På rullande Valross växer ingen frossa.

Knåpade julkort idag, ett enda blev det. Insåg att jag inte har skickat julkort kanske mer än två tre gånger i livet, i alla fall inte själv. Men nu kändes det viktigt, en bekant som kämpar med cancer som jag tyckte behövde lite extra uppmuntran, hoppas att det här fåniga lilla kortet bidrar med lite energi såhär i mörkret.

Min alias-namne som florerade i förra bloggen skickade en agent att utfodra mig med en öl på kåren i fredags. Mycket uppskattat tilltag, den här veckan har annars varit fylld med ganska mycket sorg och förtretan. Det började med en hemtenta (min första någonsin), och jag vet inte om det var kursen eller just hemtentan jag var irriterad på, men att skriva den var då i alla fall ingen fröjd. Senare samma dag fick ett gammalt groll med en bekant ny glöd och som garnering på den här bajsmackan till vecka så fick jag nobben av en bedårande tös. En gratis öl på kåren var den första ljusglimten på flera dagar.

I morgon ska jag träffa min arbetsgrupp från logistikkursen, vi håller på med det stimulerande arbetet att skicka en virtuell kontainer till Sudan. Den virtuella kontainern innehåller vattenreningsutrustning och lite småläskiga kemikalier, så vi måste ha en massa tillstånd för att frakta omkring den här utrustningen. Det ska vara papper om farligt gods, det ska vara papper som beskriver innehållet till punkt och pricka och sen ett papper där man får uppskatta kontainerns värde. Vi gissade att en kontainer med vattenreningsutrustning var värt 700 000 kr, mest för att det blev en snygg siffra om vi översatte det till dollar. Får se om vår examinator tycker det var en lika fin siffra

Nu blir det sova, ögonlocken är tunga.

//Valross

Mitt enda julkort, en plågsam färgkombination från kåren samt en mycket trött student på biblioteket.


Stör inte en valross som arbetar i onödan.

Jag var på utflykt i helgen, en ganska spännande sådan. För en tid sedan kom det till min kännedom att det fanns en ytterligare Valross, och inte nog med det, han bor dessutom i Skövde! Först blev jag lite irriterad över att få intrång i vad jag tyckte var min identitet, men sen kom jag på att det var ju jättebra att ha en extravalross, man vet aldrig när en sån kan komma till pass. Kanske om man behöver gå på två möten samtidigt eller om man behöver ta en öl med någon som vet hur det är att vara Valross.

Hur som helst, helt låta saken passera kunde jag inte, så efter ganska omfattande lusläsning av hans blogg lyckades jag tillslut lista ut vem han var. I fredags eftermiddag smög jag hem till min namne och stoppade in ett fullkomligt oanonymt kuvert med ett av de få kvarvarande valrossmärkena jag hade. På måndagen kom det som väntat ett inlägg på hans blogg och till mitt stora nöje misstänkte han inte mig. (Inte oväntat ima jag inte tror att han visste att jag existerade.) Ursprungliga planen var att hitta på nått mer sött litet hyss att förbrylla honom med, men innan jag han komma så långt hade någon avslöjat hela hemligheten med en kommentar på hans blogginlägg. Bittert, det kunde blivit en spännande följetång. Om den andre Valross läser detta: Kram på dig broder, se märket som en tidig julklapp!

Andra spännande saker denna veckan var i lördags när min nya lägenhetskamrat tyckte att vi skulle göra pizza. Inte för att det normalt sett är speciellt spännande att göra pizza, men vad som gjorde det hel lite mer livligt var att jag tappade min största kökskniv på foten. Ett djupt men fånigt litet hål på översidan foten blev resultatet och jag började yra omkring i lägenheten efter sårtvätt och plåster. Det tog säkert 20 minuter innan jag hittade vare sig plåster eller sårtvätt så jag tog mig en stund efter intermezzot och ordnade i ordning min förstahjälpenlåda. Sårtvätten låg ovanpå badrumskåpet, plåstrena i medicinskåpet och varför jag hade en liter destillerat vatten i hallgarderoben kan man fundera både en och två gånger på. Nu är iaf lådan komplett igen så nu kan jag leka med farliga saker igen, såsom hemtentor och studielån.

//Valross - en overallsninja nära dig. (Men du vet inte var!)

Då ska vi se: Ett hemmasnickrat buskuvert, en fot med punktering (tack Sveriges Ingenjörer för plåstren) och till sist två medeldistanslimpor bakade med honung och knådade med råstyrka. Mumsiga blev de iaf.


För mycket punsch skickar andmaten till Fisens mosse.

Jag var på ett mindre lustigt möte idag, rektorn höll möte med sjuksköterskestudenterna om att högskoleverket har återkallat vår examensrätt till sjuksköterskeexamen. Under mötet blev jag alldeles tagen av att se hur många olika sätt man kan beskriva en och samma situation på. Å ena sidan kan man med ett mörkt synsätt säga att sjuksköterskeutbildningen är så dålig att den inte får kallas sjuksköterskeutbildning, å andra sidan skulle man kunna glatt påstå att utbildningen är så bra att den på snudd på alla punkter klarar kraven som högskoleverket har. Hur man än vänder och vrider på det här så konstaterar jag att högskolan just nu befinner sig någonstans den inte vill vara, en plats som man under min värnplikt ofta kallade Fisens Mosse. En fin liten metafor som beskriver en allmänt ogästvänlig plats som man inte vill komma till, och när man ändå kommit dit är man mer motiverad än någonsin att ta sig därifrån. Vad jag förstått så har HSV gillat riktningen vi rört oss i så vi är förhoppningsvis på fastmark rätt snart igen.

Annat omuntert den här veckan var en retur jag och en labbkompis fick på en rapport. Det omuntra låg inte i att få en retur, det är ofta trevligt att få lite feedback, utan i att den enda digitala kopian vi hade på rapporten hade dött i samband med att ett USB-minne slutade fungera. Det enda vi hade kvar var pappersversionen. I en vacker värld med en bra scanner med OCR-programvara skulle man kunnat plocka ut texten från pappret, men min labbkompis insisterade på att det skulle vara i två kolumner. Sen hade vi inte någon sån scanner i alla fall så det spelade ingen roll, vi fick vackert skriva om rapporten. Vi hittade ett gammal utkast så vi sparade kanske en halvtimme på det, men detta var tillräckligt för att grumla till en i övrigt redan grumlig måndag.

Det är lite svårt att hitta glada saker att skriva om nu, men ska jag komma på något skulle det väl vara att jag har ganska mycket mat både i kyl, frys och skåp. En lyx som inte är alla förunnat och förmodligen inte förunnat mig heller om sisådär en och en halv månad. Grattis alla ni som både har knäck och extraknäck i jul, för mig blir det nog margert i januari.

//Valross - världens ödmjukaste

Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett måttligt vetenskapligt experiment som nog egentligen borde varit avslutat i slutet av februari i år. Här ser ni fem glasburkar med andmat i och syftet med experimentet var att testa hur giftiga olika ämnen är. Från vänster är lösningen 100%-ig, 10%-ig, 1%-ig och en promille. Den sista är en kontrollburk (endast vatten). Slutsatsen jag dragit av detta fantastiska experiment är att punsch ökar andmatens livskvalitet i spädningar från en promille och nedåt. Kanske man kan dra någon lärdom av detta inför de nära anstående lucia-vakorna runt om i Sverige.

Swisch!

Det är fantastiskt vad tiden går fort när man är inkompetent, min slutsats är att det måste vara enastående roligt att vara inkompetent. Knappt hinner man blinka innan en vecka till har gått och fastän det känns som bara några dagar sedan man skrev tentor sist börjar det redan dra ihop sig inför nya.

Idag var jag lite busig och ninjade in mig på en liten utbildning för högskolans personal i hur man använder Urkund. Urkund är ett system som analyserar texter och letar efter likheter med andra texter, ett verktyg för att hjälpa lärarna hitta inlämningsarbeten där studenterna har plagierat (en typ av fusk). Det verkar som högskolans personal redan är jätteduktiga på hur Urkund fungerar, för det var bara sju lärare där. Eller ja, en av dem var från biblioteket, en ur administrationen och så då jag.

Jag vill minnas att jag har berört fusk i något annat inlägg jag skrivit, men det beror på att det är så nedrans intressant ämne. För att prata fusk måste man nämligen prata om vad syftet med en utbildning är, vilket ansvar man har som student men kanske även vilken roll en lärare har för att förebygga fusk. Det finns mängder med saker man kan göra, både som student och lärare för att undvika att studenter lockas att fuska. Bara en sån sak som att inte ha samma inlämningsuppgift varje gång en kurs hålls kan vara en sån sak, och som student kan det vara att inte sitta med sitt inlämningsarbete i sista stund. Jag har under ett år suttit i disciplinnämnden som ledamot och tyvärr är det en vanligt återkommande förklaring att man fick panik när deadlinen närmade sig. Jag har hört rykten om att det kanske blir en artikel i en lokal studenttidning om ett tag, håll utkik efter den.

Nu ska jag släpa mig iväg och yla med min manskör.

//Valross

Bättre en låg stad i ljus än en stad i ljusan låga.

Jag vet inte om jag har blivit mer uppmärksam på senaste tiden eller om folk i största allmänhet kläcker både mer absurda och kontroversiella uttalanden. En ung herre utan skägg lärde mig en gång att det är viktigt hur man trycker ut sig, saker och ting kan lätt massuppfittas. Klart visa ord. Jag hade förra perioden en lärare som var expert på detta; det kunde komma helt vansinnigt kontroversiella uttalanden helt från ingenstans för att bara någon minut senare belysa exakt det han ville. Man kände nästan hur hela klassen pustade ut när man insåg att det inte var så illa som det lät. Lyssnade på en helt annan lärare häromdagen som kallade Xenia för ghetto. För de som inte vet det är Xenia ett hus med en massa möblerade lägenheter, ett av de få ställena i stan som har det. I med att det är så ont om möblerade lägenheter och att utbytesstudenter just måste ha detta, är det nästan uteslutande utbytesstudenter som bor där. Innan jag insåg att knorren på hans uttalande inte handlade om levnadsstandarden, utan om mängden integrering med svenska studenter man får om man bor där, satt jag med samma läskiga känsla som med förra läraren.

Skövde stad hade visst något slags tema idag: Stad i ljus. Det stod lyktor både i parker och på gator, stora ljuskronor upphängda mellan husen, färgbelysta parkbänkar och något slags ljusregn på torget. Uppe i Helensparken hade de skrämt upp en ljusshow med laser och musikanläggning. Ganska effektfullt faktiskt. Som den inbitne teknolog jag är hade jag svårt att bara njuta av skådespelet utan stod och funderade på hur tusan man kunde skapa ljuseffekter mitt ute i luften. Jag bestämde mig efter en stund för att jag hade listat ut hur det fungerade, tröttnade, och gick därifrån.

Precis som förra året vid den här tiden hade jag den stora äran att få vara toastmaster på damsupén i Trollhättan. Skövdes studentkår anordnar en liknande tillställning men den ligger på våren. Samtidigt som damsupén gick av stapeln, anordnades i Skövde en tillställning med helt annan målgrupp, dvs Herrsittningen. Omskakad efter att ha genomfört mitt uppdrag i Trollhättan, med alla förtjusande (men tokiga) kvinnor, åkte jag med mitt gamla acapellagarde tillbaka till Skövde. Jag är ganska säker på att roligare saker att göra under en resa, än att sjunga gamla sånger och vara nostalgisk, nästan inte går att hitta.

Nu blir det sova, nya uppdrag väntar i morgon!

//Valross – vaken lite längre, tänker lite kortare

Två bilder från laserlysande show och en bild från en lysande damshow.


Som bortblåst

Fick svar på en tenta idag, den kom tillbaka godkänd. Gött! Ett orosmoment mindre. Nu sitter man bara nervöst och väntar på vad för slags returer man får på de två inlämningsarbetena och hur den andra tentan gick. Ska inte klaga dock, det är mycket skönare att vänta på resultatet av en tenta än att vänta på att få göra en. Jag tycker mig höra ganska ofta att det finns många studenter som har tentamensångest, att de stressar upp sig så mycket innan att de blir sjuka. Jag kan ha viss förståelse för det, att sitta inne i salen med en läskig bunt papper framför sig och en tryckande spänd stämning runt sig är inte det mest stimulerande. Det brukar hjälpa något att klia sig på ryggen och gnaga på någon seg godis, men det är långt från en angenäm upplevelse.

Var hemma i helgen och firade lite fars dag. Helgen var en framgång; utöver en smaskig smörgåstårta på söndag, fick jag även med mig en oförskämt stor laddning med mat hemifrån. Snabbaste vägen till de flesta studenters hjärta är gratis mat, så även mig. Mor försökte även få mig till att skriva någon slags önskelista inför jul, men jag kunde inte komma på något jag ville ha. Eller, jag kom på massor med saker jag ville ha, men inget jag rimligen kunde tänka mig att jag skulle kunna hitta under granen.

Nu har det börjat nya kurser igen, den här gången har jag bland annat en kurs som bedrivs mha T2. Vi var schemalagda hela eftermiddagen - 13 till 17 - men efter sisådär 20 minuter säger den grönklädde farbrorn att det var allt för idag.
Jag blev helt ställd. En hel eftermiddag som inte var inplanerad! Vad skulle jag hitta på? Det slutade med att jag åkte hem, lagade mat och gjorde ingenting. Det var länge sen jag gjorde ingenting. Det var vansinnigt skönt.

Efter det var det studentkårens fullmäktigemöte. Stora frågor som skulle behandlas var val till förste och andre vice kårordförande och omorganisation av sektionerna. Vi hade en hejdundrande väldrillad talman och istället för att ta sex sju timmar som det brukar, lyckades vi plöja igenom allt vi skulle på knappa fyra. Bra skit!
För de som tycker det är spännande så vet vi nu att nästa år kommer det istället för sju sektioner finnas tre och förste och andre vice kårordförande 2009 heter Sebastian Jonsson respektive Karin Melin. Jag tror 2009 kommer bli kalasbra!

//Valross - inte alls lika bitter som han trodde han skulle vara så här dags

Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.

Jag spenderade drygt tre timmar av min dag igår på att skriva en tentamen. Drygt en timme av den tiden satt jag och baklänges översatte ettor och nollor tillbaka till programmeringskod. Jag tror inte jag har haft en mindre stimulerande uppgift på ett prov sen nationella provet i svenska i gymnasiet. Den gången fick jag sitta och för hand skriva löptext i fem timmar. Efter det var hela övre högra delen av kroppen stel och krampaktig av det monotona arbetet, den här gången var hela övre delen av huvudet stel och krampaktig. Men jag är inte bitter, det ligger inte för mig.

I förra veckan skulle vi presentera våra projektarbeten (i samma kurs som ovan) och det var faktiskt en hel del rätt fräcka grejer som vi hade fått att fungera. En grupp hade byggt ihop en GPS-mottagare och en mobiltelefonmodul. När man skickade ett sms till telefonmodulen skickade den tillbaka sina GPS-koordinater, skulle kanske kunna vara användbart om man vill veta var man parkerade bilen eller så. Min grupp byggde ett i jämförelse ganska mesigt larm som man kunde slå av och på med hjälp av en fjärrkontroll, men jag är ändå ganska nöjd med resultatet. Ska nog bygga ett sånt larm med mindre komponenter än den klumpiga laborationsutrustningen vi lekte med, men det får vänta tills jag får lite mer fritid.

Studenter på mitt program blev kontaktade för ett tag sedan om att medverka i någon slags temadag som Helenaskolan (högstadieskola på andra sidan gatan) skulle ha. De ville att vi skulle vara där och berätta lite om vår utbildning, men mest kanske det var att visa upp oss själva - att det inte bara är mossiga gamla människor som pysslar med biståndsarbete.

Nu ska jag hem och belägra tvättpelaren, jag har nu fått konkurrens av en lägenhetskamrat om denna.

//Valross - vilse i bitarna

Tentarynkor i pannan

Hu, nu är det tentor och projekt som ska vara klara både här och där. Mitt i allt detta är det även en massa saker som händer i studentkåren. På torsdag kommer det tas beslut om det till våren ska finnas sju sektioner eller tre stora sektioner. Det kanske inte låter så intressant - och för de flesta kommer det inte märkas någon större skillnad. Vi som är engagerade tycker dock detta är en ganska stor fråga, så det kommer nog bli vilda debatter på FUM på torsdag. In i denna svärm kliver dagen till ära även en ny talman. Inte så många kåraktiva som vet vem denne man är, men som aktiv i Skövde FN-förening och distrikt är Mikael Wendt ett ganska välkänt ansikte. Jag är mycket nyfiken på om han kommer klara detta elddop eller om han raskt anlägger ett magsår.

Har ikväll suttit och knåpat ihop det sista på en liten krets jag lött. Min käre handledares hjärta klappar tyvärr lite väl fort när det kommer till elektronik och detta har gjort att istället för stora trevliga elektriska komponenter fick jag lösa uppgiften ytmonterat. För er som inte vet nått om lödning och inte egentligen är intresserade, skulle man kunna säga att hålmonterade komponenter kan man löda fast utan att grimasera eller svära. Jag kan tänka mig att den gode handledaren kan löda ytmonterat utan grimaser eller profaniteter men där är då i alla fall inte jag än.

Klockan är sen och det blir mycket plugg i morgon.

//Valross - ganska trött i ögat

Blanda inte in mig i vår kommunikation!

Den här veckan har präglats av brister i kommunikationen, och då menar jag resor. Den vanliga kommunikationen har fungerat mer än väl, vid ett par tillfällen har jag till och med varit utsatt för klart mer direkt kommunikation än vad som var bekvämt, även om det både var tydligt och nödvändigt. Samma lördagskväll lyckades jag med ungefär 30 sekunder missa sista nattbussen hem. Dagen efter skulle jag åka hem till mor och far, men biljettautomaten på stationen fungerade inte. Det tyckte SJ inte var ett dugg genant och tvingade mig betala en biljett som vad ungefär 33,7% dyrare, trots att de visste att maskinen var trasig.

Ytterligare kommunikationsproblem jag dras med nu är att nattbussarna på vardagarna är indragna. Började lite fint med att fråga Västtrafik varför de hade tagit bort linjen, men svaret jag fick var att ”Nejnej, det har aldrig gått någon buss från Resecentrum till Ryd strax innan ett på vardagsnätter.” Mycket märkligt tyckte jag, svarttaxi har man ju hört talas om, men svartbussar? Jag var helt övertygad att jag hade åkt den busslinjen så sent som i våras. När det gått lite brevväxling fram och tillbaka medgav de tillslut att det hade funnits en busslinje, men den slutade gå vid årsskiftet. Mycket märkligt tyckte jag, den står ju med i vårens busstidtabell.

Sista ordet så här långt är Västtrafiks, det är tydligen så att det var en buss som till stor del bekostades av Volvo och fordonsindustrin letar väl både efter kronor och ören de kan spara in på. Det var inte så där värst många Volvoarbetare som åkte den där bussen så jag kan väl inte klandra Volvo för att de drog in de pengarna. Å andra sidan kunde man ju tycka att Sveriges Studentstad 08/09 kunde pynta in lite pengar för att bussen i alla fall går på onsdagar så man kan mingla med de andra studenterna på kåren.

Jag skulle publicerat detta igår natt, men jag lyckades somna med datorn i knät. Jag ska komplettera med lite bilder under lunchen idag.

//Valross

"Visste du om att nu kan vi bli professorer?"

Sitter och sliter mitt hår (och de som känner mig vet att det inte är så lätt) över om jag ska åka på en resa till Karlstad. Jag har nog inte råd. Det var kul förra året. Det krockar inte med några tentor eller lektioner, men visst hade jag spenderat tiden bättre hemmavid. Jag skulle få träffa en massa gamla kompisar jag inte träffat sen förra året. Jag måste svara innan 0800 i morgon. Gah! Alla dessa beslut!

På tal om festligheter har det varit en tokrolig fest här i Skövde i helgen. Även om den akademiska högtiden med bland annat professorsinstallationen var oväntat trevlig (både spännande tal och trevliga bordsgrannar), så var det Sexmästeriets årliga Bonnaphest jag i första hand tänkte på. 200-300 studenter från hela Sverige hade fest, drog traktor och lekte Mora-Träsk helgen lång. (Bilder från lördagen)

Första natten satt jag sovsalsvakt, en uppgift som i detta fallet innebar att jag mellan 0130 och 0930 kollade så att bara de med sovsalsbiljett kom in i lokalen samt att jag gick runt och kollade så folk varken skadade sig själva, varandra eller hus/inventarier. Så vitt jag hört gick inget av det vi hade ansvar för sönder, men det var visst någon dam i nått av husen bredvid campus som var lite missnöjd över bevattningen av buskarna i området. Sen kan man ju fråga sig varför man är uppe hela natten och håller räkningen på hur många som besöker en buske, men det finns säkert någon bra och någorlunda naturlig förklaring till det. Polisen gled förbi några gånger med piketbilen och kollade läget, men de verkade tycka att vi skötte oss. Jag är dessutom beredd att sätta en slant på att vi hade besök av en narkotikapolis, men jag tror han försökte vara hemlig för han hälsade inte tillbaka. Man kanske skulle donera en halvsunkig studentoverall till deras avdelning så de kan smälta in lite bättre på våra fester.

Den där labben i mikrostyrkretsar löste sig tillslut. Det sista felet (som vi nog säkert lade 90 minuter på), grundade sig i att det hade smugit sig in ett plus där det egentligen skulle vara ett minus. Det kan tyckas att det inte var ett stort fel, men det är oftast de små felen som är svårast att hitta. Det tog oss ungefär lika lång tid att hitta att vi skrivit ett stort o istället för en nolla, men det var en helt annan labb, så det tänker jag inte gnälla om idag.

Ekonomiarbetet gick nog bra tror jag, det närmaste vi kom ett riktigt problem var att vi i gruppen inte riktigt var överens om hur man skulle referera i texten, men jag tror säkert att examinatorn mer än gärna medelst rödpenna berättar hur man borde göra. Får se vad som händer, returer är ju om inte annat bra för den pedagogiska processen!

Nä, nu ska jag in på forumet och ta bort lite spambottar!

//Valross – sjukt lack på vandaler



Dessa bilder är en hälsning till en mycket trevlig lärare jag hade i mykologi för nått år sen. Kan han dessutom berätta för mig vad detta är för en svamp kommer jag tycka att han är ännu häftigare än innan!

PS: Nån illvillig r*vhatt har under helgen lyckats stänga av Götasalens kylar, vilket resulterade att de fick slänga matvaror för stora summor. Detta gjordes någonstans från baksidan på huset och har man sett något är det uppskattat med tips. I nuläget tror jag inte man har någon aning om vet som gjorde det men tills vidare tänker jag misstänka att det var samma två unga män som under introduktionen förstörde och klottrade i våra tält. Båda dessa händelser är polisanmälda.

Finesslös rubrik med teckenslös

Förra veckans pedagogiska piggsvinballongmasaker fick förra veckan en stadig uppföljning av en sprængsnorapterad snårskogslaboration. Men nejnej, jag är inte bitter. De goda nyheterna är i alla fall att förra veckans labb till slut löste sig, så nu är vi bara en halv vecka efter. Nu börjar dock tyvärr det dra ihop sig för inlämning i ekonomikursen samtidigt som vi ska trolla ihop något slags projekt i elektrokursen. Det här kommer bli körigt.

Jag sitter och administrerar forumet på studentkåren och nu har spambottarna fått upp ögonen för oss. Jag och min forumadministratörskollega tar säkert bort 50 spambottar om dagen och roligare kan man ha. Hoppas vi håller dem borta när vi får uppgraderat vår forumprogramvara.

En av de fördelarna man har av att vara aktiv i studentkåren är att man får prova på saker man annars troligen inte hade fått prova på. Just nu är det på gång med omorganisation av sektionerna och även om jag inte tror att jag kommer jobba inom studentkårer i någon större utsträckning i mitt yrkesverksamma liv så tror jag att jag kommer ha mycket glädje av att få vara med och bygga organisationsstrukturer. Hoppas nu att vårt arbete blir lika bra som jag tror det kommer bli!

För en tid sedan skrev jag lite om gratisprogram, lite om vad som finns och vad som jag tyckte var bra. Jag fick här om dagen tips om att alla som har en studentmail kan skaffa Officepaketet för 500 spänn, kan vara intressant i sammanhanget. Rätt nyfiken på att prova deras nya OneNote, jag gör nästan alla mina föreläsningsanteckningar på datorn och sitta och knappa i en vanlig ordbehandlare är ibland lite klumpigt.

Nu blir det till att krypa till kojs!

//Valross - om CSN själv får välja



Idag blev det bara en bild, men den är å andra sidan ganska lärorik. De två hålen som finns i foten beror på att killen som foten sitter på, inte hade städat sitt golv. Han behövde skutta över en hög med grejor, men där han landade fanns en mobilladdare som letade sig in i fotsulan. Lärdomar att dra från detta är att städade golv är bättre än stökiga och att elkontakter trots sina relativt trubbiga piggar kan göra hål i foten.

Tidigare inlägg
RSS 2.0