Stridsblogg 90

I veckan var jag åter igen i den stora läskiga huvudstaden. Efter det besöket har jag hittat ännu en orsak till att jag är misstänksam mot 08-området: Inga hattar! Jag har vid två olika tillfällen gått runt (läs: vilse) och jag har verkligen tittat efter personer med hattar. De bygger om lite här och var, lite bygghjälmar såg jag, men inga hattar. Vill inte påstå att det är ett överflöd av hattar i Skövde, men man kan absolut gå igenom staden och träffa på en eller ett par till med hatt. Skandal. Jaja, de i Stockholm vaknar nog lagom till hösten när det blir säsong för hattar igen.

Efter att ha vandrat omkring en smula irrationellt, kommit dit jag skulle, tog jag en sväng förbi slottet. Under min värnplikt gjorde jag högvakten där och jag vandrade förbi och var lite nostalgisk. Jag minns inte nu hur många fönster som finns på slottsfasaden som vetter in mot yttre borggården eller hur många gatstenar som finns i gevärsbron, men jag minns att under mina första fyra timmar räknade jag inte mindre än 236 kamerabärande asiater.

På posten jag hade - post nr 1, gevärspost - stod denna dag en välrakad grabb, inte heller han med hatt. Jag informerade honom lite kort om att jag hade stått på den där lilla plätten i inte mindre än 56 timmar och att jag hyste sympati över honom där han stod. Det hände inte så mycket roligt när man stod där men av någon anledning har man glömt allt det tråkiga. Jag minns den polska tanten som vände kameran bak och fram och fick blixten i ögat, jag minns det nästan outhärdliga suget efter att få bajonettera den fula skåpbilen som lämnades med tomgången på framför kommendantsflygeln och jag minns fänrikens reaktion på post nr 5 som över radion begärde en bit bröd för att utfodra den halvtama musen de hade döpt till Carl Filip.

Jag sitter ibland och funderar på skillnader i undervisning mellan högskolan och lumpen. Ganska fritt beskrivet skulle man kunna säga att om man kliver in i en undervisningssal i lumpen berättar befälet vad man ska kunna när passet är över. Man lär sig det - och inget annat. I högskolan är det snarare så att man kommer in, man har en utgångspunkt och ibland en slutpunkt och sen börjar en ganska yvig föreläsning. Man vet inte riktigt vad man visste innan, man tror sig veta lite mer efteråt och man har en god aning om vart man hämtar mer information. Det kanske inte låter bättre, men det är det! Nån gång mot slutet kommer i allmänhet dessutom nån läskig tenta som kollar om man kan det man ska...

Det som är så vackert med högre utbildning är att ett och samma stoff kan användas till så mycket. Högskolan gav för ett tag sedan en grundkurs i mykologi ? svampkunskap. På den kursen fanns det biologer, ekologer, en ingenjör (undertecknad), en kock samt ett gäng sjuksköterskor från KSS. Biologen ville lära sig mer om svampars spridning, ekologen ville lära sig mer om dess funktion i ekosystemet, jag ville lära mig vilka svampar som bryter ner byggnadsmaterial, kocken ville laga mat gästerna inte dog av och sjuksköterskorna tyckte det var intressant att veta vilka svampar som ger vilka giftverkningar. Nu var detta en grundkurs, men läraren var duktig och hade bra koll på vart man kunde söka vidare. Vad jag vill ha sagt med detta är att en och samma kunskap kan användas till så många olika saker. Nu ska jag inte klanka ner på min grundutbildning i lumpen, den något mekaniska undervisningsform som jag stötte på där är nog så av en anledning. Även om mitt kreativa tänkande inte frodades har jag snorkoll på hur man gör patron ur, hur man apterar en sprängladdning och hur man putsar kängor.

Det var allt för idag!

//Valross



Jaha, då ska vi se: En välansad beväring med skarpladdat som vaktar några kasserade kanoner samt en böjd byggnad, min ukulele som heter Pozor, ett långsamt vårtecken på campus samt en skiss över en elektrisk komponent.

Comments
Postat av: Lotta

Förlåt för att jag ställer en nästan irrelevant fråga, men vi som var med på SFS FUM förra året vet att du fick en viss mans autograf på din ukelele. Har den försvunnit? Har hört att han kommer att återkomma i år, ska jag ta med Pozor och be om att få en ny?

2008-04-15 @ 12:16:00
Postat av: Anette aka Netza

Åh....vårtecken... här har inte ens snön försvunnit. :(

2008-04-15 @ 13:13:46
URL: http://www.netza.se/blog
Postat av: Valross

Lotta: Din fråga är inte mindre relevant än bloggen i övrigt så jag svarar gärna på din fråga. Pozor är fortfarande signerad av Mentometermannen, men signaturen är på undersidan. Förövrigt vill jag än en gång tacka Mentometermannen för att han förgyllde alla sega stunder i plenum med sitt fantastiska kroppspråk. En evig källa till inspiration :)

2008-04-15 @ 17:23:37
Postat av: floff

Jag tycker att hon där vad hon nu heter som var med som kommentator i Melodifestivalen... Nour-någonting, hennes medverkan i ett humorprogram, RajRaj?, där hon skojar med en högvakt och ett gäng tyska turister, är riktigt skojig. Jag borde nog haft en punkt till någonstans, men jag gillar kommateringar.

2008-04-15 @ 21:58:09
URL: http://tobiases.wordpress.com

Comment the post:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog:

Comments:

Trackback
RSS 2.0