Rubriköverskriftstext.
Satt på ett nämndmöte i förrgår på högskolan i egenskap av studentrepresentant. Har inte riktigt koll på varför, men mötesandan är ganska bra där i jämfört med vissa andra grupperingar jag har suttit med i under min tid här på högskolan. Att engagera sig så mycket som jag har gjort i högskola och studentkår utöver sina studier är på intet sätt obligatoriskt, och man kan nog till och med säga att nog säga att det kan vara vådligt för studieresultatet. Dock skulle jag vilja påstå att jag har fått mycket tillbaka för den insatsen, även om det man får tillbaka inte brukar få CSN på bättre humör.
Något som både är en tillgång och ett problem när man sitter som studentrepresentant är det faktum att man ofta kan mindre i området än de andra, men utöver den självklara nackdelen att ha sämre koll ger också okunskapen förutsättningar att ställa grundläggande och principiella frågor som härdade akademiker mycket väl skulle kunna missa. Man får även lära sig är att det ofta slängs uttryck och begrepp hit och dit, och inte så sällan kan man som åhörare fastna på sånt. Vanliga begrepp man springer på kan vara ad hoc, prejudicerade eller kanske akademisk.
Jag tog med akademisk för trots att jag har pluggat sedan hösten 04, har jag fortfarande inte riktig koll på det ordet. Många använder akademiker som ett skällsord för någon som är insnöad i sitt ämne och inte vet hur hur saker och ting fungerar i verkligheten, och många pratar om att det finns ingen mening med kunskap som man inte behöver för sin yrkesroll. Personligen tycker jag det är lustigt att debatten om akademiska värden i förhållande till anställningsbarhet har fått så lite uppmärksamhet.
Hur som helst satt jag i alla fall på nämndmötet och satt och begrundade en kursplan som någon skulle klubbas igenom. En av ledamöterna begär ordet och riktar vår uppmärksamhet mot en formulering formulering som inte faller honom i smaken. En annan ledamot kommenterar fyndet ?-Tautologi.?, och alla runt bordet nickar medhållande. Utom jag. Jag fattade ingenting. Mötesordförande meddelar att hälften av den aktuella meningen stryks. Jag satt fortfarande som ett fån. Problemet jag ställdes inför var inte att jag inte höll med ? för jag tyckte att förändringen var en förbättring ? utan om jag skulle fråga vad tusan tautologi (uttalas taftologi) var för något. Än mer irriterande var det att jag var ganska säker på att jag någon gång under förra terminen frågade om just det ordet, men inte tusan visste jag vad det betydde för det. Nu såhär i efterhand när jag har tagit reda på vad det betyder finner jag det synnerligen ironiskt att det (mycket förenklat) är ett begrepp som används för ord som i sitt sammanhang inte tillför någon betydelse.
Nu ska jag plocka ihop mina pinaler för en dag som innehåller ett möte, en föreläsning om konstruktionsmaterial i u-länder, konsert och sist men inte minst, en utlandsfest. Mer om detta nästa vecka!
//Valross
Något som både är en tillgång och ett problem när man sitter som studentrepresentant är det faktum att man ofta kan mindre i området än de andra, men utöver den självklara nackdelen att ha sämre koll ger också okunskapen förutsättningar att ställa grundläggande och principiella frågor som härdade akademiker mycket väl skulle kunna missa. Man får även lära sig är att det ofta slängs uttryck och begrepp hit och dit, och inte så sällan kan man som åhörare fastna på sånt. Vanliga begrepp man springer på kan vara ad hoc, prejudicerade eller kanske akademisk.
Jag tog med akademisk för trots att jag har pluggat sedan hösten 04, har jag fortfarande inte riktig koll på det ordet. Många använder akademiker som ett skällsord för någon som är insnöad i sitt ämne och inte vet hur hur saker och ting fungerar i verkligheten, och många pratar om att det finns ingen mening med kunskap som man inte behöver för sin yrkesroll. Personligen tycker jag det är lustigt att debatten om akademiska värden i förhållande till anställningsbarhet har fått så lite uppmärksamhet.
Hur som helst satt jag i alla fall på nämndmötet och satt och begrundade en kursplan som någon skulle klubbas igenom. En av ledamöterna begär ordet och riktar vår uppmärksamhet mot en formulering formulering som inte faller honom i smaken. En annan ledamot kommenterar fyndet ?-Tautologi.?, och alla runt bordet nickar medhållande. Utom jag. Jag fattade ingenting. Mötesordförande meddelar att hälften av den aktuella meningen stryks. Jag satt fortfarande som ett fån. Problemet jag ställdes inför var inte att jag inte höll med ? för jag tyckte att förändringen var en förbättring ? utan om jag skulle fråga vad tusan tautologi (uttalas taftologi) var för något. Än mer irriterande var det att jag var ganska säker på att jag någon gång under förra terminen frågade om just det ordet, men inte tusan visste jag vad det betydde för det. Nu såhär i efterhand när jag har tagit reda på vad det betyder finner jag det synnerligen ironiskt att det (mycket förenklat) är ett begrepp som används för ord som i sitt sammanhang inte tillför någon betydelse.
Nu ska jag plocka ihop mina pinaler för en dag som innehåller ett möte, en föreläsning om konstruktionsmaterial i u-länder, konsert och sist men inte minst, en utlandsfest. Mer om detta nästa vecka!
//Valross
I can speak foreignish I!
I am going to write this post in English, or atleast something so similar to English that someone that speaks English will be able to read it. I read on a site for linguistic curiosities about a sign someone found in Mexico: Broken English spoken fluently! A wonderful sign, I almost wished I made that sign myself. The reason for this outrageous behavior (changing language in the middle of the blog) is that I am doing my best to hit two birds with one stone.
The first bird I am trying to slay is actually the school. I really do enjoy playing with this analogy, but even if it sounds like I am holding a grudge, I am not. I was asked to translate one of my posts, and since that sounded too boring, I thought I might as well write in English to begin with. The second bird is that I would like to send a small message to a nice very couple I met in Jordan on the mine action course.
Even though I got back to Sweden more than a week ago, my e-mail inbox is still cluttered with all kinds of stuff that I need to take care of. I envy those who get spam ? spam can easily be removed by a mouse click ? the scary e-mails are those you really need to do something about. ?Register for examination!?, ?Hand in your essay!? or perhaps ?Have you started thinking about your final thesis??. A small, yet cold, shiver runs down my spine. The most disturbing thing in all this is that these are just the issues that common enough among the students to deserve an email. I am confident that there is a lot of stuff that only affects me, and sadly I don't have my own automated e-mail reminder system. Well, I don't think I have forgotten about something that is important, and until proven otherwise, I am innocent.
It seems like it is getting colder and darker by the day now. During the early spring media is hyped on all kinds of signs of the coming spring, but I thought I would try the opposite. I have stumbled upon a few flowers that are defying the coming winter, and I thought I would reward their effort by making them blossom on my blog. All three pictures are taken on campus. On more than one occasion I am accused of noticing odd details, but I hope you enjoy these.
Whenever it is hard to determine how big things are in a photo it is common to add something as a scale. On CSI they put an L-shaped ruler and here in Sweden it is common to include a box of matches. Since I think these objects are far to boring, I use a small toy instead, a small walrus figure I got from a man with a large beard. (Not Santa Claus). Here are some examples: Next to a scary spider on my floor, in a crater from a AT mine, on the lid of my food for tomorrow and hugged by a koala bear on a rock in Petra. (Thanks M and J for the koala!)
That was all, now I am going back to writing in Swedish. Take care!
//Valross
The first bird I am trying to slay is actually the school. I really do enjoy playing with this analogy, but even if it sounds like I am holding a grudge, I am not. I was asked to translate one of my posts, and since that sounded too boring, I thought I might as well write in English to begin with. The second bird is that I would like to send a small message to a nice very couple I met in Jordan on the mine action course.
Even though I got back to Sweden more than a week ago, my e-mail inbox is still cluttered with all kinds of stuff that I need to take care of. I envy those who get spam ? spam can easily be removed by a mouse click ? the scary e-mails are those you really need to do something about. ?Register for examination!?, ?Hand in your essay!? or perhaps ?Have you started thinking about your final thesis??. A small, yet cold, shiver runs down my spine. The most disturbing thing in all this is that these are just the issues that common enough among the students to deserve an email. I am confident that there is a lot of stuff that only affects me, and sadly I don't have my own automated e-mail reminder system. Well, I don't think I have forgotten about something that is important, and until proven otherwise, I am innocent.
It seems like it is getting colder and darker by the day now. During the early spring media is hyped on all kinds of signs of the coming spring, but I thought I would try the opposite. I have stumbled upon a few flowers that are defying the coming winter, and I thought I would reward their effort by making them blossom on my blog. All three pictures are taken on campus. On more than one occasion I am accused of noticing odd details, but I hope you enjoy these.
Whenever it is hard to determine how big things are in a photo it is common to add something as a scale. On CSI they put an L-shaped ruler and here in Sweden it is common to include a box of matches. Since I think these objects are far to boring, I use a small toy instead, a small walrus figure I got from a man with a large beard. (Not Santa Claus). Here are some examples: Next to a scary spider on my floor, in a crater from a AT mine, on the lid of my food for tomorrow and hugged by a koala bear on a rock in Petra. (Thanks M and J for the koala!)
That was all, now I am going back to writing in Swedish. Take care!
//Valross
Jag är hemma, men min mage har jetlag.
Jaha, då var man hemma igen med all rutin och vanlighet. Smack i nyllet inser man att livet gick vidare trots att man åkte här ifrån. Kom idag till skolan och trodde jag skulle på ett ganska intressant studiebesök, men det visade sig inte vara så som dagen skulle te sig. Väl vid bussen som skulle gå från högskolan blir jag informerad om att jag inte står på deltagarlistan! Jag söker i mitt inre för att lista ut hur detta kommer sig, och besviket inser jag att det epostet jag skickade till läraren innehöll informationen om att jag inte kunde delta på det förra studiebesöket, men jag missade att säga att jag skulle med på detta. Tydligen är det så att de gärna har koll på vem de släpper in i sina högteknologiska fabriker nu för tiden, så jag fick inte följa med. En av lärarna föreslog muntert att jag skulle följa med och sitta utanför fabriken och sen fråga dem vad de hade sett medan bussen brummar tillbaka till Skövde. Jag tyckte inte det lät som en speciellt bra idé.
Moloken vaggar jag in i G-huset för att sätta mig och blogga lite. Inser snart att alla inställningar för det trådlösa nätverket här borta sedan jag installerade om min dator innan jag åkte till Jordanien förra veckan. Räddare i nöden var en snäll studievägledare som gav mig filerna i hopp om att lindra mina sorger. Trots hennes goda insats löste sig inte problemet, då det visade sig att man inte använder sitt vanliga lösenord till det trådlösa nätet, och det lösenordet jag skulle använda fanns i ett sedan länge raderat epost. IT-enheten öppnade inte på dryga timman, så nått lösenord bidde det inte. (Kan tilläggas att när jag senare på dagen släpade mig dit visade det sig att personalen som kunde ge mig ett nytt lösenord var på möte. Blev lovad ett epost till nästa dag.)
Uppgivet lutar jag mig tillbaka i soffan i korridoren. Ögat fastnar på en trottoarpratare som informerar om ett antal föreläsningar som ska pågå under dagen. Sakta men säkert börjar jag minnas att vår programansvarig hade skickat ut epost där han mer eller mindre berättade för oss att vi ville gå på de här föreläsningarna, men jag kastade det epostet ungefär samtidigt som jag fick det då jag visste att det krockade med studiebesöket. Lycklig över att dagen inte var ett misslyckande släpade jag mig in och tog del av föreläsningarna.
Det var faktiskt en ganska intressant blandning av föreläsare. Det var en från den akademiska världen, en från den militära världen, och en från frivilligorganisationsvärlden. Jag ska ärligt säga att jag inte minns vad temat var, men det var någon slug fras i stil med ?Det militära biståndet?. Varför jag säger slug är för att de hade försökt provocera lite, men jag tror att de flesta som såg titeln bara ryckte på axlarna utan att fundera mer på det. Det skulle tydligen vara lika otänkbart med militärt bistånd som fyrkantiga cirklar eller rika studenter, men det var inte så många som fattade det. Bra blev det i alla fall.
Fick sökt mina kurser igår, vårterminen är räddad! Eller ja, jag vet i alla fall vilka kurser jag ska läsa. Och jag är ganska säker på att jag kommer ha ett smått vidrigt schema, men det är smällar man får ta när man inte följer strömmen. Min ryskakurs som jag sökte passar ungefär inte alls in med resten av schemat, och en av kurserna som jag skulle läsa är inställd, så våren är ett saligt hopkok. En distanskurs i ryska, en campuskurs i kris- och katastrofpsykologi, en distanskurs i CAD och en campuskurs i vattenkvalitet. Den arbetsgivare som tycker att jag har en för smal utbildning kan ta sig i brasan!
Sitter just nu på balkongen i shorts och låtsas att det ännu är lite sommar. Mina tår är så kalla att de antagligen skulle ge ett metalliskt ljud ifrån sig om knacka dem mot bordsbenet. Det är inte sommar. Jag tänker gå in. Jag tänker inte skriva mer idag.
//Valross
PS: Vad vill jag då ha sagt med dessa bilder? Ingenting? Kanske att det är kul att se mönstret av en svensktillverkad 90-känga i dammiga jordanska öknen och en ulandstillverkad gympadojja på en kladdig svensk busshållplats. Kanske vill jag ha sagt att det det blev en temperaturchock att komma hem. I själva verket ville jag kanske bara pynta lite för att bloggen annars skulle vara så färglös och tråkig...
Moloken vaggar jag in i G-huset för att sätta mig och blogga lite. Inser snart att alla inställningar för det trådlösa nätverket här borta sedan jag installerade om min dator innan jag åkte till Jordanien förra veckan. Räddare i nöden var en snäll studievägledare som gav mig filerna i hopp om att lindra mina sorger. Trots hennes goda insats löste sig inte problemet, då det visade sig att man inte använder sitt vanliga lösenord till det trådlösa nätet, och det lösenordet jag skulle använda fanns i ett sedan länge raderat epost. IT-enheten öppnade inte på dryga timman, så nått lösenord bidde det inte. (Kan tilläggas att när jag senare på dagen släpade mig dit visade det sig att personalen som kunde ge mig ett nytt lösenord var på möte. Blev lovad ett epost till nästa dag.)
Uppgivet lutar jag mig tillbaka i soffan i korridoren. Ögat fastnar på en trottoarpratare som informerar om ett antal föreläsningar som ska pågå under dagen. Sakta men säkert börjar jag minnas att vår programansvarig hade skickat ut epost där han mer eller mindre berättade för oss att vi ville gå på de här föreläsningarna, men jag kastade det epostet ungefär samtidigt som jag fick det då jag visste att det krockade med studiebesöket. Lycklig över att dagen inte var ett misslyckande släpade jag mig in och tog del av föreläsningarna.
Det var faktiskt en ganska intressant blandning av föreläsare. Det var en från den akademiska världen, en från den militära världen, och en från frivilligorganisationsvärlden. Jag ska ärligt säga att jag inte minns vad temat var, men det var någon slug fras i stil med ?Det militära biståndet?. Varför jag säger slug är för att de hade försökt provocera lite, men jag tror att de flesta som såg titeln bara ryckte på axlarna utan att fundera mer på det. Det skulle tydligen vara lika otänkbart med militärt bistånd som fyrkantiga cirklar eller rika studenter, men det var inte så många som fattade det. Bra blev det i alla fall.
Fick sökt mina kurser igår, vårterminen är räddad! Eller ja, jag vet i alla fall vilka kurser jag ska läsa. Och jag är ganska säker på att jag kommer ha ett smått vidrigt schema, men det är smällar man får ta när man inte följer strömmen. Min ryskakurs som jag sökte passar ungefär inte alls in med resten av schemat, och en av kurserna som jag skulle läsa är inställd, så våren är ett saligt hopkok. En distanskurs i ryska, en campuskurs i kris- och katastrofpsykologi, en distanskurs i CAD och en campuskurs i vattenkvalitet. Den arbetsgivare som tycker att jag har en för smal utbildning kan ta sig i brasan!
Sitter just nu på balkongen i shorts och låtsas att det ännu är lite sommar. Mina tår är så kalla att de antagligen skulle ge ett metalliskt ljud ifrån sig om knacka dem mot bordsbenet. Det är inte sommar. Jag tänker gå in. Jag tänker inte skriva mer idag.
//Valross
PS: Vad vill jag då ha sagt med dessa bilder? Ingenting? Kanske att det är kul att se mönstret av en svensktillverkad 90-känga i dammiga jordanska öknen och en ulandstillverkad gympadojja på en kladdig svensk busshållplats. Kanske vill jag ha sagt att det det blev en temperaturchock att komma hem. I själva verket ville jag kanske bara pynta lite för att bloggen annars skulle vara så färglös och tråkig...
Öken, dammigt och varmt.
Ja, nu är det officiellt, jag har officiellt hemlängtan, och det hade en topp förrgår kväll. Då satt jag trött, fattig, hungrig och uttråkad på hotellrummet med en skriftlig uppgift jag skulle lämna in dagen efter. Man kan tillägga att jag inte tyckte om uppgiften. Då kom det krypande... längtade tillbaka till Skövde där man känner en massa folk, längtade hem till svenskt klimat, längtade till en sån banal sak som att sitta och äta en halvdan matlåda i G-huset. Sen kom jag på att det var onsdag och att kåren var öppen. Mmmm.... kallare godare öl som är billigare. Och inte kräver de någon 10% extra bara för att den serveras. Våra inhemska förare som har bussat runt på oss under resan säger att det är både lugnare tempo och lägre priser om man bara kör till utkanterna i Amman, och när man tittar på gatubilden verkar det stämma. Åker jag hit igen ska jag tveklöst försöka hålla mig i någon stadsdel en bra bit utanför centrum.
Igår var vi tillslut på ett minfält där man krattade upp minorna med krattor. Det kändes minns sagt läskigt när de stog där och rafsade med krattorna ovanpå de skarpa minorna, men tydligen så utövar inte krattan så högt tryck på minan att den rimligen kan lösa ut. Fick inte riktigt grepp på hur ofta det sker olyckor, och när jag frågade om olyckor så hade de inte haft någon minrelaterad olycka sen... ja, sedan länge. Däremot berättade de att en av minröjarna hade fått syn på en orm och helt fallit för lockelsen att jaga och lyfta upp den. Han hamnade på sjukhus i två veckor.
Fick höra en annan intressant historia: De hade hittat en mina strax innan de slutade för dagen, så minan stack upp lite ur marken. Men morgonen efter när de kom dit och skulle fortsätta var minan borta! När man började titta nogrannare på gropen där minan hade varit kunde man se en massa små fotavtryck i sanden. Det visade sig att en ökenräv hade funnit tycke för minan, grävt upp den, lekt med den en stund, burit bort den och grävt ner den på en annan plats. Typiskt obra. Bra historia dock.
Det förra minfältet vi besökte, där hade de ont om bilar, så vi fick åka i militärambulansen från minfältet till närmsta väg. Minfältet igår var det samma procedur, men då fick vi sitta bak på flaket på en pickup. Det är fullt möjligt att jag aldrig i mitt liv har varit så dammig förr! Den bosniske minröjaren som körde bilen verkade först generad över hur dammiga vi blev där bak på flaket, men jag tror nog egentligen att han tyckte att det var ganska roligt att smutsa ner ett gäng bortskämda minröjnarturister.
Plöjde igenom kursens sista hemuppgift igår. Den var inte lika betyngade som den förra, men om det beror på att jag var på bättre humör eller om uppgiften var bättre är svårt att säga.
Nu ska jag packa mina pryttlar och pinaler för vi ska åka land och rike runt för att lyssna på någon föreläsare i Petra.
//Valross
PS: Ses på kåren på lördag!
Igår var vi tillslut på ett minfält där man krattade upp minorna med krattor. Det kändes minns sagt läskigt när de stog där och rafsade med krattorna ovanpå de skarpa minorna, men tydligen så utövar inte krattan så högt tryck på minan att den rimligen kan lösa ut. Fick inte riktigt grepp på hur ofta det sker olyckor, och när jag frågade om olyckor så hade de inte haft någon minrelaterad olycka sen... ja, sedan länge. Däremot berättade de att en av minröjarna hade fått syn på en orm och helt fallit för lockelsen att jaga och lyfta upp den. Han hamnade på sjukhus i två veckor.
Fick höra en annan intressant historia: De hade hittat en mina strax innan de slutade för dagen, så minan stack upp lite ur marken. Men morgonen efter när de kom dit och skulle fortsätta var minan borta! När man började titta nogrannare på gropen där minan hade varit kunde man se en massa små fotavtryck i sanden. Det visade sig att en ökenräv hade funnit tycke för minan, grävt upp den, lekt med den en stund, burit bort den och grävt ner den på en annan plats. Typiskt obra. Bra historia dock.
Det förra minfältet vi besökte, där hade de ont om bilar, så vi fick åka i militärambulansen från minfältet till närmsta väg. Minfältet igår var det samma procedur, men då fick vi sitta bak på flaket på en pickup. Det är fullt möjligt att jag aldrig i mitt liv har varit så dammig förr! Den bosniske minröjaren som körde bilen verkade först generad över hur dammiga vi blev där bak på flaket, men jag tror nog egentligen att han tyckte att det var ganska roligt att smutsa ner ett gäng bortskämda minröjnarturister.
Plöjde igenom kursens sista hemuppgift igår. Den var inte lika betyngade som den förra, men om det beror på att jag var på bättre humör eller om uppgiften var bättre är svårt att säga.
Nu ska jag packa mina pryttlar och pinaler för vi ska åka land och rike runt för att lyssna på någon föreläsare i Petra.
//Valross
PS: Ses på kåren på lördag!
Koffein!
Lite sömn och dyrt kaffe... ingen bra studiesituation. Om det ens finns kaffe! Det ramadan nu och på grund av det är det inte helt poppis att välta i sig vare sig mat, eller kaffe. Vi fick åka i 20 minuter igår för att komma till en resturang som serverade lunch. Kaffe är antingen gratis eller svindyrt, och man vet först efteråt vilket. Dagarna är långa och varma vilket inte helt oväntat syns i ögonen på de andra deltagarna från Högskolan och Swedec, och en del av föreläsarnas engelskaförmåga gör utmaningen ännu större. Lyckligtvis är det intressant och föreläsarna vet vad de pratar om, annars hade det varit helt omöjligt att hålla sig vaken.
I övermorgon ska vi ut till minfält och titta på när de röjer minor. Jag tänkte mig att de bara manglar över området med en stor stygg maskin, men inte då: De krattar upp dem! Nu är just Jordanien ett dåligt exempel på mindrabbat område, för det finns i princip inga minfält utan dokumentering. I många fall är det så att man röjer gigantiska ytor och för att bara hitta enstaka minor, medan här går de efter kartorna och plockar mer eller mindre bara upp dem. Det största problemet de har här är när minorna flyttar lite på sig när det kommer skyfall. Hur som helst ska det bli spännande att titta på dem när de står där och krattar i sanden...
Satt och snackade med en snubbe från jordanska minröjningscentrat och frågade lite om deras högskolor och universitet, och de hade en hel drös med skolor här, varav merparten var privata. Terminsavgiften var tydligen i slängarna kring 50000 per termin, och då kan man ju räkna ut med sina gluteus maximus vilka som har råd att plugga.
Nu ska jag lägga lite tid på läxan till i morrn!
//Valross
PS: Dagens PS handlar om hur man kan höja sin studieprestation. Gratis kaffe och klimatanläggning. Kaffemaskinen finns på SWEDEC i Eksjö och klimatanläggningen finns på Norwegian People's Aid i Amman
I övermorgon ska vi ut till minfält och titta på när de röjer minor. Jag tänkte mig att de bara manglar över området med en stor stygg maskin, men inte då: De krattar upp dem! Nu är just Jordanien ett dåligt exempel på mindrabbat område, för det finns i princip inga minfält utan dokumentering. I många fall är det så att man röjer gigantiska ytor och för att bara hitta enstaka minor, medan här går de efter kartorna och plockar mer eller mindre bara upp dem. Det största problemet de har här är när minorna flyttar lite på sig när det kommer skyfall. Hur som helst ska det bli spännande att titta på dem när de står där och krattar i sanden...
Satt och snackade med en snubbe från jordanska minröjningscentrat och frågade lite om deras högskolor och universitet, och de hade en hel drös med skolor här, varav merparten var privata. Terminsavgiften var tydligen i slängarna kring 50000 per termin, och då kan man ju räkna ut med sina gluteus maximus vilka som har råd att plugga.
Nu ska jag lägga lite tid på läxan till i morrn!
//Valross
PS: Dagens PS handlar om hur man kan höja sin studieprestation. Gratis kaffe och klimatanläggning. Kaffemaskinen finns på SWEDEC i Eksjö och klimatanläggningen finns på Norwegian People's Aid i Amman
You tip me now!
Varmt. Varmt! VARMT! För dem som inte vet det är värme något som inte rimmar bra med Valross. Bokstavligen! Jag har spenderat knappt ett dygn i denna dammiga förväxta jättebyn och vi kom inte till hotellet förrän vid 04 igår. För att få oss att komma in lite i klimatet så hade de planerat en ledig dag idag, och den bestog i att åka till Döda havet och steka sig. Det var frivilligt, men om man inte hade åkt med hade man fått sitta och uggla på hotellet hela dagen.
Intrycken såhär långt är att det allt som inte luktar lyxturism är dammigt och fattigt, och man kliver igenom lika många metalldetektorer som man kliver igenom dörrar. Vidare kan jag varmt rekommendera att inte dyka i döda havet, saltnivån är såpass ordentlig att man ångrar sig löjligt länge. Det blir tyvärr inte längre än såhär idag, jag har inte så mycket kloka tankar och vi ska upp relativt tidigt i morrn. Har inte schemat framför mig men jag tror vi skulle till gränsen mot Palestina och kika på ett minfält där. De röjer tydligen minorna genom att kratta upp dem - för hand! Inte fullt så farligt som det låter enligt våra lärare, men det ska bli spännande. Istället för att skriva mer, delar jag med mig av några bilder...
//Valross
PS: Jag har fattat otycke för påflugna bärare som sliter av en väskor, och när man säger till dem att ge tillbaka dem innan man tillkallar säkerhetspersonalen så får man tillbaka väskan men blir fortfarande dragande med en nisse som insisterar på att få dricks. Dumma dumma.
Intrycken såhär långt är att det allt som inte luktar lyxturism är dammigt och fattigt, och man kliver igenom lika många metalldetektorer som man kliver igenom dörrar. Vidare kan jag varmt rekommendera att inte dyka i döda havet, saltnivån är såpass ordentlig att man ångrar sig löjligt länge. Det blir tyvärr inte längre än såhär idag, jag har inte så mycket kloka tankar och vi ska upp relativt tidigt i morrn. Har inte schemat framför mig men jag tror vi skulle till gränsen mot Palestina och kika på ett minfält där. De röjer tydligen minorna genom att kratta upp dem - för hand! Inte fullt så farligt som det låter enligt våra lärare, men det ska bli spännande. Istället för att skriva mer, delar jag med mig av några bilder...
//Valross
PS: Jag har fattat otycke för påflugna bärare som sliter av en väskor, och när man säger till dem att ge tillbaka dem innan man tillkallar säkerhetspersonalen så får man tillbaka väskan men blir fortfarande dragande med en nisse som insisterar på att få dricks. Dumma dumma.
Från ubåts- till helikopterminor.
Hej igen allihopa. Jag har tjuvkikat på statistiken och det är kul att så många läser vad jag skriver, men jag lovar att detta inte kommer pressa mig att skriva ett dugg klokare än innan.
Sitter just nu nere vid en dator inne på Eksjö garnison och petar på en dator som säkerligen omfattas av 200 sidor regler och säkerhetsföreskrifter, men jag har bara skrivit på det nerbantade kontraktet. Det säger i korta ordalag att jag inte får kolla på pornografi, läsa politisk propaganda eller ska hålla mig till svensk lag. Tycker det är lite märkligt att man inte får titta på politisk propaganda, tycker nästan att man borde tvingas titta på lite politiskt propaganda då och då, lite som påminnelse om att man inte ska tro på allt man hör. Så sent som igår stog två lärare här och hade två väldigt skiljda åsikter om personminor ibland märks med glada färger för att locka barn till att leka med dem. Egentligen tycker jag att det kvittar på ett sätt, de två viktiga sakerna kvarstår: Ibland är de i glada färger och rätt ofta sprängs dem och skadar både massa folk och fä.
Studierna här på SWEDEC är inte riktigt fullständigt, men nästan fullkomligt skiljda från den undervisning jag är van vid. Här är det antingen undervisning eller schemaläggning hela dagen, och inte sällan är dagen från 08 till 20. En kille som är ganska van vid militär undervisning sa att som tumregel behöver man bara ha övrgripande koll det som nämns en gång, och allt som nämns mer än en gång ska man "%@*&"#¤! ha snorkoll på. Det är lite skillnad från högskolan, där får man mellan varven själv luska ut vad som är viktigt. Kan tänka mig att den här skillnaden kan bero på den direkta skaderisken är aningens större när man övar med minor än när man övar rapportskrivning. Man har faktiskt råd att göra mer än ett fel.
Sist gång nämnde jag ett presentkort. Jag har inte bestämt mig om jag tyckte att det blev så bra, men jag lyckades både både lösa in presentkortet och skaffa mig trevligt sällskap. Tyvärr var det nån prao eller nått som sålde presentkortet till mig den där dagen för drygt ett och ett halvt år sedan, för det saknades en massa uppgifter på presentkortet (som ett unikt nummer och giltighetstid). Resultatet blev att hon i bakom disken där mitt i gallerian blängde dömande på mig, sådär "Du står och ljuger mig i ansiktet, men jag tänker bara blänga på dig!" Presentkortet var värt 80 spänn, men hon tog emot det som betalning för vår beställning på 40 kr utan att lämna tillbaka växel. Så för att hon inte lyckades utbilda sin personal blev jag blåst på 40 spänn. Jaja, glassen var ju god i alla fall, trots att den blev dubbelt så dyr.
Nu ska jag sätta mig på dagens första föreläsning vilken är på temat Mine Risk Education.
//Valross
PS: Jag är ingen expert på engelska på något vis, men jag har svårt att hålla mig för skratt när en av föreläsarna säger artificial limp istället för artificial limb, eller för den delen Mines can be fined down to depths of 4 meters. Undrar varför man vill ha konstgjord hälta eller varför någon vill bötfälla minor långt ner i marken - inte minst vilken utbildning en sån P-lisa skulle ha för att klara av den uppgiften...
Sitter just nu nere vid en dator inne på Eksjö garnison och petar på en dator som säkerligen omfattas av 200 sidor regler och säkerhetsföreskrifter, men jag har bara skrivit på det nerbantade kontraktet. Det säger i korta ordalag att jag inte får kolla på pornografi, läsa politisk propaganda eller ska hålla mig till svensk lag. Tycker det är lite märkligt att man inte får titta på politisk propaganda, tycker nästan att man borde tvingas titta på lite politiskt propaganda då och då, lite som påminnelse om att man inte ska tro på allt man hör. Så sent som igår stog två lärare här och hade två väldigt skiljda åsikter om personminor ibland märks med glada färger för att locka barn till att leka med dem. Egentligen tycker jag att det kvittar på ett sätt, de två viktiga sakerna kvarstår: Ibland är de i glada färger och rätt ofta sprängs dem och skadar både massa folk och fä.
Studierna här på SWEDEC är inte riktigt fullständigt, men nästan fullkomligt skiljda från den undervisning jag är van vid. Här är det antingen undervisning eller schemaläggning hela dagen, och inte sällan är dagen från 08 till 20. En kille som är ganska van vid militär undervisning sa att som tumregel behöver man bara ha övrgripande koll det som nämns en gång, och allt som nämns mer än en gång ska man "%@*&"#¤! ha snorkoll på. Det är lite skillnad från högskolan, där får man mellan varven själv luska ut vad som är viktigt. Kan tänka mig att den här skillnaden kan bero på den direkta skaderisken är aningens större när man övar med minor än när man övar rapportskrivning. Man har faktiskt råd att göra mer än ett fel.
Sist gång nämnde jag ett presentkort. Jag har inte bestämt mig om jag tyckte att det blev så bra, men jag lyckades både både lösa in presentkortet och skaffa mig trevligt sällskap. Tyvärr var det nån prao eller nått som sålde presentkortet till mig den där dagen för drygt ett och ett halvt år sedan, för det saknades en massa uppgifter på presentkortet (som ett unikt nummer och giltighetstid). Resultatet blev att hon i bakom disken där mitt i gallerian blängde dömande på mig, sådär "Du står och ljuger mig i ansiktet, men jag tänker bara blänga på dig!" Presentkortet var värt 80 spänn, men hon tog emot det som betalning för vår beställning på 40 kr utan att lämna tillbaka växel. Så för att hon inte lyckades utbilda sin personal blev jag blåst på 40 spänn. Jaja, glassen var ju god i alla fall, trots att den blev dubbelt så dyr.
Nu ska jag sätta mig på dagens första föreläsning vilken är på temat Mine Risk Education.
//Valross
PS: Jag är ingen expert på engelska på något vis, men jag har svårt att hålla mig för skratt när en av föreläsarna säger artificial limp istället för artificial limb, eller för den delen Mines can be fined down to depths of 4 meters. Undrar varför man vill ha konstgjord hälta eller varför någon vill bötfälla minor långt ner i marken - inte minst vilken utbildning en sån P-lisa skulle ha för att klara av den uppgiften...
