga. Man kan till och med göra matteprov med multiple choice tentor (fylleriövningar) om man är lite slug. En uppgift skulle kunna se ut såhär: A = D + 4 och B = X/5. Vilken eller vilka av följande funktioner överstiger 4 när D varierar mellan -30 och 40. Varje rätt kryss ger ett poäng och varje felaktigt kryss ger ett minuspoäng.
Nog för att man är bitter och irriterad när man sitter på en tenta och vet att man faktiskt får minuspoäng om man svarar fel, men nog fasen avskräcks man från att chansa. Nåväl, ett magsår senare var jag i alla fall klar med min tentamen, får se om det gick vägen. Jag svarade bara på dem som jag tyckte mig säker på, vilket med marginal borde räcka, i alla fall för ett godkänt.
Nu ska jag försöka peta ihop ett arbete på ?ca 15 sidor? som handlar om ?något som ligger inom organisationens verksamhet.? Risken att det blir mer än 15 sidor är ungefär lika stor som att CSN kommer och säger att min studieskuld är avskriven. Den risken/chansen är liten. Studieskulder är läskiga. Jag funderade på att trycka upp t-shirtar för biståndsingenjörer med texten ?You can't afford to kidnap me, I'm up to my eyeballs in student loans?, men tror inte det kommer avskräcka någon.
Nu får det vara nog för denna gång, vi hörs om 15 sidor!
//Valross
Titta, en referens smög sig in! Inte för att det är korrekt referenshantering, men det struntar jag i. Min text är varken vetenskaplig eller uppe för bedömning som betygsunderlag så att jag inte har korrekta referenser är nära på helt i sin ordning. Helt plötsligt känner jag en fantastisk frihet i mitt bloggskrivande! Detta jag skriver här kommer inte bedömas, behöver inte rättas och troligen kommer ingen opponera på innehållet. Något som dock är lite bittert är insikten av att den här texten troligen kommer läsas hundratals gånger mer, och arbetet jag lägger ner mängder med tid på, skriver om, refererar i, blir opponerad på och till sist får betyg på, troligen bara kommer läsas tre fyra gånger av tre fyra personer. Å vad lärandeprocesser är bra för moralen :)
Hade en salstenta idag. Det var en s.k. fylleriövning. Man får alternativ och så fyller man i en ruta vid rätt svar eller de rätta svaren. Traditionellt anses de vara lätta, men hittar man rätt examinator kan de faktiskt bli riktigt stygga. Man kan till och med göra matteprov med multiple choice tentor (fylleriövningar) om man är lite slug. En uppgift skulle kunna se ut såhär: A = D + 4 och B = X/5. Vilken eller vilka av följande funktioner överstiger 4 när D varierar mellan -30 och 40. Varje rätt kryss ger ett poäng och varje felaktigt kryss ger ett minuspoäng.
Nog för att man är bitter och irriterad när man sitter på en tenta och vet att man faktiskt får minuspoäng om man svarar fel, men nog fasen avskräcks man från att chansa. Nåväl, ett magsår senare var jag i alla fall klar med min tentamen, får se om det gick vägen. Jag svarade bara på dem som jag tyckte mig säker på, vilket med marginal borde räcka, i alla fall för ett godkänt.
Nu ska jag försöka peta ihop ett arbete på ?ca 15 sidor? som handlar om ?något som ligger inom organisationens verksamhet.? Risken att det blir mer än 15 sidor är ungefär lika stor som att CSN kommer och säger att min studieskuld är avskriven. Den risken/chansen är liten. Studieskulder är läskiga. Jag funderade på att trycka upp t-shirtar för biståndsingenjörer med texten ?You can't afford to kidnap me, I'm up to my eyeballs in student loans?, men tror inte det kommer avskräcka någon.
Nu får det vara nog för denna gång, vi hörs om 15 sidor!
//Valross
Recollect thou initial days?
How was the New Year celebration? This time I missed out all the firecrackers . But I am happy that all my friends had a gala time. I know it´s though getting back to normal routine. But that´s life. Work, enjoy and again work. Energize your fuel cells and start up your daily activity. Well even I had some fun in my own way. I traveled to my favorite place Mumbai. It´s fun to move around the city. You can experience real fast city life over there. The best (my choice) is the farther most point in Mumbai, Nariman Point. It has massive seacoast and the famous ancient caves the Elephanta caves. One has to travel by boat to reach there. It´s real fun to watch the navy, the massive cargo ships and water and only water (being a cancerian I adore staying in water). The best part of Mumbai is people are really very humble and helpful. I traveled without any map every one just guided me through out my travel. Hey recently I read in the student forum and also some of my friends complaining for an accommodation. It appears they will face problems when they arrive in Skovde. Some of them are coming just after the first week of January. Can anyone help them when they arrive, atleast for a couple of nights? I guess every one is faced with this situation when they arrive newly in a country. I have seen the most recent snow laden photograph of our campus and I should admit it would really turn me into kulfi (That´s an Indian form of milk cream ice cream). I had the wackiest idea about cold places. We can make an ice cream mix and keep it in the snow and then enjoy this ?natural ice-cream?.How´s that????
There´s a good part of every problem. I have electricity power shut down for nearly six hours in a day. I wished I was like some cartoon character who produces electric power. Can you imagine such life? No entertainment, no internet, a real stand still life. But I have overcome this boredom. Guess how? I have developed a hobby, rather a few of them. The sky is more clearer without the street lamps. I am learning to identify the stars and their positions during year. It´s a nice way to learn innovative things in your leisure time. If things make you happy it also increases your life span. I think that this principle can help us even in our personal lives. We just have to watch for the positive phases in every single negative incidence. My next plan is to learn photography. With the digital cameras it´s really very easy. I have seen the most astounding photographs of the most simplest objects like spoon,water,ice. I am also going to try my luck with skiing and ice-skating [of course with proper shoes and precaution]. Before I decide to break my bones I will check up with my insurance company .
I remember watching a documentary on physically challenged sports personalities. A single injury makes us uneasy. I really admire their patience and zeal for life . Hats off to all such eminent people.
There´s a good part of every problem. I have electricity power shut down for nearly six hours in a day. I wished I was like some cartoon character who produces electric power. Can you imagine such life? No entertainment, no internet, a real stand still life. But I have overcome this boredom. Guess how? I have developed a hobby, rather a few of them. The sky is more clearer without the street lamps. I am learning to identify the stars and their positions during year. It´s a nice way to learn innovative things in your leisure time. If things make you happy it also increases your life span. I think that this principle can help us even in our personal lives. We just have to watch for the positive phases in every single negative incidence. My next plan is to learn photography. With the digital cameras it´s really very easy. I have seen the most astounding photographs of the most simplest objects like spoon,water,ice. I am also going to try my luck with skiing and ice-skating [of course with proper shoes and precaution]. Before I decide to break my bones I will check up with my insurance company .
I remember watching a documentary on physically challenged sports personalities. A single injury makes us uneasy. I really admire their patience and zeal for life . Hats off to all such eminent people.
Pajad middag
Jag har tagit lite bloggsemester över helgerna, hoppas ingen vill klubba ner mig för det. Det finns egentligen flera anledningar till att jag tog semester, men en av de bästa skulle nog kunna vara att man skulle kunna argumentera att jag inte har varit student. I alla fall tycker ju inte CSN att man har varit student, man får ju inga pengar för liv och uppehälle. Det är surt. Jag förstår å ena sidan att CSN inte ska har som funktion att möjliggöra ledighet, utan möjliggöra studier, men jag har inte mer pengar för det. Det skulle jag nog säga är det som är det svåraste ekonomiska problemet med studietiden – den tiden som är runt kring den. Under terminerna är det rätt OK, jag har ganska låg hyra, äter sällan ute, tycker inte om att shoppa varken kläder eller andra prytlar och framförallt har jag inte försökt leka gentleman på dejter, vilket annars kan bli en vansinnigt dyr verksamhet. (Länge leve presentkort.)
Jag gjorde idag ett försök att utöka min matrepertoar med en broccolipaj. I vanlig ordning går inga gärningar obestraffade, speciellt inte de goda. Efter att ha förgräddat pajskalet, fyllt på med purjolök, broccoli och höst över stamningen, lyckades jag tappa hela formen i golvet precis innan jag skulle ställa in den i ugnen. Det var fantastiskt moralsänkande att hungrig moppa upp en paj från golvet. Löste hungerproblemet med att offra en lunchlåda. Det kanske inte låter som så illa, men efter föreläsningsanteckningar är lunchlådor den värdefullaste hårdvalutan som finns i studentlivet. (Inte gjort någon direkt forskning på ämnet, men det känns så.) Möjligen kan exklusiva tygmärken placera sig högt någonstans, men det känns ändå som att overallbärare är något snävare målgrupp.
Jag har just insett att jag har en ansenlig summa pengar som går till medlemskap i studentkårer den här terminen – jag kommer behöva vara medlem i inte mindre än tre olika studentkårer. Jag har gjort det geniala draget att söka distanskurser på andra högskolor och det gör att jag behöver vara medlem i kårer vid alla lärosätena. I egenskap av den ambitiöse kåraktive jag är tänker jag ju naturligtvis utnyttja mitt medlemskap och skicka en motion eller två, men får se vad tiden räcker till.
Nu ska jag ge mig i kast med att vända tillbaka dygnet. Märkligt hur lätt det är att vrida dygnet fel, men ändå så förbaskat svårt att vrida tillbaka.
//Valross
Jag gjorde idag ett försök att utöka min matrepertoar med en broccolipaj. I vanlig ordning går inga gärningar obestraffade, speciellt inte de goda. Efter att ha förgräddat pajskalet, fyllt på med purjolök, broccoli och höst över stamningen, lyckades jag tappa hela formen i golvet precis innan jag skulle ställa in den i ugnen. Det var fantastiskt moralsänkande att hungrig moppa upp en paj från golvet. Löste hungerproblemet med att offra en lunchlåda. Det kanske inte låter som så illa, men efter föreläsningsanteckningar är lunchlådor den värdefullaste hårdvalutan som finns i studentlivet. (Inte gjort någon direkt forskning på ämnet, men det känns så.) Möjligen kan exklusiva tygmärken placera sig högt någonstans, men det känns ändå som att overallbärare är något snävare målgrupp.
Jag har just insett att jag har en ansenlig summa pengar som går till medlemskap i studentkårer den här terminen – jag kommer behöva vara medlem i inte mindre än tre olika studentkårer. Jag har gjort det geniala draget att söka distanskurser på andra högskolor och det gör att jag behöver vara medlem i kårer vid alla lärosätena. I egenskap av den ambitiöse kåraktive jag är tänker jag ju naturligtvis utnyttja mitt medlemskap och skicka en motion eller två, men får se vad tiden räcker till.
Nu ska jag ge mig i kast med att vända tillbaka dygnet. Märkligt hur lätt det är att vrida dygnet fel, men ändå så förbaskat svårt att vrida tillbaka.
//Valross
