Pajad middag
Jag har tagit lite bloggsemester över helgerna, hoppas ingen vill klubba ner mig för det. Det finns egentligen flera anledningar till att jag tog semester, men en av de bästa skulle nog kunna vara att man skulle kunna argumentera att jag inte har varit student. I alla fall tycker ju inte CSN att man har varit student, man får ju inga pengar för liv och uppehälle. Det är surt. Jag förstår å ena sidan att CSN inte ska har som funktion att möjliggöra ledighet, utan möjliggöra studier, men jag har inte mer pengar för det. Det skulle jag nog säga är det som är det svåraste ekonomiska problemet med studietiden – den tiden som är runt kring den. Under terminerna är det rätt OK, jag har ganska låg hyra, äter sällan ute, tycker inte om att shoppa varken kläder eller andra prytlar och framförallt har jag inte försökt leka gentleman på dejter, vilket annars kan bli en vansinnigt dyr verksamhet. (Länge leve presentkort.)
Jag gjorde idag ett försök att utöka min matrepertoar med en broccolipaj. I vanlig ordning går inga gärningar obestraffade, speciellt inte de goda. Efter att ha förgräddat pajskalet, fyllt på med purjolök, broccoli och höst över stamningen, lyckades jag tappa hela formen i golvet precis innan jag skulle ställa in den i ugnen. Det var fantastiskt moralsänkande att hungrig moppa upp en paj från golvet. Löste hungerproblemet med att offra en lunchlåda. Det kanske inte låter som så illa, men efter föreläsningsanteckningar är lunchlådor den värdefullaste hårdvalutan som finns i studentlivet. (Inte gjort någon direkt forskning på ämnet, men det känns så.) Möjligen kan exklusiva tygmärken placera sig högt någonstans, men det känns ändå som att overallbärare är något snävare målgrupp.
Jag har just insett att jag har en ansenlig summa pengar som går till medlemskap i studentkårer den här terminen – jag kommer behöva vara medlem i inte mindre än tre olika studentkårer. Jag har gjort det geniala draget att söka distanskurser på andra högskolor och det gör att jag behöver vara medlem i kårer vid alla lärosätena. I egenskap av den ambitiöse kåraktive jag är tänker jag ju naturligtvis utnyttja mitt medlemskap och skicka en motion eller två, men får se vad tiden räcker till.
Nu ska jag ge mig i kast med att vända tillbaka dygnet. Märkligt hur lätt det är att vrida dygnet fel, men ändå så förbaskat svårt att vrida tillbaka.
//Valross
Jag gjorde idag ett försök att utöka min matrepertoar med en broccolipaj. I vanlig ordning går inga gärningar obestraffade, speciellt inte de goda. Efter att ha förgräddat pajskalet, fyllt på med purjolök, broccoli och höst över stamningen, lyckades jag tappa hela formen i golvet precis innan jag skulle ställa in den i ugnen. Det var fantastiskt moralsänkande att hungrig moppa upp en paj från golvet. Löste hungerproblemet med att offra en lunchlåda. Det kanske inte låter som så illa, men efter föreläsningsanteckningar är lunchlådor den värdefullaste hårdvalutan som finns i studentlivet. (Inte gjort någon direkt forskning på ämnet, men det känns så.) Möjligen kan exklusiva tygmärken placera sig högt någonstans, men det känns ändå som att overallbärare är något snävare målgrupp.
Jag har just insett att jag har en ansenlig summa pengar som går till medlemskap i studentkårer den här terminen – jag kommer behöva vara medlem i inte mindre än tre olika studentkårer. Jag har gjort det geniala draget att söka distanskurser på andra högskolor och det gör att jag behöver vara medlem i kårer vid alla lärosätena. I egenskap av den ambitiöse kåraktive jag är tänker jag ju naturligtvis utnyttja mitt medlemskap och skicka en motion eller två, men får se vad tiden räcker till.
Nu ska jag ge mig i kast med att vända tillbaka dygnet. Märkligt hur lätt det är att vrida dygnet fel, men ändå så förbaskat svårt att vrida tillbaka.
//Valross
Comments
Trackback
