Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.

Jag spenderade drygt tre timmar av min dag igår på att skriva en tentamen. Drygt en timme av den tiden satt jag och baklänges översatte ettor och nollor tillbaka till programmeringskod. Jag tror inte jag har haft en mindre stimulerande uppgift på ett prov sen nationella provet i svenska i gymnasiet. Den gången fick jag sitta och för hand skriva löptext i fem timmar. Efter det var hela övre högra delen av kroppen stel och krampaktig av det monotona arbetet, den här gången var hela övre delen av huvudet stel och krampaktig. Men jag är inte bitter, det ligger inte för mig.

I förra veckan skulle vi presentera våra projektarbeten (i samma kurs som ovan) och det var faktiskt en hel del rätt fräcka grejer som vi hade fått att fungera. En grupp hade byggt ihop en GPS-mottagare och en mobiltelefonmodul. När man skickade ett sms till telefonmodulen skickade den tillbaka sina GPS-koordinater, skulle kanske kunna vara användbart om man vill veta var man parkerade bilen eller så. Min grupp byggde ett i jämförelse ganska mesigt larm som man kunde slå av och på med hjälp av en fjärrkontroll, men jag är ändå ganska nöjd med resultatet. Ska nog bygga ett sånt larm med mindre komponenter än den klumpiga laborationsutrustningen vi lekte med, men det får vänta tills jag får lite mer fritid.

Studenter på mitt program blev kontaktade för ett tag sedan om att medverka i någon slags temadag som Helenaskolan (högstadieskola på andra sidan gatan) skulle ha. De ville att vi skulle vara där och berätta lite om vår utbildning, men mest kanske det var att visa upp oss själva - att det inte bara är mossiga gamla människor som pysslar med biståndsarbete.

Nu ska jag hem och belägra tvättpelaren, jag har nu fått konkurrens av en lägenhetskamrat om denna.

//Valross - vilse i bitarna

Comments

Comment the post:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog:

Comments:

Trackback
RSS 2.0