Vem bryr sig om Kartago?
Inatt går jag första passet utan handledare på jobbet. Det sägs att det egentligen brukar vara två veckors handledning, men jag får väl hoppas att det är min allsmäktiga kompetens och formidabla inlärningsförmåga som ligger bakom att jag bara får handledning i fyra dagar. Jag har sagt tidigare att jobbet egentligen inte kräver att de två grå bakom pannbenet samarbetar, vilket jag står fast vid, men det gäller att hålla tungan i rätt mun. Det är mängder med små fulknep och djungeltrix för att få igång maskinerna när de stannar och man får lära sig att ha många järn i elden. Om man låtsas att det är ett ganska tråkigt, måttligt farligt och välbetalt tv-spel förlöper tiden fortare. Det blir game over om man förargar någon chef eller hamnar på sjukhus. Jag ämnar undvika båda dessa.
Årets andra provtur med mopeden resulterade i att jag fick skyva den i drygt en kilometer. Nog för att det var trist att mopeden gav upp, men värre var den sargade självkänsla man får av att behöva rulla förbi alla grannar som sitter och smuttar på sitt kaffe ute på sina verandor. Moloken rev jag isär mopeden utan att hitta några fel, eller i alla fall inga fel som skulle kunna förklara motorstoppet. Bitter gav jag upp felsökandet och bestämde mig för att det nog var dags att lackera bensintanken. Det får bli ett projekt för nästa helg.
Projekt ja, för er som börjar med något av högskolans ingenjörsprogram till hösten, ni lär få höra om projekt som arbetsform tills ni drömmer om budgetar och gantscheman. För all del, det kanske är jag som är lättpåverkad, jag minns från gymnasiet både hur jag drömde om derivata och tyska prepositioner. Jag tror till och med att hade någon mardröm inför nationellauppsats provet i svenska, vilket förövrigt har varit det mest påfrestande provet jag har gjort vid en skolbänk. Inte för att provet som sådant var svårt, men så galet stel jag var efter att ha suttit i fem timmar och skrivit löptext för hand, det kan jag inte minnas att jag varit någon gång vare sig före eller efter.
Nu ska jag packa ihop min dator, jag är snart framme vid fabriken.
//Valross - Ceterum censeo lex FRA esse delendam
En hyggligt stor padda jag nästan trampade på, lite midsommarfirande, en mjärde med ett fågelbo och två semesterbilder från jobbet. (Jag fick dem godkända.)
Årets andra provtur med mopeden resulterade i att jag fick skyva den i drygt en kilometer. Nog för att det var trist att mopeden gav upp, men värre var den sargade självkänsla man får av att behöva rulla förbi alla grannar som sitter och smuttar på sitt kaffe ute på sina verandor. Moloken rev jag isär mopeden utan att hitta några fel, eller i alla fall inga fel som skulle kunna förklara motorstoppet. Bitter gav jag upp felsökandet och bestämde mig för att det nog var dags att lackera bensintanken. Det får bli ett projekt för nästa helg.
Projekt ja, för er som börjar med något av högskolans ingenjörsprogram till hösten, ni lär få höra om projekt som arbetsform tills ni drömmer om budgetar och gantscheman. För all del, det kanske är jag som är lättpåverkad, jag minns från gymnasiet både hur jag drömde om derivata och tyska prepositioner. Jag tror till och med att hade någon mardröm inför nationellauppsats provet i svenska, vilket förövrigt har varit det mest påfrestande provet jag har gjort vid en skolbänk. Inte för att provet som sådant var svårt, men så galet stel jag var efter att ha suttit i fem timmar och skrivit löptext för hand, det kan jag inte minnas att jag varit någon gång vare sig före eller efter.
Nu ska jag packa ihop min dator, jag är snart framme vid fabriken.
//Valross - Ceterum censeo lex FRA esse delendam
En hyggligt stor padda jag nästan trampade på, lite midsommarfirande, en mjärde med ett fågelbo och två semesterbilder från jobbet. (Jag fick dem godkända.)
Comments
Trackback
