University of Skövde

Knåpade julkort idag, ett enda blev det. Insåg att jag inte har skickat julkort kanske mer än två tre gånger i livet, i alla fall inte själv. Men nu kändes det viktigt, en bekant som kämpar med cancer som jag tyckte behövde lite extra uppmuntran, hoppas att det här fåniga lilla kortet bidrar med lite energi såhär i mörkret.

Min alias-namne som florerade i förra bloggen skickade en agent att utfodra mig med en öl på kåren i fredags. Mycket uppskattat tilltag, den här veckan har annars varit fylld med ganska mycket sorg och förtretan. Det började med en hemtenta (min första någonsin), och jag vet inte om det var kursen eller just hemtentan jag var irriterad på, men att skriva den var då i alla fall ingen fröjd. Senare samma dag fick ett gammalt groll med en bekant ny glöd och som garnering på den här bajsmackan till vecka så fick jag nobben av en bedårande tös. En gratis öl på kåren var den första ljusglimten på flera dagar.

I morgon ska jag träffa min arbetsgrupp från logistikkursen, vi håller på med det stimulerande arbetet att skicka en virtuell kontainer till Sudan. Den virtuella kontainern innehåller vattenreningsutrustning och lite småläskiga kemikalier, så vi måste ha en massa tillstånd för att frakta omkring den här utrustningen. Det ska vara papper om farligt gods, det ska vara papper som beskriver innehållet till punkt och pricka och sen ett papper där man får uppskatta kontainerns värde. Vi gissade att en kontainer med vattenreningsutrustning var värt 700 000 kr, mest för att det blev en snygg siffra om vi översatte det till dollar. Får se om vår examinator tycker det var en lika fin siffra

Nu blir det sova, ögonlocken är tunga.

//Valross

Mitt enda julkort, en plågsam färgkombination från kåren samt en mycket trött student på biblioteket.

Jag var på ett mindre lustigt möte idag, rektorn höll möte med sjuksköterskestudenterna om att högskoleverket har återkallat vår examensrätt till sjuksköterskeexamen. Under mötet blev jag alldeles tagen av att se hur många olika sätt man kan beskriva en och samma situation på. Å ena sidan kan man med ett mörkt synsätt säga att sjuksköterskeutbildningen är så dålig att den inte får kallas sjuksköterskeutbildning, å andra sidan skulle man kunna glatt påstå att utbildningen är så bra att den på snudd på alla punkter klarar kraven som högskoleverket har. Hur man än vänder och vrider på det här så konstaterar jag att högskolan just nu befinner sig någonstans den inte vill vara, en plats som man under min värnplikt ofta kallade Fisens Mosse. En fin liten metafor som beskriver en allmänt ogästvänlig plats som man inte vill komma till, och när man ändå kommit dit är man mer motiverad än någonsin att ta sig därifrån. Vad jag förstått så har HSV gillat riktningen vi rört oss i så vi är förhoppningsvis på fastmark rätt snart igen.

Annat omuntert den här veckan var en retur jag och en labbkompis fick på en rapport. Det omuntra låg inte i att få en retur, det är ofta trevligt att få lite feedback, utan i att den enda digitala kopian vi hade på rapporten hade dött i samband med att ett USB-minne slutade fungera. Det enda vi hade kvar var pappersversionen. I en vacker värld med en bra scanner med OCR-programvara skulle man kunnat plocka ut texten från pappret, men min labbkompis insisterade på att det skulle vara i två kolumner. Sen hade vi inte någon sån scanner i alla fall så det spelade ingen roll, vi fick vackert skriva om rapporten. Vi hittade ett gammal utkast så vi sparade kanske en halvtimme på det, men detta var tillräckligt för att grumla till en i övrigt redan grumlig måndag.

Det är lite svårt att hitta glada saker att skriva om nu, men ska jag komma på något skulle det väl vara att jag har ganska mycket mat både i kyl, frys och skåp. En lyx som inte är alla förunnat och förmodligen inte förunnat mig heller om sisådär en och en halv månad. Grattis alla ni som både har knäck och extraknäck i jul, för mig blir det nog margert i januari.

//Valross - världens ödmjukaste

Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett måttligt vetenskapligt experiment som nog egentligen borde varit avslutat i slutet av februari i år. Här ser ni fem glasburkar med andmat i och syftet med experimentet var att testa hur giftiga olika ämnen är. Från vänster är lösningen 100%-ig, 10%-ig, 1%-ig och en promille. Den sista är en kontrollburk (endast vatten). Slutsatsen jag dragit av detta fantastiska experiment är att punsch ökar andmatens livskvalitet i spädningar från en promille och nedåt. Kanske man kan dra någon lärdom av detta inför de nära anstående lucia-vakorna runt om i Sverige.

Det är fantastiskt vad tiden går fort när man är inkompetent, min slutsats är att det måste vara enastående roligt att vara inkompetent. Knappt hinner man blinka innan en vecka till har gått och fastän det känns som bara några dagar sedan man skrev tentor sist börjar det redan dra ihop sig inför nya.

Idag var jag lite busig och ninjade in mig på en liten utbildning för högskolans personal i hur man använder Urkund. Urkund är ett system som analyserar texter och letar efter likheter med andra texter, ett verktyg för att hjälpa lärarna hitta inlämningsarbeten där studenterna har plagierat (en typ av fusk). Det verkar som högskolans personal redan är jätteduktiga på hur Urkund fungerar, för det var bara sju lärare där. Eller ja, en av dem var från biblioteket, en ur administrationen och så då jag.

Jag vill minnas att jag har berört fusk i något annat inlägg jag skrivit, men det beror på att det är så nedrans intressant ämne. För att prata fusk måste man nämligen prata om vad syftet med en utbildning är, vilket ansvar man har som student men kanske även vilken roll en lärare har för att förebygga fusk. Det finns mängder med saker man kan göra, både som student och lärare för att undvika att studenter lockas att fuska. Bara en sån sak som att inte ha samma inlämningsuppgift varje gång en kurs hålls kan vara en sån sak, och som student kan det vara att inte sitta med sitt inlämningsarbete i sista stund. Jag har under ett år suttit i disciplinnämnden som ledamot och tyvärr är det en vanligt återkommande förklaring att man fick panik när deadlinen närmade sig. Jag har hört rykten om att det kanske blir en artikel i en lokal studenttidning om ett tag, håll utkik efter den.

Nu ska jag släpa mig iväg och yla med min manskör.

//Valross

Jag vet inte om jag har blivit mer uppmärksam på senaste tiden eller om folk i största allmänhet kläcker både mer absurda och kontroversiella uttalanden. En ung herre utan skägg lärde mig en gång att det är viktigt hur man trycker ut sig, saker och ting kan lätt massuppfittas. Klart visa ord. Jag hade förra perioden en lärare som var expert på detta; det kunde komma helt vansinnigt kontroversiella uttalanden helt från ingenstans för att bara någon minut senare belysa exakt det han ville. Man kände nästan hur hela klassen pustade ut när man insåg att det inte var så illa som det lät. Lyssnade på en helt annan lärare häromdagen som kallade Xenia för ghetto. För de som inte vet det är Xenia ett hus med en massa möblerade lägenheter, ett av de få ställena i stan som har det. I med att det är så ont om möblerade lägenheter och att utbytesstudenter just måste ha detta, är det nästan uteslutande utbytesstudenter som bor där. Innan jag insåg att knorren på hans uttalande inte handlade om levnadsstandarden, utan om mängden integrering med svenska studenter man får om man bor där, satt jag med samma läskiga känsla som med förra läraren.

Skövde stad hade visst något slags tema idag: Stad i ljus. Det stod lyktor både i parker och på gator, stora ljuskronor upphängda mellan husen, färgbelysta parkbänkar och något slags ljusregn på torget. Uppe i Helensparken hade de skrämt upp en ljusshow med laser och musikanläggning. Ganska effektfullt faktiskt. Som den inbitne teknolog jag är hade jag svårt att bara njuta av skådespelet utan stod och funderade på hur tusan man kunde skapa ljuseffekter mitt ute i luften. Jag bestämde mig efter en stund för att jag hade listat ut hur det fungerade, tröttnade, och gick därifrån.

Precis som förra året vid den här tiden hade jag den stora äran att få vara toastmaster på damsupén i Trollhättan. Skövdes studentkår anordnar en liknande tillställning men den ligger på våren. Samtidigt som damsupén gick av stapeln, anordnades i Skövde en tillställning med helt annan målgrupp, dvs Herrsittningen. Omskakad efter att ha genomfört mitt uppdrag i Trollhättan, med alla förtjusande (men tokiga) kvinnor, åkte jag med mitt gamla acapellagarde tillbaka till Skövde. Jag är ganska säker på att roligare saker att göra under en resa, än att sjunga gamla sånger och vara nostalgisk, nästan inte går att hitta.

Nu blir det sova, nya uppdrag väntar i morgon!

//Valross – vaken lite längre, tänker lite kortare

Två bilder från laserlysande show och en bild från en lysande damshow.

Fick svar på en tenta idag, den kom tillbaka godkänd. Gött! Ett orosmoment mindre. Nu sitter man bara nervöst och väntar på vad för slags returer man får på de två inlämningsarbetena och hur den andra tentan gick. Ska inte klaga dock, det är mycket skönare att vänta på resultatet av en tenta än att vänta på att få göra en. Jag tycker mig höra ganska ofta att det finns många studenter som har tentamensångest, att de stressar upp sig så mycket innan att de blir sjuka. Jag kan ha viss förståelse för det, att sitta inne i salen med en läskig bunt papper framför sig och en tryckande spänd stämning runt sig är inte det mest stimulerande. Det brukar hjälpa något att klia sig på ryggen och gnaga på någon seg godis, men det är långt från en angenäm upplevelse.

Var hemma i helgen och firade lite fars dag. Helgen var en framgång; utöver en smaskig smörgåstårta på söndag, fick jag även med mig en oförskämt stor laddning med mat hemifrån. Snabbaste vägen till de flesta studenters hjärta är gratis mat, så även mig. Mor försökte även få mig till att skriva någon slags önskelista inför jul, men jag kunde inte komma på något jag ville ha. Eller, jag kom på massor med saker jag ville ha, men inget jag rimligen kunde tänka mig att jag skulle kunna hitta under granen.

Nu har det börjat nya kurser igen, den här gången har jag bland annat en kurs som bedrivs mha T2. Vi var schemalagda hela eftermiddagen - 13 till 17 - men efter sisådär 20 minuter säger den grönklädde farbrorn att det var allt för idag.
Jag blev helt ställd. En hel eftermiddag som inte var inplanerad! Vad skulle jag hitta på? Det slutade med att jag åkte hem, lagade mat och gjorde ingenting. Det var länge sen jag gjorde ingenting. Det var vansinnigt skönt.

Efter det var det studentkårens fullmäktigemöte. Stora frågor som skulle behandlas var val till förste och andre vice kårordförande och omorganisation av sektionerna. Vi hade en hejdundrande väldrillad talman och istället för att ta sex sju timmar som det brukar, lyckades vi plöja igenom allt vi skulle på knappa fyra. Bra skit!
För de som tycker det är spännande så vet vi nu att nästa år kommer det istället för sju sektioner finnas tre och förste och andre vice kårordförande 2009 heter Sebastian Jonsson respektive Karin Melin. Jag tror 2009 kommer bli kalasbra!

//Valross - inte alls lika bitter som han trodde han skulle vara så här dags

Jag spenderade drygt tre timmar av min dag igår på att skriva en tentamen. Drygt en timme av den tiden satt jag och baklänges översatte ettor och nollor tillbaka till programmeringskod. Jag tror inte jag har haft en mindre stimulerande uppgift på ett prov sen nationella provet i svenska i gymnasiet. Den gången fick jag sitta och för hand skriva löptext i fem timmar. Efter det var hela övre högra delen av kroppen stel och krampaktig av det monotona arbetet, den här gången var hela övre delen av huvudet stel och krampaktig. Men jag är inte bitter, det ligger inte för mig.

I förra veckan skulle vi presentera våra projektarbeten (i samma kurs som ovan) och det var faktiskt en hel del rätt fräcka grejer som vi hade fått att fungera. En grupp hade byggt ihop en GPS-mottagare och en mobiltelefonmodul. När man skickade ett sms till telefonmodulen skickade den tillbaka sina GPS-koordinater, skulle kanske kunna vara användbart om man vill veta var man parkerade bilen eller så. Min grupp byggde ett i jämförelse ganska mesigt larm som man kunde slå av och på med hjälp av en fjärrkontroll, men jag är ändå ganska nöjd med resultatet. Ska nog bygga ett sånt larm med mindre komponenter än den klumpiga laborationsutrustningen vi lekte med, men det får vänta tills jag får lite mer fritid.

Studenter på mitt program blev kontaktade för ett tag sedan om att medverka i någon slags temadag som Helenaskolan (högstadieskola på andra sidan gatan) skulle ha. De ville att vi skulle vara där och berätta lite om vår utbildning, men mest kanske det var att visa upp oss själva - att det inte bara är mossiga gamla människor som pysslar med biståndsarbete.

Nu ska jag hem och belägra tvättpelaren, jag har nu fått konkurrens av en lägenhetskamrat om denna.

//Valross - vilse i bitarna

Hu, nu är det tentor och projekt som ska vara klara både här och där. Mitt i allt detta är det även en massa saker som händer i studentkåren. På torsdag kommer det tas beslut om det till våren ska finnas sju sektioner eller tre stora sektioner. Det kanske inte låter så intressant - och för de flesta kommer det inte märkas någon större skillnad. Vi som är engagerade tycker dock detta är en ganska stor fråga, så det kommer nog bli vilda debatter på FUM på torsdag. In i denna svärm kliver dagen till ära även en ny talman. Inte så många kåraktiva som vet vem denne man är, men som aktiv i Skövde FN-förening och distrikt är Mikael Wendt ett ganska välkänt ansikte. Jag är mycket nyfiken på om han kommer klara detta elddop eller om han raskt anlägger ett magsår.

Har ikväll suttit och knåpat ihop det sista på en liten krets jag lött. Min käre handledares hjärta klappar tyvärr lite väl fort när det kommer till elektronik och detta har gjort att istället för stora trevliga elektriska komponenter fick jag lösa uppgiften ytmonterat. För er som inte vet nått om lödning och inte egentligen är intresserade, skulle man kunna säga att hålmonterade komponenter kan man löda fast utan att grimasera eller svära. Jag kan tänka mig att den gode handledaren kan löda ytmonterat utan grimaser eller profaniteter men där är då i alla fall inte jag än.

Klockan är sen och det blir mycket plugg i morgon.

//Valross - ganska trött i ögat

Den här veckan har präglats av brister i kommunikationen, och då menar jag resor. Den vanliga kommunikationen har fungerat mer än väl, vid ett par tillfällen har jag till och med varit utsatt för klart mer direkt kommunikation än vad som var bekvämt, även om det både var tydligt och nödvändigt. Samma lördagskväll lyckades jag med ungefär 30 sekunder missa sista nattbussen hem. Dagen efter skulle jag åka hem till mor och far, men biljettautomaten på stationen fungerade inte. Det tyckte SJ inte var ett dugg genant och tvingade mig betala en biljett som vad ungefär 33,7% dyrare, trots att de visste att maskinen var trasig.

Ytterligare kommunikationsproblem jag dras med nu är att nattbussarna på vardagarna är indragna. Började lite fint med att fråga Västtrafik varför de hade tagit bort linjen, men svaret jag fick var att ”Nejnej, det har aldrig gått någon buss från Resecentrum till Ryd strax innan ett på vardagsnätter.” Mycket märkligt tyckte jag, svarttaxi har man ju hört talas om, men svartbussar? Jag var helt övertygad att jag hade åkt den busslinjen så sent som i våras. När det gått lite brevväxling fram och tillbaka medgav de tillslut att det hade funnits en busslinje, men den slutade gå vid årsskiftet. Mycket märkligt tyckte jag, den står ju med i vårens busstidtabell.

Sista ordet så här långt är Västtrafiks, det är tydligen så att det var en buss som till stor del bekostades av Volvo och fordonsindustrin letar väl både efter kronor och ören de kan spara in på. Det var inte så där värst många Volvoarbetare som åkte den där bussen så jag kan väl inte klandra Volvo för att de drog in de pengarna. Å andra sidan kunde man ju tycka att Sveriges Studentstad 08/09 kunde pynta in lite pengar för att bussen i alla fall går på onsdagar så man kan mingla med de andra studenterna på kåren.

Jag skulle publicerat detta igår natt, men jag lyckades somna med datorn i knät. Jag ska komplettera med lite bilder under lunchen idag.

//Valross

Sitter och sliter mitt hår (och de som känner mig vet att det inte är så lätt) över om jag ska åka på en resa till Karlstad. Jag har nog inte råd. Det var kul förra året. Det krockar inte med några tentor eller lektioner, men visst hade jag spenderat tiden bättre hemmavid. Jag skulle få träffa en massa gamla kompisar jag inte träffat sen förra året. Jag måste svara innan 0800 i morgon. Gah! Alla dessa beslut!

På tal om festligheter har det varit en tokrolig fest här i Skövde i helgen. Även om den akademiska högtiden med bland annat professorsinstallationen var oväntat trevlig (både spännande tal och trevliga bordsgrannar), så var det Sexmästeriets årliga Bonnaphest jag i första hand tänkte på. 200-300 studenter från hela Sverige hade fest, drog traktor och lekte Mora-Träsk helgen lång. (Bilder från lördagen)

Första natten satt jag sovsalsvakt, en uppgift som i detta fallet innebar att jag mellan 0130 och 0930 kollade så att bara de med sovsalsbiljett kom in i lokalen samt att jag gick runt och kollade så folk varken skadade sig själva, varandra eller hus/inventarier. Så vitt jag hört gick inget av det vi hade ansvar för sönder, men det var visst någon dam i nått av husen bredvid campus som var lite missnöjd över bevattningen av buskarna i området. Sen kan man ju fråga sig varför man är uppe hela natten och håller räkningen på hur många som besöker en buske, men det finns säkert någon bra och någorlunda naturlig förklaring till det. Polisen gled förbi några gånger med piketbilen och kollade läget, men de verkade tycka att vi skötte oss. Jag är dessutom beredd att sätta en slant på att vi hade besök av en narkotikapolis, men jag tror han försökte vara hemlig för han hälsade inte tillbaka. Man kanske skulle donera en halvsunkig studentoverall till deras avdelning så de kan smälta in lite bättre på våra fester.

Den där labben i mikrostyrkretsar löste sig tillslut. Det sista felet (som vi nog säkert lade 90 minuter på), grundade sig i att det hade smugit sig in ett plus där det egentligen skulle vara ett minus. Det kan tyckas att det inte var ett stort fel, men det är oftast de små felen som är svårast att hitta. Det tog oss ungefär lika lång tid att hitta att vi skrivit ett stort o istället för en nolla, men det var en helt annan labb, så det tänker jag inte gnälla om idag.

Ekonomiarbetet gick nog bra tror jag, det närmaste vi kom ett riktigt problem var att vi i gruppen inte riktigt var överens om hur man skulle referera i texten, men jag tror säkert att examinatorn mer än gärna medelst rödpenna berättar hur man borde göra. Får se vad som händer, returer är ju om inte annat bra för den pedagogiska processen!

Nä, nu ska jag in på forumet och ta bort lite spambottar!

//Valross – sjukt lack på vandaler



Dessa bilder är en hälsning till en mycket trevlig lärare jag hade i mykologi för nått år sen. Kan han dessutom berätta för mig vad detta är för en svamp kommer jag tycka att han är ännu häftigare än innan!

PS: Nån illvillig r*vhatt har under helgen lyckats stänga av Götasalens kylar, vilket resulterade att de fick slänga matvaror för stora summor. Detta gjordes någonstans från baksidan på huset och har man sett något är det uppskattat med tips. I nuläget tror jag inte man har någon aning om vet som gjorde det men tills vidare tänker jag misstänka att det var samma två unga män som under introduktionen förstörde och klottrade i våra tält. Båda dessa händelser är polisanmälda.

Förra veckans pedagogiska piggsvinballongmasaker fick förra veckan en stadig uppföljning av en sprængsnorapterad snårskogslaboration. Men nejnej, jag är inte bitter. De goda nyheterna är i alla fall att förra veckans labb till slut löste sig, så nu är vi bara en halv vecka efter. Nu börjar dock tyvärr det dra ihop sig för inlämning i ekonomikursen samtidigt som vi ska trolla ihop något slags projekt i elektrokursen. Det här kommer bli körigt.

Jag sitter och administrerar forumet på studentkåren och nu har spambottarna fått upp ögonen för oss. Jag och min forumadministratörskollega tar säkert bort 50 spambottar om dagen och roligare kan man ha. Hoppas vi håller dem borta när vi får uppgraderat vår forumprogramvara.

En av de fördelarna man har av att vara aktiv i studentkåren är att man får prova på saker man annars troligen inte hade fått prova på. Just nu är det på gång med omorganisation av sektionerna och även om jag inte tror att jag kommer jobba inom studentkårer i någon större utsträckning i mitt yrkesverksamma liv så tror jag att jag kommer ha mycket glädje av att få vara med och bygga organisationsstrukturer. Hoppas nu att vårt arbete blir lika bra som jag tror det kommer bli!

För en tid sedan skrev jag lite om gratisprogram, lite om vad som finns och vad som jag tyckte var bra. Jag fick här om dagen tips om att alla som har en studentmail kan skaffa Officepaketet för 500 spänn, kan vara intressant i sammanhanget. Rätt nyfiken på att prova deras nya OneNote, jag gör nästan alla mina föreläsningsanteckningar på datorn och sitta och knappa i en vanlig ordbehandlare är ibland lite klumpigt.

Nu blir det till att krypa till kojs!

//Valross - om CSN själv får välja



Idag blev det bara en bild, men den är å andra sidan ganska lärorik. De två hålen som finns i foten beror på att killen som foten sitter på, inte hade städat sitt golv. Han behövde skutta över en hög med grejor, men där han landade fanns en mobilladdare som letade sig in i fotsulan. Lärdomar att dra från detta är att städade golv är bättre än stökiga och att elkontakter trots sina relativt trubbiga piggar kan göra hål i foten.

Jag tror det var tänkt att förra veckan skulle ha varit en liten pedagogisk knäpp på näsan, men just nu känns det som knäckt näsben och hjärnskakning. Förra veckan lyckades jag spara två timmar laborationstid genom att lägga en timme innan och jag och min labbkompis tänkte göra så igen. Vi lade ner säkert fyra timmar, utan någon framgång överhuvudtaget. Den labben var för min arbetsmoral vad rabiata piggsvinsninjor hade varit för ett ballonghav. Jag har inte sett några empiriska studier på denna företeelse, men jag föreställer mig att det är liknande. Nu gäller det att försöka pussla ihop lite tid där jag och min labbkamrat faktiskt är lediga samtidigt, vilket inte är det lättaste.

I helgen var jag som sagt i Danmark på en minkurs. Kursen var faktiskt över förväntan, nog för att vi hade blivit lovade att spränga en bil med en stridsvagnsmina, men det som var bäst med det hela var å ena sidan den oväntat höga akademiska nivån, å andra sidan nätverkandet. Jag hade räknat med att det skulle vara ett gäng halvmossiga avdankade militärer på kursen, men istället var det studenter från olika universitet och högskolor med inriktning mot allt från robotik till sjukvård. På kursen fanns även en personalansvarig från Räddningsverket, och med lite tur kanske hon kan skrämma upp någon spännande praktikplats till mig någonstans.

I morgon blir en stressig dag, blir glad om jag hinner hem till Ryd innan affären stänger. Det börjar bli lite kritiskt, den enda tandkrämen jag har kvar är nått skabbigt vitt klet jag köpte i Lettland för nått år sen. Den gör säkert lika mycket nytta som nån vanlig tandkräm, men det smakar som man har borstat tänderna med nån blandning mellan kalkborttagning och Mintu. Nu blir det sängen, första stoppet i morgon är blodgivarcentralen 08.15.

//Valross – lite för mycket katt för sitt eget bästa



En campusbild, en pansarmina, en osprängd bil, samma bil fast sprängd, en rullemarie och till sist en konstig skylt.

För de som otåligt väntar på att höra hur det gick på förra veckans laboration så kan jag till min glädje meddela att jag och min trogne labpartner var klara på mindre än halva tiden. Spenderade några minuter åt att mobba de andra som hade kört fast, men fick sen dåligt samvete och hjälpte dem. Nästa labb är det nog ännu viktigare att jag lägger ner lite förarbete på, samtidigt som labben är schemalagd att vara slut ska jag vara på järnvägsstationen. En gratisresa till Danmark ligger på schemat!

Jag är inte riktigt säker på varför resan är gratis, men jag gissar att det är så att organisationen som håller i utbildningen jag ska på, har i sin verksamhetsplan att sprida kunskap till studenter. Då studenter är fattiga har de förmodligen insett att det enda sättet att få dit studenter är att göra det gratis. Inte mig emot! Den här organisationen jobbar med minröjning och minproblematik, men jag är faktiskt inte helt säker på vad kursen innehåller. Informationen var på danska. Jag hade nog förstått mer om det var tyska tror jag.

Köpte en kaffe idag ur en automat på skolan, precis innan jag gick in på en föreläsning. En kvart in på föreläsningen började kaffet svalna nog för att min ömtåliga gom skulle klara av den heta sörjan. Värt att tillägga historien är att jag inte gillar kaffe för smaken utan för funktionen. Denna gång vaknade jag till ordentligt, för i botten av muggen fanns det en grusig slambädd av sump. Nästa rast var jag ute och köpte en kopp till, fast denna gång ut maskinen bredvid. Nu stod det en kaffeautomatservicekille och fyllde på läsk i en tredje automat. Jag frågade i förbifarten om han var där för att göra tillsyn eller bara fylla på, och berättade att ur den ena maskinen fick man kaffegegga i sin kaffesörja. Han blev oväntat engagerad i mitt kaffe, gav mig tio kronor som kompensation och lovade att omedelbart titta på maskinen. Tack Jobmeal, min kaffebudget för dagen är orörd, och trots att jag inte gillade kaffe satt jag och smuttade på sörjan med ett leende på mina läppar. Allt detta utan att varken nämna eller hota med bloggen.

I morgon ska jag träffa en rektor från Rydskolan. Ett svagt ögonblick tyckte jag att jag nog visst hade lite fritid och frågade Rydskolan om det vore intressant att ha några högskoleelever som satt och hjälpte eleverna med läxläsning nån timme i veckan. Kanske sitta i anslutning till biblioteket eller så, hjälpa till med nån liten ekvation eller nått konstigt begrepp i en kemibok. Hoppas att jag får med fler studenter på detta, det skulle nog kunna bli lite stimulerande både för dem och för oss.

Nu ska jag krypa i säng, ha det bra!

//Valross - tycker fortfarande inte om FRA-lagen.

Jag har varit på utflykt – en heldag i Skara! Sist gång jag var där var jag på deras kårhus Smedjan, en något sällsam upplevelse. Jag träffade bara trevliga studenter den kvällen, men det som fastnade i minnet var hur dansgolvet tycktes explodera i skutt och allsång varje gång Drängarnas Om du vill bli min fru gick igång. Mycket speciell upplevelse.

Fredagens besök berodde på en inbjudan till en temadag om biobränsle kontra matproduktion, om ifall det är bättre att köra med miljövänligt bränsle i rika länder eller om det är bättre att befolkningen i fattiga länder ska ha råd med mat. Mest intressant den dagen var universitetslektor Erik Fahlbeck som i en dryg halvtimme pratade under rubriken "Konkurrensen mellan mat- och energiproduktion". Även om jag inte är ekonom så tycker jag det är spännande att lyssna på ekonomer, både han och min föreläsare i Global utveckling ger på vissa punkter en helt annan bild än vad media lyfter fram i samma ämne.

I slutet av den dagen insåg att jag för en gångs skull hade ett helt dygn som var obokad av viktiga möten och sysslor. Jag köpte mig en 24-timmarsbiljett och åkte hem till föräldrarna. Mor hade varit ute och plockat svamp av alla möjliga kvalisorter, även en del sorter jag känner mig osäker på. Man vill ju inte sluta som den där kvinnan som av misstag åt flugsvamp för några veckor sen, så det är nog klokt att bara plocka det man känner sig säker på.

Nollorna tycks komma in i livet här vid högskolan, de ser inte fullt lika förvirrade ut längre. Några av dem har till och med sökt sig till studentlivet och vi har en drös nya i sexmästeriet. Jättekul! Hoppas det kommer fler på rekryteringen på torsdag. För mig är kårhuset hjärtat som pumpar runt idéer och engagemang bland studenterna, så hjälp till att hålla studentlivet levande! Om man inte är beredd att jobba på kårhuset kan man ju alltid knata in tidigt på kvällen och smutta på någon smaklig dryck i den lugna atmosfären. Det går ju för all del att göra det även senare på kvällen, men då är i allmänhet inte atmosfären fullt så lugn längre.

På tal om fritidsaktiviteter så lyckades jag lura med mig ett par studenter till manskören i förra veckan, hoppas de är tillräckligt svaga i sinnet för att komma dit även i morrn. Det är ganska roligt att träffa folk från olika generationer, jag umgås inte så ofta med folk som både minns andra världskriget och hur det var innan det fanns miniräknare.

Nu ska jag sätta mig och förbereda en laboration i Mikrostyrkretsar. Fördelen med att förbereda är att man oftast behöver hjälp direkt när labbtillfället börjar, till skillnad från de andra som inte förberett, som oftast behöver hjälp först en stund in i labben. Jag hoppas på att den timmen jag lägger idag återbetalar sig i att jag kan sluta två timmar tidigare på labben. Får se om det stämmer!

Valross – Riv upp, gör om, gör rätt



Ett kårhus i Skara och en bricka med bl.a. sotvaxskivlingar, rimskivlingar, diverse soppar, blodriskor, tegelkremlor och ett gäng kantareller. Undertecknad har mot förmodan faktiskt tagit 7,5 hp i mykologi.

Intron är över och livet börjar långsamt återgå till det vanliga. Har lärt känna en hel drös roliga nollor som det säkert blir folk av någon dag, än är många av dem ganska förvirrade. Brukar vara så, minns själv när jag var ny. Många har för första gången ett eget boende och dessutom kastas de in i en helt ny miljö. Min relation med högskolan är lite som när man har stått i duschen för länge, det är varmt och skönt, men egentligen börjar det nog bli dags att kliva ut i den kyliga luften och halka omkring på det det kalla klinkersgolvet. Nu är inte min budgetlägenhet inte utrustad med varken kakel eller klinkers, men ändå.

Det är lite roligt den här terminen, jag har en hel drös nya lärare. En av de nya lärarna är helt olik alla jag har haft innan, man är helt slutkörd efter en föreläsning. Det är lite svårt att beskriva vad det är som gör den här föreläsaren så speciell, men det är lite som att sitta mitt i ett stormväder och lyssna på någon blandning av utbildningsradion och julkalendern. Men jag är såld, det går inte att ta miste på att läraren gillar att undervisa och att kunskapen finns där, men det är en upplevelse.

Inspirationen från mekatronikkursen i våras har inte helt gått ur kroppen, och även om kursen i mikrostyrkretsar jag läser nu inte är lika praktiskt inriktad, kan den med lite tur generera ett och annat smaskigt projekt. Kanske ett automagiskt bevattningsystem för mina plågade krukväxter eller ett häftigt fjärrstyrt larm till mopeden? Får se vart detta landar.

Nu ska jag gå och lägga mig, en lång dag väntar i morgon. Precis som vanligt.

//Valross



Skuggan av vår bling-bling-lampa på kårhuset och ett gäng formidabla nollor.

Jag hade en naturupplevelse här i Skövde igen. För några veckor sedan hittade jag en ganska redigt stor krabat i ett hörn i lägenheten, en spindel kategori större. Jag var lite besvärad av dess storlek, men jag tänkte att den nog äter irriterande flugor och myggor, så jag lät den komma undan med en kortare fotosession.

I måndags skulle jag ta bussen in till skolan och på väg ombord på bussen tyckte jag att det killade lite på örat. Jag tänkte att det var konstigt att det killade i med att jag hade klippt mig här om dagen och att håret inte når ner till öronen längre. Jag viftade till vid örat med handen och vandrade vidare in i bussen. När jag böjer mig fram för att sätta mig på ett säte märker jag hur något tar ett snabbt litet smidigt skutt från min hatt. Min käre kamrat från lägenheten ville tydligen följa med till skolan. Personligen hade jag låtit den vara kvar på bussen men de som satt på sätena bredvid tyckte inte att det var kalaskul med en stor spindel lös på bussen, så för att undvika allmän panik tvingades jag tvingades jag hastigt avbryta dess resa.

Jag är inte speciellt rädd för spindlar, men jag tror jag kommer vara lite nojjig ett par dagar över allt som killar lite. Om ni ser mig hysteriskt skaka hatten eller vifta händerna längs benen så vet ni varför.

Började två nya kurser den här veckan. Om det finns någon studievägledargud så sitter han/hon nog och är ganska upprörd över mina synder. Den ena kursen ser jag som någon slags utfyllnad och den andra är en kurs jag vill ha för att bättre klara av ett examensarbete jag vill ta mig an. Synd bara att det examensarbetet nog inte ligger inom mitt huvudområde, vilket innebär att jag i vilket fall nog inte får som jag vill. Jag fruktar den dagen jag måste övertyga min examinator om att min vision om examensarbete visst ryms inom ämnet maskinteknik, men det är sorger för en annan dag.

Nu ska jag skutta iväg till min föreläsning i mikrostyrkretsar

//Valross – Det inte FRA vet, har man inte ont av.



En lurig filur som tänkte planka på bussen.

Jag är just hemkommen från en kväll på kåren. Den här kvällen på kåren hade jag bara en uppgift. Jag hade lovat att följa två nya studenter hem. Det låter inte så farligt, men anledningen till att de behövde följas hem var att bussbolaget har dragit in alla nattbussarna som inte går fredag eller lördag, i alla fall till Södra Ryd där vi bor. Jag hade egentligen inte alls tänkt att gå ut, utan gå hem och få lite välbehövd sömn, men nollor vill man vara snäll mot. Jag lovar i vilket fall att vänta på dem fram till kårhuset stänger vid två så jag kunde visa dem vägen. Det tar ca 50 minuter att gå hem från kåren. Kvällen förlöper och när nollorna inte synts till skickar jag dem ett sms för att fråga vart de tagit vägen. Till svar fick jag att de åkt hem för flera timmar sen. Tur att det inte ligger för mig att vara bitter, för annars kanske jag hade blivit lite upprörd över att få sova fyra timmar istället för tio, eller att behöva ge sig ut och gå 50 minuter med en dålig fot. Men jag är inte bitter. :)

Som jag sa har introduktionen börjat och även om kvällen för mig var ett solk i en annars mycket tilltalande bägare, har det redan hänt en massa jätteroliga saker, och massor mer finns kvar. Att introduktionen är till för nollorna är ingen tveksamhet över, men hela evenemanget är väldigt roligt även för oss gamlingar. Massor med planering och förberedelser ligger bakom, men det är absolut värt det. Idag var det till exempel skattjakt. En sådan går ut på att man får en lista med ett antal mycket udda saker och dessa ska man sedan leta upp och visa för sin domare. På listan kunde man hitta saker som ett dörrhantag, en militär i uniform, en valross, ett badkar, en madrass och en pizza. Många kreativa lösningar dök upp, men att det fanns en valross på listan gjorde eftermiddagen ganska komplicerad för min del.

Annat trevligt i mitt liv är att jag åter fått upp min kära moped till Skövde. Jag har inte tid med så många utflykter på sommaren, det har varit sommarjobb för hela slanten, men precis som förra året gav jag mig ut på vansinnesfärden Uddevalla – Skövde. På de flesta andra transportmedel är inte denna resa speciellt anmärkningsvärd, men att ligga och trycka fyra fem timmar på en moped i 30 km/h är ganska udda. Förra året gick resan helt bra, en kolvring gick sönder när jag körde ner för Billingen på väg in mot Skövde. Lite förargligt att behöva skyva mopeden genom staden. I år höll den som tur var hela vägen. Ett antal mindre viktiga skruvar hade skakat loss och försvunnit längs vägen, men det gäller nog inte bara för mopeden.

Nu ska jag krypa till kojs. Jag behöver lite sömn för att orka med att vara trevlig hela dagen mot alla roliga nollor, och dagen slutar inte förrän strax innan fem i morgon natt när kårhuset är sopat och moppat i alla skrymslen och vrår.

//Valross – Vidare anser jag att FRA-lagen borde förstöras.



En smarrig smörgåstårta jag gjorde till kollegorna sista dagen på jobbet, en hisnande mopedfärd samt en lite uppmaning till alla med TV att de ska betala sin TV-liscens.

Usch, sommarjobbet har gått från lugnt och skönt till tungt och smutsigt. Fabriken är stängd två veckor och när allt står stilla passar man på att städa varenda liten fläck. Det finns ganska många fläckar i den där förbannade fabriken. Jag spenderade två dagar med en tryckluftsmaskin och slipade bort halvstelnat klet från en kedja. Kletet hade tydligen någon gång sedan förra året förvanldlats från smörjolja till segt kladd, och det var mitt uppdrag att befria kedjan från det vidriga ondhetskladdet. När det var klart fick jag krypa in i en liten trumma och slå loss en massa ingrott skräp från innerväggarna, och även om inte det var så tungt så var inte denna lilla trumma riktigt anpassad för en Valross. Det kanske är så att jag föredrar att slå på den stora trumman än att sitta och gno med den lilla.

Det verkar som detta bara var lugnet före stormen, för det tycks som jag ska stå och banka loss klet på ett annat ställe resten av denna och nästa vecka. Det är lite som riktigt seg kola på utsidan och som gammal betong på insidan och detta ska knackas bort från en massa järnbalkar. Bästa verktyget att tillgå: barkspade. Jag jobbade med detta bara en timme igår, och jag var helt slut. Nog för att jag inte har så bra kondition, men jag har nu börjat hysa ganska mycket respekt för de killarna som redan har knegat där hela veckan. Får väl se det som gratis gymträning av överkroppen.

Jag stog vid busshållplatsen och lyssnade på radio igår, väntade på bussen till sjukhuset, jag skulle lämna blod. I radioprogrammet hör jag en katt jama. Tyckte det var väldigt märkligt att de hade med en katt i ett program om geologi, men tänkte inte mer på det. Snart hördes katten igen och strax därefter kände jag något ludet styka sig mot vaden. Tänkte att den katten måste vara rätt ensam för att bara komma fram till folk sådär. Jag klappade den lite och klev sen på bussen. Busschaffören berättade att katten hade vandrat omkring där flera timmar och betett sig konstigt och vi gick ut och kollade halsbandet om det stod nått telefonnummer. Inget telefonnummer. Jag sa till busschaffören att om katten är kvar här i kväll efter jobbet tar jag hand om den och ringer djurens vänner, det är ju tyvärr inte ovanligt att folk bara slänger ut sina katter. Efter jobbet gick jag några varv och letade efter den utan resultat. Förhoppningsvis har den kommit tillrätta, men om du saknar en katt, kika på bilden i slutet.

Nu ska jag gå och panta en säck med burkar och flaskor, lönen kommer inte förrän den 25e och det var länge sedan jag fick CSN.

//Valross - FRA läser mina epost



En redigt smutsig Valross, två häftiga himlar, en bortsprungen kisse och en borttappad nalle. Kissen verkar ha hittat hem.

Usch, vart tar dygnen vägen. Jag jobbar eftermiddagar nu, (14 till 22), vilket innebär att jag åker hemifrån vid 1230 och kommer hem 2300. Jag vet inte varför detta är sämre, men jag tycker att jag sover bort all min lediga tid med de här arbetstiderna. Som tur är jobbar jag bara så i några dagar. Några av de få vakna timmarna jag har ska jag spendera genom att hjälpa en kompis flytta, Skövdebostäder tycker visst inte att hon är student längre, så hon får maka sig till en vanlig lägenhet.

Det blev inte mycket till blogg denna veckan, gör mitt bästa för att skylla på mina arbetstider. Nu ska jag trolla ihop någon slags matlåda och sen bär det iväg till ett flyttlass.

//Valross - Vidare anser jag att FRA-lagen borde förstöras.

Inatt går jag första passet utan handledare på jobbet. Det sägs att det egentligen brukar vara två veckors handledning, men jag får väl hoppas att det är min allsmäktiga kompetens och formidabla inlärningsförmåga som ligger bakom att jag bara får handledning i fyra dagar. Jag har sagt tidigare att jobbet egentligen inte kräver att de två grå bakom pannbenet samarbetar, vilket jag står fast vid, men det gäller att hålla tungan i rätt mun. Det är mängder med små fulknep och djungeltrix för att få igång maskinerna när de stannar och man får lära sig att ha många järn i elden. Om man låtsas att det är ett ganska tråkigt, måttligt farligt och välbetalt tv-spel förlöper tiden fortare. Det blir game over om man förargar någon chef eller hamnar på sjukhus. Jag ämnar undvika båda dessa.

Årets andra provtur med mopeden resulterade i att jag fick skyva den i drygt en kilometer. Nog för att det var trist att mopeden gav upp, men värre var den sargade självkänsla man får av att behöva rulla förbi alla grannar som sitter och smuttar på sitt kaffe ute på sina verandor. Moloken rev jag isär mopeden utan att hitta några fel, eller i alla fall inga fel som skulle kunna förklara motorstoppet. Bitter gav jag upp felsökandet och bestämde mig för att det nog var dags att lackera bensintanken. Det får bli ett projekt för nästa helg.

Projekt ja, för er som börjar med något av högskolans ingenjörsprogram till hösten, ni lär få höra om projekt som arbetsform tills ni drömmer om budgetar och gantscheman. För all del, det kanske är jag som är lättpåverkad, jag minns från gymnasiet både hur jag drömde om derivata och tyska prepositioner. Jag tror till och med att hade någon mardröm inför nationellauppsats provet i svenska, vilket förövrigt har varit det mest påfrestande provet jag har gjort vid en skolbänk. Inte för att provet som sådant var svårt, men så galet stel jag var efter att ha suttit i fem timmar och skrivit löptext för hand, det kan jag inte minnas att jag varit någon gång vare sig före eller efter.

Nu ska jag packa ihop min dator, jag är snart framme vid fabriken.

//Valross - Ceterum censeo lex FRA esse delendam



En hyggligt stor padda jag nästan trampade på, lite midsommarfirande, en mjärde med ett fågelbo och två semesterbilder från jobbet. (Jag fick dem godkända.)