Högt i tak men inte golv djupt nog
Vi hade ministerbesök idag igen, denna gång var det socialminister Göran Hägglund. Det var visst tänkt att han skulle prata om specialistsjuksköterskeutbildningarna och om det ”senaste från socialdepartementet”, men jag gick ändå dit i hopp om att han skulle säga något om sjukvård för studenter. Han sa ganska mycket saker, men inget om studenternas situation.
Som tur är jag fortfarande relativt ung och frisk, men jag har vid flera tillfällen hört att som student har 30 karensdagar. Jag är inte helt säker på begreppet, men vad jag förstod så innebär det att man måste vara sjuk 30 dagar innan man kan bli sjukskriven och få sjukersättning. För att ge mötet lite mer studentfokus ställde jag frågan om vad han hade för tankar om våra 30 karensdagar. Han funderade lite kort och bad mig beskriva problemet lite noggrannare. Katastrof! Nog för att jag hade ungefärlig koll trodde jag inte att jag skulle få frågan tillbakabollad och var inte det minsta förberedd på att förklara systemet i närmare detalj. Jag svamlade ihop något kryptiskt, sjönk generat ner i stolen, för att sedan sjunka genom golvet.
Jag fick som tur var senare tillfälle att förklara att min specialitet var kvalitets- och utbildningsfrågor men att det var skarpsinnigt att genomskåda att jag inte hade någon aning om sjukersättningssystemet eller området jag frågade om. Jag tror inte man som minister är van vid att folk är fullt så ärliga, för erkännandet över mitt tillkortakommande framkallade ett ganska gott skratt. Jag bjöd gärna på det, jag fick ta en bild.
Det är nästan lite festligt hur mycket man lär sig i skolan och hur lite man lär sig om sig själv, i början av varje termin lovar man sig själv att man ska plugga och vara flitigare redan från start. Likväl sitter man här i plågad slutet i terminen. Den här gången hade jag dock förberett mig, mekatronikkursen hade fått ganska mycket uppmärksamhet och tid, den programmeringen jag behövde göra var nästan klar: Trodde jag! Bakom ryggen på mig när jag sitter i labbsalen hör jag ett samtal mellan handledaren och en annan student. Studenten frågar hur man gör för att komma runt problemet att mikroprocessorn bara klarar av fyra separata processer. Det enda man behöver förstå av den förra meningen är att prylen jag satt och programmerade på hade en teknisk begränsning och tyvärr var det så att jag inte hade uppmärksammat den begränsningen i manualen.
Jag försökte panikslaget i ett par dagar rädda mitt arbete, men det slutade med att natten innan presentationen av arbetet slängde jag allt och började om från början. Klockan halv fem på natten hade jag ett resultat jag var nöjd med. Jag lade mig och sov knappt två timmar och gled in till skolan tills när den öppnade vid halv åtta. Efter någon timmes finjustering fick vi allt att fungera! Underbart! Synd bara att vi fick en kortslutning under presentationen, men jag tog det med ro då min programmering inte var orsaken.
I förbifarten vill jag även nämna att ur brännbollsmatchen mellan studentkåren och högskolan gick studentkåren ut som segrare. För det första vann studentkåren på poäng och för det andra hade vi bara en skadad axel och högskolan fick ett brutet ben. Vill dock påpeka att det inte rörde sig om kollisioner utan singelolyckor.
//Valross
En glad minister, samme ministers kampanjbil, en prorektor som nästan fångade en lyra, mitt skrivbord på natten före ovan nämnda projektpresentation, finjusteringarna inför densamma samt en mås med illa vald häckningsplats.
Som tur är jag fortfarande relativt ung och frisk, men jag har vid flera tillfällen hört att som student har 30 karensdagar. Jag är inte helt säker på begreppet, men vad jag förstod så innebär det att man måste vara sjuk 30 dagar innan man kan bli sjukskriven och få sjukersättning. För att ge mötet lite mer studentfokus ställde jag frågan om vad han hade för tankar om våra 30 karensdagar. Han funderade lite kort och bad mig beskriva problemet lite noggrannare. Katastrof! Nog för att jag hade ungefärlig koll trodde jag inte att jag skulle få frågan tillbakabollad och var inte det minsta förberedd på att förklara systemet i närmare detalj. Jag svamlade ihop något kryptiskt, sjönk generat ner i stolen, för att sedan sjunka genom golvet.
Jag fick som tur var senare tillfälle att förklara att min specialitet var kvalitets- och utbildningsfrågor men att det var skarpsinnigt att genomskåda att jag inte hade någon aning om sjukersättningssystemet eller området jag frågade om. Jag tror inte man som minister är van vid att folk är fullt så ärliga, för erkännandet över mitt tillkortakommande framkallade ett ganska gott skratt. Jag bjöd gärna på det, jag fick ta en bild.
Det är nästan lite festligt hur mycket man lär sig i skolan och hur lite man lär sig om sig själv, i början av varje termin lovar man sig själv att man ska plugga och vara flitigare redan från start. Likväl sitter man här i plågad slutet i terminen. Den här gången hade jag dock förberett mig, mekatronikkursen hade fått ganska mycket uppmärksamhet och tid, den programmeringen jag behövde göra var nästan klar: Trodde jag! Bakom ryggen på mig när jag sitter i labbsalen hör jag ett samtal mellan handledaren och en annan student. Studenten frågar hur man gör för att komma runt problemet att mikroprocessorn bara klarar av fyra separata processer. Det enda man behöver förstå av den förra meningen är att prylen jag satt och programmerade på hade en teknisk begränsning och tyvärr var det så att jag inte hade uppmärksammat den begränsningen i manualen.
Jag försökte panikslaget i ett par dagar rädda mitt arbete, men det slutade med att natten innan presentationen av arbetet slängde jag allt och började om från början. Klockan halv fem på natten hade jag ett resultat jag var nöjd med. Jag lade mig och sov knappt två timmar och gled in till skolan tills när den öppnade vid halv åtta. Efter någon timmes finjustering fick vi allt att fungera! Underbart! Synd bara att vi fick en kortslutning under presentationen, men jag tog det med ro då min programmering inte var orsaken.
I förbifarten vill jag även nämna att ur brännbollsmatchen mellan studentkåren och högskolan gick studentkåren ut som segrare. För det första vann studentkåren på poäng och för det andra hade vi bara en skadad axel och högskolan fick ett brutet ben. Vill dock påpeka att det inte rörde sig om kollisioner utan singelolyckor.
//Valross
En glad minister, samme ministers kampanjbil, en prorektor som nästan fångade en lyra, mitt skrivbord på natten före ovan nämnda projektpresentation, finjusteringarna inför densamma samt en mås med illa vald häckningsplats.
Comments
Postat av: Anette aka Netza
Tja, en viktig sak för sjuksystemet för studenter är att man får ingen sjukersättning om man inte jobbat i sex månader, studier räknas alltså inte. Blir man sjukskriven en termin kan man få csn terminen ut, men efter det blir det inte roligt.
Trackback
