University of Skövde

Ja, nu är det officiellt, jag har officiellt hemlängtan, och det hade en topp förrgår kväll. Då satt jag trött, fattig, hungrig och uttråkad på hotellrummet med en skriftlig uppgift jag skulle lämna in dagen efter. Man kan tillägga att jag inte tyckte om uppgiften. Då kom det krypande... längtade tillbaka till Skövde där man känner en massa folk, längtade hem till svenskt klimat, längtade till en sån banal sak som att sitta och äta en halvdan matlåda i G-huset. Sen kom jag på att det var onsdag och att kåren var öppen. Mmmm.... kallare godare öl som är billigare. Och inte kräver de någon 10% extra bara för att den serveras. Våra inhemska förare som har bussat runt på oss under resan säger att det är både lugnare tempo och lägre priser om man bara kör till utkanterna i Amman, och när man tittar på gatubilden verkar det stämma. Åker jag hit igen ska jag tveklöst försöka hålla mig i någon stadsdel en bra bit utanför centrum.

Igår var vi tillslut på ett minfält där man krattade upp minorna med krattor. Det kändes minns sagt läskigt när de stog där och rafsade med krattorna ovanpå de skarpa minorna, men tydligen så utövar inte krattan så högt tryck på minan att den rimligen kan lösa ut. Fick inte riktigt grepp på hur ofta det sker olyckor, och när jag frågade om olyckor så hade de inte haft någon minrelaterad olycka sen... ja, sedan länge. Däremot berättade de att en av minröjarna hade fått syn på en orm och helt fallit för lockelsen att jaga och lyfta upp den. Han hamnade på sjukhus i två veckor.

Fick höra en annan intressant historia: De hade hittat en mina strax innan de slutade för dagen, så minan stack upp lite ur marken. Men morgonen efter när de kom dit och skulle fortsätta var minan borta! När man började titta nogrannare på gropen där minan hade varit kunde man se en massa små fotavtryck i sanden. Det visade sig att en ökenräv hade funnit tycke för minan, grävt upp den, lekt med den en stund, burit bort den och grävt ner den på en annan plats. Typiskt obra. Bra historia dock.

Det förra minfältet vi besökte, där hade de ont om bilar, så vi fick åka i militärambulansen från minfältet till närmsta väg. Minfältet igår var det samma procedur, men då fick vi sitta bak på flaket på en pickup. Det är fullt möjligt att jag aldrig i mitt liv har varit så dammig förr! Den bosniske minröjaren som körde bilen verkade först generad över hur dammiga vi blev där bak på flaket, men jag tror nog egentligen att han tyckte att det var ganska roligt att smutsa ner ett gäng bortskämda minröjnarturister.

Plöjde igenom kursens sista hemuppgift igår. Den var inte lika betyngade som den förra, men om det beror på att jag var på bättre humör eller om uppgiften var bättre är svårt att säga.

Nu ska jag packa mina pryttlar och pinaler för vi ska åka land och rike runt för att lyssna på någon föreläsare i Petra.

//Valross



PS: Ses på kåren på lördag!

Lite sömn och dyrt kaffe... ingen bra studiesituation. Om det ens finns kaffe! Det ramadan nu och på grund av det är det inte helt poppis att välta i sig vare sig mat, eller kaffe. Vi fick åka i 20 minuter igår för att komma till en resturang som serverade lunch. Kaffe är antingen gratis eller svindyrt, och man vet först efteråt vilket. Dagarna är långa och varma vilket inte helt oväntat syns i ögonen på de andra deltagarna från Högskolan och Swedec, och en del av föreläsarnas engelskaförmåga gör utmaningen ännu större. Lyckligtvis är det intressant och föreläsarna vet vad de pratar om, annars hade det varit helt omöjligt att hålla sig vaken.

I övermorgon ska vi ut till minfält och titta på när de röjer minor. Jag tänkte mig att de bara manglar över området med en stor stygg maskin, men inte då: De krattar upp dem! Nu är just Jordanien ett dåligt exempel på mindrabbat område, för det finns i princip inga minfält utan dokumentering. I många fall är det så att man röjer gigantiska ytor och för att bara hitta enstaka minor, medan här går de efter kartorna och plockar mer eller mindre bara upp dem. Det största problemet de har här är när minorna flyttar lite på sig när det kommer skyfall. Hur som helst ska det bli spännande att titta på dem när de står där och krattar i sanden...

Satt och snackade med en snubbe från jordanska minröjningscentrat och frågade lite om deras högskolor och universitet, och de hade en hel drös med skolor här, varav merparten var privata. Terminsavgiften var tydligen i slängarna kring 50000 per termin, och då kan man ju räkna ut med sina gluteus maximus vilka som har råd att plugga.

Nu ska jag lägga lite tid på läxan till i morrn!

//Valross

PS: Dagens PS handlar om hur man kan höja sin studieprestation. Gratis kaffe och klimatanläggning. Kaffemaskinen finns på SWEDEC i Eksjö och klimatanläggningen finns på Norwegian People's Aid i Amman

Varmt. Varmt! VARMT! För dem som inte vet det är värme något som inte rimmar bra med Valross. Bokstavligen! Jag har spenderat knappt ett dygn i denna dammiga förväxta jättebyn och vi kom inte till hotellet förrän vid 04 igår. För att få oss att komma in lite i klimatet så hade de planerat en ledig dag idag, och den bestog i att åka till Döda havet och steka sig. Det var frivilligt, men om man inte hade åkt med hade man fått sitta och uggla på hotellet hela dagen.

Intrycken såhär långt är att det allt som inte luktar lyxturism är dammigt och fattigt, och man kliver igenom lika många metalldetektorer som man kliver igenom dörrar. Vidare kan jag varmt rekommendera att inte dyka i döda havet, saltnivån är såpass ordentlig att man ångrar sig löjligt länge. Det blir tyvärr inte längre än såhär idag, jag har inte så mycket kloka tankar och vi ska upp relativt tidigt i morrn. Har inte schemat framför mig men jag tror vi skulle till gränsen mot Palestina och kika på ett minfält där. De röjer tydligen minorna genom att kratta upp dem - för hand! Inte fullt så farligt som det låter enligt våra lärare, men det ska bli spännande. Istället för att skriva mer, delar jag med mig av några bilder...

//Valross

PS: Jag har fattat otycke för påflugna bärare som sliter av en väskor, och när man säger till dem att ge tillbaka dem innan man tillkallar säkerhetspersonalen så får man tillbaka väskan men blir fortfarande dragande med en nisse som insisterar på att få dricks. Dumma dumma.

Hej igen allihopa. Jag har tjuvkikat på statistiken och det är kul att så många läser vad jag skriver, men jag lovar att detta inte kommer pressa mig att skriva ett dugg klokare än innan.

Sitter just nu nere vid en dator inne på Eksjö garnison och petar på en dator som säkerligen omfattas av 200 sidor regler och säkerhetsföreskrifter, men jag har bara skrivit på det nerbantade kontraktet. Det säger i korta ordalag att jag inte får kolla på pornografi, läsa politisk propaganda eller ska hålla mig till svensk lag. Tycker det är lite märkligt att man inte får titta på politisk propaganda, tycker nästan att man borde tvingas titta på lite politiskt propaganda då och då, lite som påminnelse om att man inte ska tro på allt man hör. Så sent som igår stog två lärare här och hade två väldigt skiljda åsikter om personminor ibland märks med glada färger för att locka barn till att leka med dem. Egentligen tycker jag att det kvittar på ett sätt, de två viktiga sakerna kvarstår: Ibland är de i glada färger och rätt ofta sprängs dem och skadar både massa folk och fä.

Studierna här på SWEDEC är inte riktigt fullständigt, men nästan fullkomligt skiljda från den undervisning jag är van vid. Här är det antingen undervisning eller schemaläggning hela dagen, och inte sällan är dagen från 08 till 20. En kille som är ganska van vid militär undervisning sa att som tumregel behöver man bara ha övrgripande koll det som nämns en gång, och allt som nämns mer än en gång ska man "%@*&"#¤! ha snorkoll på. Det är lite skillnad från högskolan, där får man mellan varven själv luska ut vad som är viktigt. Kan tänka mig att den här skillnaden kan bero på den direkta skaderisken är aningens större när man övar med minor än när man övar rapportskrivning. Man har faktiskt råd att göra mer än ett fel.

Sist gång nämnde jag ett presentkort. Jag har inte bestämt mig om jag tyckte att det blev så bra, men jag lyckades både både lösa in presentkortet och skaffa mig trevligt sällskap. Tyvärr var det nån prao eller nått som sålde presentkortet till mig den där dagen för drygt ett och ett halvt år sedan, för det saknades en massa uppgifter på presentkortet (som ett unikt nummer och giltighetstid). Resultatet blev att hon i bakom disken där mitt i gallerian blängde dömande på mig, sådär "Du står och ljuger mig i ansiktet, men jag tänker bara blänga på dig!" Presentkortet var värt 80 spänn, men hon tog emot det som betalning för vår beställning på 40 kr utan att lämna tillbaka växel. Så för att hon inte lyckades utbilda sin personal blev jag blåst på 40 spänn. Jaja, glassen var ju god i alla fall, trots att den blev dubbelt så dyr.

Nu ska jag sätta mig på dagens första föreläsning vilken är på temat Mine Risk Education.

//Valross

PS: Jag är ingen expert på engelska på något vis, men jag har svårt att hålla mig för skratt när en av föreläsarna säger artificial limp istället för artificial limb, eller för den delen Mines can be fined down to depths of 4 meters. Undrar varför man vill ha konstgjord hälta eller varför någon vill bötfälla minor långt ner i marken - inte minst vilken utbildning en sån P-lisa skulle ha för att klara av den uppgiften...

Jag fick ett epost för ett tag sen. Det informerade mig om att jag var välkommen till kursen och att de behövde en kopia på mitt pass för att de skulle säkerhetskontroll på mig innan de kunde få in oss på säkerhetszoner i Jordanien.(Dramateknisk paus.) Jordanien?! Inte för att jag hade någon att prata med just då, men hade jag haft det hade jag inte sagt ett ord, för jag blev helt förstummad. Jag visste ju med mig att jag hade sökt en kurs om minor och minproblematik, men inte tusan visste jag att det ingick ett studiebesök. Än mindre att det var ett studiebesök till ett så varmt och dammigt ställe som Jordanien! Eller, vad vet jag om att Jordanien är varmt och dammigt? Jag har ju aldrig ens varit söder om Alperna.

Snabbt insåg jag att jag inte hade en garderob som är riktigt kompatibel med resmålets temperatur och än värre att samma sak gäller mig. Sen kommer problemet. Jag tycker inte om att köpa kläder, och klädaffärerna visar sin avsky till mig genom att ha ett sortiment som är oanvändbart för mig. Det är mycket roligare att köpa prylar. Som kompromiss gick jag och köpte något som var inte helt ett klädesplagg och inte heller helt en pryl. Hem från affären kommer jag med en hatt. En hatt vars värde motsvarar drygt en arbetsdag med välbetalt sommarjobb. Den har en inbyggd flytkropp så att den inte ska sjunka och hatten i sin helhet har livstidsgaranti. Jättebra. Men nu vet jag inte om jag har råd att köpa kläder.

I den kursen som pågår just nu håller vi på och räknar på metallstänger. Vi sitter och teoretiskt vrider på dem så de börjar gå sönder, och sen släpper vi. Sen räknar vi på hur trasig den blev, hur den blev trasig och inte minst vilken av stängerna som gick sönder mest. Jag fattar inte varför jag tycker det är intressant, och inte riktigt vad jag ska ha den kunskapen till, men jag får ju tveklöst mer koll på hur material beter sig. Användbart på tentan om inte annat...

//Valross


PS. Ja, det är tydligen så att jag inte ska köpa kläder. Sitter just nu (17.29) på bussen efter att köpt ett par Fjällrävenbrallor som passade någorlunda. Det låter väl kanske inte så illa, men låt mig som argument för mitt påstående om alla klädköps djävlighet tillägga att bussen är på väg tillbaka till stan då jag någonstans har glömt påsen med mina brallor för 900 bagis. Big no-no.

Jag sitter just nu och blänger på en kostymjacka. På något märkligt sätt har den blivit symbol för en företeelse jag sitter och förundras över. Jag ska strax på ett möte, och på det mötet är jag nästan helt säker på att det är brukligt med lite mer uppstyrd klädsel. Inget konstigt alls, även om ingen säger det så är det mer eller mindre underförstått. Och så är det överallt, riskdagar, bolagsstyrelser, kommunstyrelser eller kommunfullmäktige. Varför blir jag så förbryllad av detta då? Jo, jag undrar varför detta är en företeelse som fortfarande har ett fäste i akademin. Och än mer varför jag sitter och försvarar detta. Vad är det som säger att man har bättre idéer bara för att man har en kavaj på sig? Vad är det som säger att innehållet i en rapport är sämre eller mindre klartänkt, bara för att språket däri inte känns akademiskt? Och något som irriterar mig ännu mer är att jag känner mig hopplöst fångad i allt detta! Nog tusan är det så att jag kommer på mig själv med att se ner på texter eller framställningar bara för att de inte faller inom den norm som jag tycker är professionell. Säkerligen är det så att mängder av goda idéer dagligen förkastas världen över bara för att förpackningen inte tilltalat mottagaren! Usch!

Så, nu har jag avreagerat mig. Jag ska utmana denna stora och svårbesegrade struktur genom att demonstrativt ta på mig udda strumpor till mötet. Ingen kommer se det, men jag kommer att sitta för mig själv på mötet och mysa av den dolda och rebelliska asymetri som gömmer sig i mina skor. Ett litet steg för mig, och ett nära på obefintligt steg för mänskligheten.

Fick en mycket trevlig överraskning igår. Satt och läste en av böckerna till en av de där ondskefulla släpande kurserna som förpestar min sinnesro. Vad hittar jag mellan sida 378 och 379? Det visade sig att senast jag använde den boken hade jag ont om bokmärken, och bokmärket i det uppslaget i den boken visade sig vara inte mindre än ett presentkort till en glassbar i centrum! Jag är varken vidskeplig eller religiös, men det är nästan att man vill tro att någon belönade mig för att jag började läsa i min mattebok. Lustigt nog är jag nästan helt säker på att det inte var någon av matematiklärarna som ville belöna mig... Boken presentkortet låg i är en mattebok som jag har släpat med mig från min tidigare studieort, och boken är här känd som Gröna fasan. Jag har inte fullt förstått vad som ligger till grund för kollegiets förakt av denna mysiga lilla bok, men jag hoppas att det grundar sig i något annat än att de inte gillar omslaget...

Nu ska jag förbereda mig för dagens äventyr, vilket innebär lunchlåda, en bok i hållfasthetslära, min dator, möteshandlingar, en kostymjacka och inte minst ett par udda strumpor (om det nu heter "par" när de är udda).

//Valross

Var på föreläsning igen. Satt och koncentrerade mig frenetiskt på den strida ström av märkliga sanningar som kom susande från kateder och tavla. Algoritm hit och algebra dit. Jag får nästan svindel när man tänker på hur många års forskning som ligger bakom bara en sån liten uppgift som vi klämmer på 20 minuter. Jag tänkte för mig själv: "Undrar hur min lunchlåda blev, hoppas den smakar bra..." Mer än så behövdes inte. Den vackra följden av logisk slutledning som står sammanfattad på tavlan, förvandlades på tiden jag hann tänka "lunchlåda" till svensk-grekisk rappakalja. Som tur var det nästan slut på lektionen, så jag slapp sitta och vara förvirrad så länge.

Var på kåren igår, skulle intervjua Trasa å Kårkatts vägnar. Trasa hade ett gig på sponsorsmiddagen uppe i Viktoriasalen och efter deras framförande ställde jag lite fåniga frågor för att samla material till artikeln. Nästan precis efter jag var klar går brandlarmet igång - troligen var det en av våffelmaskinerna i baren som rök lite mer än vad brandlarmet gillade. I vilket fall blev det fart på sexarna, de dirigerade hastigt ut alla till gräsmattan på framsidan huset. Undrar om sponsorerna tyckte det var roligt att stå på en kladdig gräsmatta och vänta i regnet. Trasa fick tråkigt och började sjunga, och till min glädje sjöng de saker jag kunde.

Spenderade en god stund av gårdagen med att skriva artiklar till wHiSki och den som tog längst tid var artikeln på ämnet "ämne". Jag hade inte tänkt på att det finns en hel uppsjö med ord som jag knappt hade koll på själv. Hur många vet egentligen skillnaden på huvudämne och ämne eller huvudområde och kunskapsområde? Kom efter en stund fram till att jag nog borde spendera mitt liv med roligare saker, så jag satte mig och läste en bok om minröjning istället.

Det var allt för nu, nu ska jag spendera en massa timmar på ett fullmäktigemöte. Under tiden ska jag vara bitter för att jag inte hinner gå på körövningen som är samtidigt.

//Valross

Visade sig att det finns ganska mycket kunskap att inhämta även på ett så till synes smalt område som att pressa in plastgegga i hålrum - det går tydligen att göra fel på mängder med olika sätt. Ytterligare ett område man är helt säker på att man inte vet så mycket om :)

Jag har börjat kika på lite kurser som släpar. Med släpande kurser menas kurser som man har läst, men man trots ett eller flera försök inte har klarat av. Varken skolan eller jag gillar släpande kurser. Så här i efterhand muttrar man både ett och annat över att man inte lade ner liiite mer tid när man gick kursen. Omtentor är på snudd lika trist som efterskatt och rotfyllningar och tyvärr är även omtentor något som oftast går att undvika med lite disciplin och planering. Tveklöst behöver jag mer av både disciplin och planering.

Väcktes i morse av att telefonen ringer. Jag hade gått och lagt mig helt övertygad om att jag hade en helt tom dag som jag kunde fylla med lite plugg och lite matlagning, men det visade sig att jag denna gång hade tittat på fel vecka i kalendern. Alltid är det nått. Rösten i luren låter oförskämt glad och frågar vart vi ska vara.
Min reptilhjärna tycker att ett bra svar på den frågan (och för den delen vilken annan fråga som helst ställd vid det tillfället) inte skulle vara något annat än "Öhrururäh". Rösten gick från glad till gladare och började håna mig för att jag låg och sov. Det visade sig att vi i all hast hade bestämt att vår sektionsstyrelse skulle visa sig för de nya ingenjörerna, och detta skulle ske om 25 minuter. Jag bor i Ryd. Jag kan varit den mest slumpmässigt klädde mopedisten i Skövde. Shorts, udda strumpor, en löjligt tight tröja från studentkåren och en regnjacka. Väl på plats i salen lyckades jag undgå den mesta uppmärksamheten då två av studenterna hade blivit av med var sitt ögonbryn under mystiska omständigheter. Om någon hittar ett par ögonbryn är går det bra att höra av sig till mig; jag lovar att återlämna dem till de rättmätiga ägarna.

Har börjat fiska lite efter exjobb idag, hört mig för på företag och entusiaster. Har lite tankar,
men ingen plan. Har även börjat kika lite på vårens kurser. Det är tänkt att jag ska läsa ett främmande språk, men vill man läsa något annat än tyska, spanska eller engelska får man läsa på distans. Ryska blir det nog.

Nu blir det sova, det är en spännande dag i morgon!

//Valross

Parmesanost med kort bäst före-datum, en burk borlottibönor och hasselnötter. Efter att ha gått till affären för att impulshandla mig en middag var det resultatet. De ingredienserna samt olivolja och sambal oelek bildar någon slags gegga som går att forma till bönburgare. Sjukt gott blev det! (Tack Lotta!) Till det blev det tzatziki (Tack Johan!) och bulgur (Tack mig själv!). Har inte vågat kika på vad den här måltiden kostade, men jag tror den var relativt billig.

Jag tycker personligen att matlagning är som bäst när det går att höfta ihop något på kort varsel, och när ingredienserna är mer eller mindre odödliga. (Med odödliga menar jag att de har bra hållbarhetstid, som konserver eller torrvaror.) Längst i andra änden av listan med råvaror med bra hållbarhetstid finns jäst. Jästen är ta mig tusan alltid för gammal när jag behöver den. Torrjäst har ju bättre hållbarhetstid, men jag och torrjästen har aldrig riktigt kommit överens.

Kände mig lite hängig idag så jag smet iväg till kåren, vilket visade sig vara en riktigt bra idé! De hade "hälsopub" idag, och det stog en jeppe i lilla baren och mekade fruktdrinkar. Utöver det så var det faktiskt osedvanligt trevligt folk där idag, och det kombinerat med en närmast löjligt stor dos fruktsocker gjorde att kvällen blev riktigt lyckad. I vanlig ordning fastnade jag i garderoben (ett av de ställena med dräglig temperatur och volym), och där pratade jag med garderobspersonalen om både definitionen av biologisk krigsföring och definitionen av liv. Inte helt säkert om det var så mycket fakta involverat i diskussionerna, men roligt var det.

I morgon blir det två förmiddagsföreläsningar: en där vi räknar på oändligt små kuber som vi vrider, drar och sliter i, och en föreläsning där vi pratar om hur man på bästa sätt gör för att klämma in eller ut varmplast ur hål av olika storlekar och former. Och folk säger att man inte lär sig nått användbart på högskolan?! :-D Det kommer bli så ansträngande att det är dags att sova nu.

//Valross

Missade en föreläsning idag, fick för mig att den gick på eftermiddagen. Nåväl, det förde något gott med sig; jag fick tummen ur att fylla i min kalender. Vilket i sin tur förde något dåligt med sig; jag insåg just att de där fristående kurserna jag valde till i höst - trots att de totalt bara var på 7,5 hp - krockar med en miljard andra föreläsningar och tillställningar. Till råga på allt visade det sig att en av de kurserna som faktiskt ingår i mitt program, ännu inte är schemalagd, vilket gör att jag troligen kommer förgylla min kalender med ännu fler schemakrockar. Jaja, smällar man får ta när man inte håller sig i fållan. Så här långt verkar det som att tentorna inte krockar i alla fall.

Som en följd av att jag började kolla på schema försökte jag för ett ögonblick även planera mina helger framöver. Jag gav upp. Det finns löjligt mycket att fylla sina helger med! Krigar om plats i min kalender gör plugg, extrajobb, utlandsfester, mamma/pappa, brorson med föräldrar och inte minst Valross-tid. Jag tror att om jag blundar och låter det vara ett tag kommer det det säkert lösa sig. Den metoden fungerar om inte annat utmärkt för min disk.

Nu ska jag gå till affären och impulshandla tills jag har fått ihop ingredienser till någon slags middag.

//Valross

PS: Jag använder ingen stavningskontroll för det jag skriver, så ni får helt enkelt leva med att det blir lite staufel då och då.
För dem som undrar vad jag slängde här om dagen så blev det en nyckelknippa med nycklar till lås som är trasiga eller sönderklippta.

Jag har ont i fötterna. Jag tröttnade på efterfesten och knatade hem. Det är i normala fall inget som skulle generera onda fötter, men man kan säga att mina ömma fötter är frukterna man skördar av att bo i Södra Ryd. Jo, ömma fötter och och ett stillsamt hem är något man ganska lätt får som student ute i Ryd.

Igår var det en tillställning på kårhuset som kallas Welcome Dinner, vilket är motsvarigheten till nollesittning för utbytesstudenterna. I vanlig ordning var det oordning, men det är det alltid. Jag tror det har att göra med att på de vanliga nollesittningrna finns det fler faddrar och är med och förmedlar regler och traditioner, men å andra sidan är det bra att alla sittningar inte är lika dana, det gör ju att man kan gå på fler utan att få tråkigt! Som underhållning dök min favoritacapellagrupp upp - Trasa! De hade en sproilans ny medlem och hon skötte sig bra. Jag slutade själv ganska nyligen sjunga i Trasa, och det är tyvärr inte första gången jag blir ersatt av nån som är snyggare :)

Den här dagen kommer utspela den vanliga följetongen där jag säger att jag städar min lägenhet, men egentligen flyttar jag bara mer eller mindre värdelösa saker från en del av lägenheten till en annan. Det var någon som berättade för mig om nån liten klubb där man slängde en pryl varje dag (eller kan det varit varje vecka?), och sen skulle man skriva en liten rad om den saken. Det kunde vara en sladd man klippt av en trasig monitor för att man skulle knyta upp en lampa, ett tomt DVDfodral man fick av brorsan eller varför inte en sliten strumpa. Förhoppningsvis skulle detta innebära att man får slängt en massa skräp man egentligen inte behöver.

Det var allt för idag, nu ska jag slänga nånting.

//Valross